Syriens ockupation av Libanon
Skriftlig fråga 2004/05:950 av Ohlsson, Birgitta (fp)
Frågan är besvarad
Händelser
- Anmäld
- 2005-02-14
- Inlämnad
- 2005-02-14
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Besvarad
- 2005-03-08
- Svar anmält
- 2005-03-08
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
den 14 februari
Fråga 2004/05:950
av Birgitta Ohlsson (fp) till statsminister Göran Persson om Syriens ockupation av LibanonÅr 1976 utbröt inbördeskrig i Libanon då landet invaderades av Syrien. Sedan dess har Libanon varit ockuperat och det tidigare fria och självständiga Libanon utgör i realiteten ett syriskt lydrike @ en uppenbar begränsning för landets möjlighet till självständighet, men också ett hinder i vägen för demokratisk utveckling. Trots påtryckningar från omvärlden, nyligen uttryckte den amerikanska kongressen sin oro över ockupationen, och antagandet av säkerhetsrådets resolutionen 1559, som kräver att alla utländska militära styrkor ska lämna Libanon och att fria val ska genomföras utan påverkan från andra länder, har ingen positiv utveckling skett.
Inom ramen för den så kallade Barcelonaprocessen erbjuder EU partnerskap och handelsavtal med länder runt Medelhavet, inklusive Syrien. I avtalets artikel 2 slås fast att "respekten för de demokratiska principerna och grundläggande mänskliga rättigheterna skall vara vägledande för parternas inrikes- och utrikespolitik". Det understryks att dessa principer utgör själva grunden för associeringen och partnerskapet. Trots detta fortsätter Syriens ockupation av Libanon.
Med anledning av det ovan anförda önskar jag ställa följande fråga till statsministern:
Vilka åtgärder avser statsministern att vidta för att det så kallade Medelhavsavtalets artikel 2 ska utnyttjas som ett tydligare påtryckningsmedel i relationerna mellan EU och Syrien?
Svar på skriftlig fråga 2004/05:950 besvarad av Laila Freivalds
den 8 mars
Svar på frågorna 2004/05:950 och 1015 om Syriens ockupation av Libanon
Utrikesminister Laila Freivalds
Birgitta Ohlsson har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att det så kallade Medelhavsavtalets artikel två ska kunna utnyttjas som ett tydligare påtryckningsmedel i relationerna mellan EU och Syrien och Cecilia Wikström har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att inom EU och FN verka för att utöka trycket på Syrien att leva upp till kraven i resolution 1559.
Eftersom båda frågorna berör den syriska närvaron i Libanon, har jag valt att besvara dem i ett sammanhang.
Den syriska närvaron och inflytandet i Libanon tar sig uttryck på olika sätt. Syriska militära förband stationerades i Libanon i början av det tragiska inbördeskriget 1975@1989 och finns alltjämt kvar. Under de senaste åren har antalet soldater minskat från 35 000 till ca 14 000 soldater. I och med att ett avtal om en så kallad nationell kompromiss ingicks i Ta'if i Saudiarabien 1989 kom den syriska militära närvaron formellt att bygga på en inbjudan från den libanesiska regeringen. 1991 ingick Syrien och Libanon en gemensam försvarspakt som sanktionerade de syriska styrkornas närvaro i Libanon. Mot denna bakgrund är det svårt att i folkrättslig bemärkelse klassa den syriska närvaron i landet som ockupation då den äger rum med stöd av denna försvarspakt.
Samtidigt finns krafter inom och utom Libanon som vill se den syriska närvaron avvecklad. En opinion som verkar växa kräver att de syriska styrkorna ska dras tillbaka. Någon formell begäran härom har aldrig gjorts av libanesiska regeringen. Andra grupper stöder den syriska militära närvaron och en nära relation med Syrien. Under senare tid har kraven på ett syriskt tillbakadragande ökat. Mordet den 14 februari på Libanons förre premiärminister Rafik Hariri, som aktivt tagit ställning för att syriska trupper ska lämna Libanon, illustrerar med fruktansvärd tydlighet de spänningar som finns i landet.
Den senaste händelseutvecklingen gör att ett syriskt tillbakadragande från Libanon framstår som alltmer sannolikt. Syriens president lovade i ett tal till parlamentet den 5 mars att de syriska trupperna i Libanon i två steg ska dras tillbaka till Bekaadalen och gränsområdet mellan de bägge länderna. Två dagar senare tillkännagav Syriens och Libanons presidenter att Syrien kommer att flytta alla sina trupper i Libanon till ett område nära den syriska gränsen före utgången av mars. Det återstår dock att se om det blir ett totalt tillbakadragande, som det internationella samfundet kräver.
Regeringen står till fullo bakom kravet i säkerhetsrådsresolution 1559 (2004) om tillbakadragandet av de utländska (syriska) trupperna och återupprättandet av Libanons suveränitet över hela dess territorium. Det libanesiska folket måste självt, i demokratiska former, få bestämma om sitt lands framtid och relationerna till omvärlden. Vi kommer att stödja de åtgärder inom FN och EU som syftar till ett snart genomförande av resolutionen. Vi välkomnar att Syrien deklarerat att man är villig att samarbeta med FN:s sändebud Terje Rød-Larsen vars uppdrag är att rapportera om implementeringen av resolution 1559.
Något Medelhavsavtal eller associeringsavtal mellan Syrien och EU har ännu inte ingåtts. Det finns emellertid en färdigförhandlad avtalstext som inom kort väntas öppnas för undertecknande av EU:s medlemsstater. När så har skett och Syrien ratificerat avtalet kan det efter tre månader börja tillämpas provisoriskt. Då träder också avtalets artikel två i kraft. I denna sägs uttryckligen att respekt för demokratiska principer och mänskliga rättigheter ska prägla parternas inrikes- och utrikespolitik. För att säkerställa att avtalet efterlevs, upprättas i avtalet ett ramverk för regelbunden dialog med Syrien på politisk nivå. Genom detta forum räknar EU med att ha möjlighet att påverka utvecklingen i Syrien i positiv riktning. EU:s grundinställning är att det finns större möjligheter att uppnå resultat på detta sätt än genom sanktioner och isolering.
Den politiska situationen i Libanon utvecklas snabbt för närvarande och vi följer den nära.
Intressenter
Frågeställare
Ställd till
Besvarad av
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.