synskadade, multipelfunktionshindrade barns språkmiljö

Skriftlig fråga 1998/99:766 av Tolgfors, Sten (m)

Fråga 1998/99:766 av Sten Tolgfors (m) till statsrådet Ingegerd Wärnersson om synskadade, multipelfunktionshindrade barns språkmiljö

den 24 juni

Regeringen vill lägga ned Ekeskolan, men vill behålla specialskolorna för döva barn. Skolministern sade nyligen: "Döva kräver ett eget språk, och de behöver också ha tillräckligt med kamrater och tillräckligt med personal som är kompetent inom området. Det kräver en alldeles egen skolmiljö."

Det är vanligt att svårt synskadade barn har ett svagt utvecklat kroppsspråk. En del av de svårt synskadade barnen med multihandikapp saknar ett för utomstående tydbart språk, vissa saknar t.o.m. mimik. Andra barn kan ta till sig beröring eller musik förmedlad genom speciella resonansmattor. Musiken de inte kan höra, kan de då känna rytmen av.

Ytterligare andra barn använder ett teckenspråk, som helt skiljer sig från de dövas. Och ytterligare andra barn kan ge uttryck t.ex. för matematisk förmåga med hjälp av färger, eller kommunicera via talsyntes i datorn. Autism drabbar förmågan att kommunicera.

Döva är knappast de enda barn med funktionshinder som har ett eget språk och därmed behov av en egen skolmiljö. För andra svårt funktionshindrade barn är språket kanske inte erkänt eller identiskt för alla i samma situation, men likväl av största betydelse för de berörda barnens livssituation.

Vad avser skolministern göra för att garantera bästa tänkbara språkmiljö för synskadade barn med multifunktionshinder, när hon lagt ned Ekeskolan?