Svinesundsbron
Skriftlig fråga 2001/02:1317 av Torstensson, Åsa (c)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2002-06-07
- Anmäld
- 2002-06-11
- Besvarad
- 2002-06-13
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
den 7 juni
Fråga 2001/02:1317
av Åsa Torstensson (c) till näringsminister Björn Rosengren om SvinesundsbronBeslut har tagits för att en ny Svinesundsbro ska byggas med planerad invigning 2002, 100 år efter unionsupplösningen. Dagens bro blev klar 1946 och under drygt 50 år har det funnits en naturlig rörelse mellan de båda länderna och mellan människor i framför allt Strömstad och Halden, Östfold och Bohuslän. Under 1980-talet bildades en gränskommitté med mål att stärka och tydliggöra en svensk-norsk region utan gränshinder för människors vardagliga göranden, såsom arbete och fritid liksom skatter och avgifter. Nu meddelas att de båda regeringarna är överens om att broavgifter ska betalas av både den tunga trafiken och av persontrafiken. Detta gäller tydligen också för den nuvarande Svinesundsbron.
Under hela efterkrigstiden har arbete pågått i syfte att skapa en svensk-norsk region där gränsen inte märks för dem som t.ex. arbetar i Halden och bor i Strömstad. Ett nationellt beslut om broavgift, utan lokal förståelse eller förankring, ger signaler om att detta arbete inte är intressant eller har betydelse för samhällsutvecklingen.
Min fråga till näringsministern blir då:
Vilka åtgärder kommer näringsministern att vidta för att förhindra att människors vardagliga personresande över Svinesund försvåras på det sätt som den nu föreslagna broavgiften för persontrafik skulle innebära?
Svar på skriftlig fråga 2001/02:1317 besvarad av näringsminister Björn Rosengren
Svar på fråga 2001/02:1317 om Svinesundsbron
Näringsminister Björn Rosengren
Åsa Torstensson har frågat mig vilka åtgärder jag kommer att vidta för att människors vardagliga resande över Svinesund inte ska försvåras av nu föreslagna avgifter för persontrafik.
Jag vill först understryka att dagens broförbindelse över riksgränsen vid Svinesund har så dålig kapacitet att den utgör en flaskhals med få motsvarigheter i Norden. Såväl yrkesförare som privatbilister fastnar dagligen i köer på bron och på de anslutande vägarna. Sommartid kan trafiken stå stilla.
Sveriges och Norges regeringar är därför angelägna om att snabbt finna en trafiksäker och effektiv lösning på detta problem, just för att underlätta bl.a. människors vardagliga resande. Vår gemensamma ambition är att en ny broförbindelse ska kunna öppnas för trafik 2005 och att hela E 6 mellan Göteborg och Oslo ska vara utbyggd senast 2009. För den svenska delen har vi satt målet redan 2007.
Sverige och Norge har länge varit överens om att det gemensamma broprojektet ska avgiftsfinansieras. Den svenska regeringen och den svenska riksdagen behandlade frågan i början av 1990-talet och i samband med infrastrukturpropositionen 1996/97:53.
Jag är övertygad om att en ny fyrfältig broförbindelse över riksgränsen kommer att underlätta utbytet mellan länderna, både för företag och enskilda människor. Det gränsöverskridande samarbetet förutsätter emellertid att Sverige och Norge anpassar sina respektive krav till vad som är möjligt för den andra staten att acceptera. I t.ex. frågan om avgiftsfinansieringssystemets uppläggning har vi fått närma oss varandra i olika kompromisslösningar. Jag anser att den avgift på 20 svenska kronor som nu föreslås för passage med lätta fordon är fullt rimlig med tanke på den oerhörda förbättring som trafikanterna får. Vi är överens med Norge om att ett elektroniskt betalningssystem ska iordningställas i syfte att utforma ett förmånligt och enkelt system för de frekventa trafikanterna.
Det är glädjande att vi kommit så långt i det gränsöverskridande samarbetet att en ny broförbindelse snart kan förverkligas. Jag räknar med att vi inom kort kan träffa ett avtal om de närmare villkoren för projektet.
Intressenter
Frågeställare
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.