Sveriges vargstam
Skriftlig fråga 2020/21:1277 av Sten Bergheden (M)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2021-01-15
- Överlämnad
- 2021-01-15
- Anmäld
- 2021-01-19
- Svarsdatum
- 2021-01-27
- Sista svarsdatum
- 2021-01-27
- Besvarad
- 2021-01-27
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
till Statsrådet Jennie Nilsson (S)
När propositionen En hållbar rovdjurspolitik (2012/13:191) antogs av riksdagen i december 2013 fanns det en tydlig majoritet i Sveriges riksdag som gav tydliga ramar för att antalet vargar skulle vara 170–270. Därefter har Naturvårdsverket utökat antalet till minst 300 vargar i Sverige. I stället borde Sveriges vargstam vara högst 170 vargar.
Naturvårdsverkets ändring av minsta antalet vargar har aldrig varit uppe för ny prövning i riksdagen. Detta innebär att den nya nivån för antalet vargar inte har riksdagens stöd. Riksdagsbeslut ska ju respekteras och följas av såväl regeringen som av ansvariga myndigheter.
Om myndigheter och regeringen anser att ett riksdagsbeslut behöver ändras ska regeringen återkomma till riksdagen med ändringsförslaget för ett nytt beslut.
Med anledning av detta vill jag fråga statsrådet Jennie Nilsson:
Avser statsrådet att återkomma till riksdagen för att pröva om Naturvårdsverkets bedömning av minst 300 vargar i Sverige verkligen har riksdagens stöd?
Svar på skriftlig fråga 2020/21:1277 besvarad av Statsrådet Jennie Nilsson (S)
Svar på frågorna 2020/21:1277, 2020/21:1307 och 2020/21:1308 av Sten Bergheden (M)
Sveriges vargstam, Konsekvenser för rennäringen av fler vargar och Konsekvenser av vargföryngringar i renskötselområden
Sten Bergheden har frågat landsbygdsministern om hon avser att återkomma till riksdagen för att pröva om Naturvårdsverkets bedömning av minst 300 vargar i Sverige verkligen har riksdagens stöd, om hon accepterar att det sker vargföryngringar i renskötselområdet i Jämtland trots att det strider mot tidigare riksdagsbeslut och om hon och Naturvårdsverket gjort några omfattande kostnadsberäkningar och konsekvensanalyser inför att man nu tänker tillåta och acceptera vargföryngringar i renskötselområden.
Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på frågorna och jag väljer att besvara frågorna samlat.
Frågor om vargstammens storlek och hur många vargar vi ska ha i landet har ställts många gånger i kammaren, vilka har besvarats av både mig och landsbygdsministern. Jag ska återigen förklara de beslut som fattats om hur många vargar vi minst måste ha i Sverige.
Riksdagen beslutade 2013 att godkänna den dåvarande regeringens förslag i propositionen En hållbar rovdjurspolitik (prop. 2012/13:191) om att referensvärdet för gynnsam bevarandestatus hos den svenska vargpopulationen skulle ligga någonstans mellan 170–270 individer. Referensvärdet anger hur många individer som minst behöver finnas för att vargstammen ska kunna anses ha en gynnsam bevarandestatus. Utgångspunkten var det vetenskapliga underlag som fanns vid den tiden – en sårbarhetsanalys från det skandinaviska vargforskningsprojektetet Skandulv. I propositionen framförde regeringen att Naturvårdsverket efter riksdagens behandling skulle bedöma vilket det exakta referensvärdet för varg skulle vara inom det av regeringen föreslagna intervallet och rapportera värdet till EU-kommissionen enligt art- och habitatdirektivet. Enligt EU-kommissionens riktlinjer kan det rapporterade referensvärdet inte vara ett intervall utan måste vara ett exakt värde.
I enlighet med riksdagens beslut rapporterade Naturvårdsverket att referensvärdet för vargpopulationen i Sverige ska vara minst 270 vargar. Referensvärdet för gynnsam bevarandestatus får sedan inte underskridas. Enligt art-och habitatdirektivet ska medlemsländerna vart sjätte år rapportera referensvärden för alla de arter som anges i direktivets bilagor. Riksdagsbeslutet handlade om den rapporteringen av rovdjur som Sverige gjorde 2013.
Den sårbarhetsanalys som låg till grund för referensvärdet i propositionen 2013 kritiserades för att inte beakta de genetiska aspekterna. Det framgår också av propositionen att det visade sig vara svårt att redovisa vetenskapliga hållbara data för att komplettera sårbarhetsanalysen med genetiska aspekter. Den svenska populationen av varg har haft en högre inavelsgrad än vad som ingick i sårbarhetsanalysen och den stred därför mot EU-kommissionens riktlinjer om det vetenskapliga underlaget till referensvärdet. Regeringen gav därför under 2015 Naturvårdsverket i uppdrag att utifrån ett brett vetenskapligt underlag uppdatera analysen och, med den nya analysen som grund, utreda vad som krävs för att populationen ska anses ha gynnsam bevarandestatus. Den nya analysen visade att det behövs minst 300 vargar i Sverige och att minst en invandrad varg från Finland eller Ryssland behöver reproducera sig med en skandinavisk varg varje femårsperiod för att populationen ska ha gynnsam bevarandestatus.
Enligt EU-kommissionens riktlinjer ska länderna, mellan de regelbundna rapporteringarna som länderna ska göra enligt art- och habitatdirektivet, hela tiden omvärdera bevarandestatusen. Rapporteringarna ska göras vart sjätte år och 2019 rapporterade Sverige till EU-kommissionen att referensvärdet för gynnsam bevarandestatus nu är 300 vargar.
Jag uppfattar att Naturvårdsverkets bedömning av referensvärdet för gynnsam bevarandestatus för vargen i Sverige nu vilar på den vetenskapliga grund som EU-kommissionens riktlinjer kräver av medlemsländerna.
Det övergripande och långsiktiga målet för Sveriges rovdjurspolitik är att varg, björn, järv, lodjur och kungsörn ska uppnå och bibehålla gynnsam bevarandestatus enligt naturvårdsdirektiven, samtidigt som tamdjurshållning inte påtagligt försvåras och socioekonomisk hänsyn tas. Rovdjursförvaltningen ska vara förenlig med våra EU-rättsliga åtaganden och nationella mål.
Naturvårdverket beslutar om miniminivåer för varg i de berörda länen. Det är Naturvårdsverket som tillsammans med länsstyrelserna ansvarar för förvaltningen av vargstammen enligt de regelverk som finns och jag kan som statsråd inte ha några synpunkter på myndigheternas beslut. För närvarande ser regeringen över regelverket för hur miniminivåer för de stora rovdjuren ska fastställas.
Det ska vara möjligt för människor att bo och verka i sina gröna näringar på landsbygden. Det är viktigt att skapa förutsättningar för samexistens mellan rovdjur och människor. Rennäringen står inför flera utmaningar där en viktig fråga är samexistens med rovdjuren och berörda myndigheters och rennäringens arbete för att begränsa rovdjursskadorna. Rovdjursskadorna är påtagliga för rennäringen och rennäringen kompenseras till delar för rovdjursskador genom ersättning för rovdjursförekomst. I budgetpropositionen för 2021 föreslår regeringen att anslaget Främjande av rennäringen höjs med 15 miljoner kronor 2021.
Stockholm den 27 januari 2021
Isabella Lövin
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.