Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Sveriges och Sidas stöd till humanitär minröjning

Skriftlig fråga 2002/03:107 av Ångström, Lars (mp)

Frågan är besvarad

Händelser

Anmäld
2002-11-08
Inlämnad
2002-11-08
Besvarad
2002-11-13
Besvarad
2002-11-21
Fördröjd
Ärendet var fördröjt
Svar anmält
2002-11-21

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

den 8 november

Fråga 2002/03:107

 av Lars Ångström (mp) till statsrådet Jan O Karlsson om Sveriges och Sidas stöd till humanitär minröjning

I våras presenterades "regeringens samlade syn på minhantering" för riksdagen. Nu skulle de svenska resurserna samordnas och den svenska kompetensen skulle utvecklas inom detta viktiga område.

I ett svar på en enkät från Miljöpartiet till berörda myndigheter uppger Sida att deras utbetalningar till stöd för humanitär minröjning mellan 1998 och 2001 varierat från 75,3 till 107,9 miljoner. Ingen klar tendens har kunnat urskiljas. Under de tre första kvartalen 2002 har dock Sida bara betalat ut 46,6 miljoner kronor och för 2003 har Sida, via avtal, hittills endast förbundit sig ett stöd om 30,4 miljoner kronor.

Av Räddningsverkets enkätsvar framgår att verket av budgetskäl överväger att kraftigt minska sin minröjningsbudget från och med 2003. Detta trots att verket nyligen fått i uppdrag att vara Sveriges operativa minröjningsaktör, vilket enligt verket egentligen kräver ökade resurser.

Också den minröjningsrelaterade forskningen vid FOI hotas, bland annat på grund av planerade nedskärningar från Räddningsverket.

Den samlade bilden inger oro över att Sveriges omfattande kompetens inom humanitär minröjning kan reduceras.

Jag vill fråga biståndsministern:

Avser statsrådet att vidta någon åtgärd för att Sidas, FOI:s och Räddningsverkets stöd till humanitär minröjning inte ska minska?

Svar på skriftlig fråga 2002/03:107 besvarad av Jan O Karlsson

den 21 november

Svar på fråga 2002/03:107 om Sveriges och Sidas stöd till humanitär minröjning

Statsrådet Jan O Karlsson

Lars Ångström har frågat mig vilka åtgärder jag är beredd att vidta för att Sidas, FOI:s och Räddningsverkets stöd till humanitär minröjning inte ska minska.

Jag skulle vilja understryka att det inte råder någon nedåtgående trend i det svenska humanitära minstödet. Det stämmer som Lars Ångström nämner att Sidas stöd till humanitär minverksamhet fluktuerade mellan 1998 och 2001. Enligt Sidas sammanställning av utfallet år 2001 var det 95,9 miljoner kronor. Det innebar visserligen en minskning med drygt 10 miljoner från föregående år men det innebar samtidigt en markant ökning med 20 miljoner kronor jämfört med 1999. För innevarande år räknar Sida med att göra ytterligare utbetalningar utöver de närmare 50 miljoner kronor som gjorts hittills i år. Siffran om 30,4 miljoner kronor som frågeställaren nämner för 2003 gäller tidigare gjorda åtaganden och härrör sig från ingångna avtal från tidigare år. Sida finansierar mininsatser i många fall på årsbasis och kommer med stor sannolikhet att göra en rad ytterligare åtaganden 2003 beroende på de förfrågningar som Sida får om svenskt stöd till minhantering.

Som jag nämnde i oktober då en likartad fråga ställdes i riksdagen kan det finnas en rad faktorer som påverkar Sidas faktiska åtaganden och utbetalade belopp. Sidas stöd till humanitär minröjning är efterfrågestyrt och grundar sig på antalet och kvaliteten på de förfrågningar om svenskt stöd som Sida får från mindrabbade utvecklingsländer samt internationella organisationer som arbetar med humanitär minhantering. En del år får Sida färre och mindre omfattande förfrågningar än andra år, därav fluktuerande åtaganden.

Det totala engagemanget kan även variera från år till år beroende på vilka insatser som påbörjas och avslutas. Detta kan leda till att det uppstår fluktuationer i utbetalningsnivån på kort sikt.

Vi ska heller inte glömma att det finns en hel del svenskfinansierade mininsatser som inte finns redovisade som sådana. Sverige ger i många fall icke öronmärkta rambidrag till internationella organisationer. Det gäller till exempel stödet till Internationella rödakorskommittén (ICRC), UNDP:s Trust Funds samt EU:s handlingsplan för minhantering. Då bidragen är icke öronmärkta har mottagarna ingen skyldighet att rapportera specifikt hur den enskilde givarens medel allokerats. Detta är ett medvetet agerande från vår sida då vi på så vis vill stärka organisationernas ägandeskap, flexibilitet och administrativa kapacitet. Organisationerna får därmed möjlighet att arbeta mer flexibelt och kan allokera medel till de områden som behöver det mest.

Sverige var 1991@2000 enligt The International Campaign To Ban Landmines (ICBL) den fjärde största givaren i världen till humanitär minhantering. Sverige avser att bibehålla denna höga ambitionsnivå.

För att stärka Sveriges engagemang inom minhantering ytterligare tog regeringen i våras fram en samlad syn på minhantering. Den samlade synen på minhantering innebär att de statliga aktörer som är verksamma inom området ska arbeta mot samma mål och ha samma vision. När det gäller Räddningsverkets och FOI:s prioriteringar av resurser vill jag framhålla att regeringen inte angett några förändringar av ambitionsnivån för svensk minhantering. Däremot har vi pekat på behovet av ökad samordning på området för att utnyttja befintliga resurser på bästa sätt. Genom ökad koordinering och samordning av våra svenska insatser och resurser på minområdet hoppas vi kunna verka än mer effektivt nationellt och internationellt för att skapa en minfri värld.

Intressenter

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.