Sveriges konkurrenstryck

Skriftlig fråga 2001/02:715 av Tolgfors, Sten (m)

Frågan är besvarad

Händelser

Inlämnad
2002-02-11
Anmäld
2002-02-19
Besvarad
2002-02-19

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

den 11 februari

Fråga 2001/02:715

av Sten Tolgfors (m) till näringsminister Björn Rosengren om Sveriges konkurrenstryck

Enligt en rapport från Studieförbundet Näringsliv och Samhälle (SNS) ligger svenskt konkurrenstryck på bottennivå i jämförelse med övriga EU-länder.

Vissa sektorer är mer konkurrensutsatta än andra. I rapporten visas att konkurrensen fungerar sämst i den offentliga sektorn.

"Det finns en överdriven oro att en konkurrensutsättning av vården skall leda till sämre vård. I själva verket visar det sig att konkurrensutsättning av tjänster ger precis motsatt effekt, att kvaliteten blir det främsta konkurrensmedlet." Detta säger docent Sten Nyberg som specialstuderat konkurrenssituationen inom den offentliga sektorn enligt Finanstidningen.

Konkurrens kommer kunderna till del genom högre kvalitet till ett oförändrat eller lägre pris. Regeringen brukar inse detta i andra sammanhang, men den offentliga verksamheten undantas av regeringen, i strid med experters och forskares uppfattning.

Min fråga till näringsministern är därför:

Hur avser näringsministern att agera för att öka konkurrensen och därmed kvaliteten inom den av offentliga sektorn finansierade verksamheten?

Svar på skriftlig fråga 2001/02:715 besvarad av statsrådet Ulrica Messing

den 19 februari

Svar på fråga 2001/02:715 om Sveriges konkurrenstryck

Statsrådet Ulrica Messing

Sten Tolgfors har frågat näringsministern hur han avser agera för att öka konkurrensen och därmed kvaliteten inom den av offentliga sektorn finansierade verksamheten.

Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska besvara frågan.

Jag vill inleda med att säga att jag välkomnar en ökad mångfald inom den offentliga sektorn. Såsom regeringen har framhållit i sin konkurrenspolitiska proposition (prop. 1999/2000:140) har området för offentliga tjänster präglats av en stark förnyelse under det senaste decenniet. Kommuner och landsting har prövat och etablerat nya styrformer och alternativa driftsformer som har inneburit stora förändringar för såväl huvudmän, berörd personal som kunder. Även om vissa negativa erfarenheter och mindre lyckade modeller har förekommit, så har denna utveckling huvudsakligen varit positiv, både från effektivitetssynpunkt och i fråga om kundnytta. Regeringen anser att det är angeläget att denna utveckling drivs vidare. Negativa erfarenheter måste tas till vara för att utveckla systemen på ett bra sätt och framgångsrika modeller bör få en vidare spridning. Det är samtidigt regeringens uppfattning att system för ökat inslag av konkurrens i vård, skola och omsorg måste vara förenliga med principerna om att en sådan verksamhet ska vara demokratiskt styrd, gemensamt finansierad och ges till alla på likvärdiga villkor.

Sten Tolgfors berör något sjukvårdssektorn i sin fråga. I fråga om sjukvården så har regeringen klart uttalat sig för en ökad mångfald av vårdgivare inom sjukvården i den nationella handlingsplanen för utveckling av hälso- och sjukvården (prop. 1999/2000:149). Driftsformerna i den öppna hälso- och sjukvården är heller inte reglerade. Dock finns regler för sjukhusvården i form av lagen (2000:1440) om inskränkning i landstingens rätt att överlämna driften av akutsjukhus till annan, den s.k. stopplagen. En utredning har tillsatts för att utreda om lagen ska permanentas eller om någon annan reglering ska komma i dess ställe.

Det är i allt väsentligt på kommunerna och landstingen som ansvaret vilar för att driva på utvecklingen mot ökad konkurrensutsättning inom de offentligt finansierade områdena. Statens roll är primärt att skapa regler som stöder en sådan utveckling och erbjuder verktyg för att komma till rätta med de problem som uppkommer i denna process. De konkurrensproblem som har iakttagits i sammanhanget gäller dels anbudsgivarnas situation vid offentlig upphandling, dels konkurrenssnedvridningar när privata företag och offentliga aktörer verkar på samma marknad. Inom båda dessa områden bedrivs ett statligt arbete för att försöka skapa ändamålsenliga verktyg för uppkommande problemsituationer.

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.