Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Sveriges bidrag till fattigdomsbekämpning

Skriftlig fråga 2002/03:690 av N Hedström, Lotta (mp)

Frågan är besvarad

Händelser

Anmäld
2003-03-18
Inlämnad
2003-03-18
Besvarad
2003-03-27
Fördröjd
Ärendet var fördröjt
Svar anmält
2003-03-27

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

den 18 mars

Fråga 2002/03:690

 av Lotta N Hedström (mp) till statsrådet Jan O Karlsson om Sveriges bidrag till fattigdomsbekämpning

Sverige sluter helhjärtat upp bakom FN:s millenniemål, som bland annat går ut på att andelen människor som lever på mindre än 1 dollar om dagen (absolut fattigdom) ska vara halverad 2015, jämfört med situationen 1990.

I regeringens regleringsbrev till Sida för år 2003 framgår att "Sida skall bidra med underlag till det internationella samfundets redovisning av resultat mot millennieutvecklingsmålen".

Enligt en rapport från Världsbanken resulterade ett bistånd på 1 miljard USA-dollar år 1990 i att 105 000 personer permanent tog sig ur absolut fattigdom. 1997/98 hade biståndets effekt nästan tredubblats, så att 284 000 människor permanent tog sig ur absolut fattigdom för samma summa bistånd. Världsbanken uppger att motsvarande effekt av bankens eget biståndsprogram var att 434 000 personer permanent tog sig ur absolut fattigdom.

Det borde vara möjligt att också beräkna det svenska biståndets effekt för att minska antalet personer som lever i absolut fattigdom. Världsbankens modell skulle kunna utgöra ett underlag, men kanske finns det också andra metoder för att mäta i hur stor utsträckning det svenska biståndet bidrar till att minska antalet människor som lever i absolut fattigdom.

Avser statsrådet att vidta några åtgärder för att regeringen ska kunna redovisa i hur stor utsträckning det svenska biståndet minskar antalet människor som lever i absolut fattigdom?

Svar på skriftlig fråga 2002/03:690 besvarad av Jan O Karlsson

den 27 mars

Svar på fråga 2002/03:690 om Sveriges bidrag till fattigdomsbekämpning

Statsrådet Jan O Karlsson

Lotta N Hedström har med anledning av att Sverige sluter upp bakom FN:s millennieutvecklingsmål frågat om jag avser att vidta några åtgärder för att regeringen ska kunna redovisa i hur stor utsträckning det svenska biståndet minskar antalet människor som lever i absolut fattigdom. Hon hänvisar till att Världsbanken gjort sådana beräkningar av sitt eget biståndsprogram och att Sida enligt regeringens regleringsbrev för 2003 "skall bidra med underlag till det internationella samfundets redovisning av resultat mot millennieutvecklingsmålen".

De siffror från Världsbanken som Lotta N Hedström hänvisar till gäller den forskning som Världsbanken har genomfört för att undersöka hur biståndet ska kunna effektiviseras ytterligare. Att omfördela biståndet till fattiga länder som genomför policyreformer i stället för att ge bistånd av rent politiska och säkerhetspolitiska skäl har redan givit vissa positiva effekter inom det internationella utvecklingssamarbetet. Det är dessa siffror beträffande effektivitetsvinster genom en omfördelning av biståndet som Världsbanken redovisar. Mätmetoden går därmed inte att överföra på det svenska utvecklingssamarbetet för att beräkna hur många som lyfts ur fattigdom genom biståndet.

Till skillnad från många andra rika länder som har haft och fortfarande har en stor del "politiskt" bistånd har huvuddelen av det svenska biståndet gått till, och går fortfarande till, de allra fattigaste länderna som genomför en aktiv reformpolitik. Det svenska biståndet har med andra ord redan denna inriktning. En omfördelning inom utvecklingssamarbetet skulle därför inte ge särskilt stora effektivitetsvinster.

Man kan alltså inte använda Världsbankens siffror för att beräkna hur många människor som kan lyftas ur fattigdom genom en viss summa pengar. Däremot så kan man mäta den sammanlagda effekten av alla utvecklingsinsatser i de fattiga länderna gentemot de resultat som de uppnår i relation till millennieutvecklingsmålen. FN har en särskild roll att redovisa dessa resultat. Det finns fortfarande en hel del problem med de indikatorer som används på grund av bristen på pålitliga data i många u-länder. Arbetet med att ta fram förenklade indikatorer och bättre statistik uppdelad bland annat på kön och ålder pågår fortfarande inom FN, Världsbanken, EU och utvecklingsländerna. Sverige deltar också i detta arbete speciellt genom Sida beträffande sociala indikatorer.

Att kunna redovisa effekten av hur det svenska biståndet minskar antalet kvinnor, män och barn som lever i fattigdom torde inte vara möjligt varken i dag eller i morgon. Men den sammanlagda effekten av bistånd, investeringar, förändrade handelsvillkor och landets egna ansträngningar kommer att ge utslag i de enskilda länderna. Det viktigaste instrumentet för att inrikta politiken på en mer effektiv fattigdomsbekämpning är de nationella fattigdomsstrategier som nu utarbetas i de fattigaste länderna. Dessa kan ses som verktyg för det enskilda landet att nå millennieutvecklingsmålen. Att göra dessa till verksamma instrument med brett folkligt deltagande är en av de stora utmaningarna i kampen mot fattigdomen. Och att samordna utvecklingssamarbetet och andra internationella åtgärder i anslutning till fattigdomsstrategierna är en huvuduppgift för de fattiga ländernas regeringar och folk för att kunna åstadkomma avgörande förändringar för att minska fattigdomen. Sverige ger ett stort stöd inom utvecklingssamarbetet till att stärka det nationella ägarskapet och bygga upp kapacitet i de enskilda länderna att genomföra denna uppgift.

Intressenter

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.