Sveriges ansvar i den globala kampen mot hiv och aids

Skriftlig fråga 2024/25:551 av Linnéa Wickman (S)

Frågan är besvarad

Händelser

Inlämnad
2024-12-05
Överlämnad
2024-12-05
Anmäld
2024-12-06
Svarsdatum
2024-12-18
Besvarad
2024-12-18
Sista svarsdatum
2024-12-18

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

PDF

till Statsrådet Benjamin Dousa (M)

 

Hiv/aids har förödande och långtgående konsekvenser för individer, familjer och samhällen världen över. Sjukdomen drabbar ofta de mest utsatta – unga kvinnor, tonårsflickor, hbtqi-personer och personer som lever i extrem fattigdom. Trots medicinska framsteg fortsätter hiv/aids att skörda liv: 1,7 miljoner människor dog av hivrelaterade sjukdomar under 2023, och 1,3 miljoner människor insjuknade. Detta innebär inte bara förlorade liv utan också familjer som slits isär, barn som lämnas föräldralösa och samhällen som förlorar generationer. Effekterna är särskilt påtagliga i länder med svaga hälsosystem, där sjukdomen driver människor djupare in i fattigdom och försvagar möjligheterna till ekonomisk utveckling.

Tack vare globala insatser har antalet nya hivinfektioner minskat med 56 procent sedan 2010. Sverige har varit en av de ledande länderna i detta arbete. Genom betydande bidrag till Globala fonden mot aids, tuberkulos och malaria och ett årligt kärnstöd på cirka 300 miljoner kronor till Unaids har Sverige räddat otaliga liv och stärkt den globala responsen. Organisationernas arbete är också tydligt sammankopplade med varandra när det gäller politisk påverkan och implementering av insatser. Trots detta har den svenska regeringen beslutat om att skära ned allt kärnstöd till Unaids från och med 2025. Sveriges bidrag över tid har varit strategiskt, med fokus på att nå de mest utsatta grupperna och eliminera hinder som diskriminering och bristande jämställdhet.

Nu står världen inför ett vägskäl. Utan ett fortsatt och målmedvetet stöd hotar nedskärningar och andra globala kriser möjligheterna att nå FN:s mål om att kunna eliminera hiv/aids till 2030. Beslutet att drastiskt avsluta det svenska stödet till Unaids måste också ses i ljuset av de omfattande nedskärningarna inom det svenska biståndet. Regeringens prioriteringar riskerar även att urholka Sveriges anseende som en global ledare inom utvecklingssamarbete.

Mot bakgrund av ovanstående vill jag fråga statsrådet Benjamin Dousa:

 

Hur avser statsrådet att säkerställa att Sverige fortsatt tar sitt ansvar i den globala kampen mot hiv/aids, särskilt mot bakgrund av beslutet att avsluta kärnstödet till Unaids från och med 2025 och de omfattande nedskärningarna i det svenska biståndet?

Svar på skriftlig fråga 2024/25:551 besvarad av Statsrådet Benjamin Dousa (M)

Svar på fråga 2024/25:551 Sveriges ansvar i den globala kampen mot hiv och aids

till Statsrådet Benjamin Dousa (M)

 

Svar på fråga 2024/25:551 av Linnéa Wickman (S)
Sveriges ansvar i den globala kampen mot hiv och aids

Linnéa Wickman har frågat mig hur regeringen avser säkerställa Sveriges fortsatta ansvar i den globala kampen mot hiv/aids när kärnstödet till UNAIDS fasas ut.

Förbättrad hälsa för de allra mest utsatta är en central prioritet inom biståndet. Jag delar frågeställarens syn på vikten av fortsatta ansträngningar för behandling, testning och förebyggande insatser för att bekämpa hiv och aids. Därtill krävs att mänskliga rättigheter och sexuella och reproduktiva rättigheter för särskilt utsatta grupper säkerställs. Sverige har varit kärnstödsgivare till UNAIDS under många år. UNAIDS har under åren genomfört mycket värdefullt arbete och Sverige kommer även framgent att vara en partner till organisationen, genom projektstöd från Sida och genom substantiellt utbyte i för Sverige angelägna frågor.

Sverige fortsätter att bidra med omfattande finansiering för insatser mot hiv och aids, inte minst genom Globala fonden mot aids, tuberkulos och malaria.

 

Stockholm den 18 december 2024

 

 

Benjamin Dousa

 

Intressenter

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.