Sveriges ansvar för vård av skadade barn från Gaza

Skriftlig fråga 2024/25:1404 av Olle Thorell (S)

till Utrikesminister Maria Malmer Stenergard (M)

Sedan den 7 oktober 2023 har situationen i Gaza utvecklats till en av de värsta humanitära katastroferna i vår tid. Barnen betalar det allra högsta priset. FN och Unicef rapporterar om tusentals barn som mist sina liv och tiotusentals fler som bär svåra skador – amputationer, brännskador, splitterskador – ofta utan att kunna få adekvat behandling. Bilder har visat hur små barn amputeras utan bedövning på sjukhus som saknar både narkosmedel och elektricitet. Infektioner som i vanliga fall enkelt hade kunnat botas leder i Gaza till döden.

Utöver de direkta skadorna från krigshandlingar utsätts barnen för systematiskt lidande genom hunger och svält. WHO har varnat för att svält används som ett vapen. Blockader hindrar matleveranser och medicinsk utrustning, vilket lett till att tiotusentals barn redan är akut undernärda. Långvarig svält hos barn innebär inte bara omedelbar risk för död utan också livslånga konsekvenser: kronisk undernäring, hämmad fysisk utveckling, kognitiva funktionsnedsättningar och en hel generation som växer upp med trauman och psykisk ohälsa.

WHO har därför vädjat till världssamfundet att bidra med vårdplatser för de mest utsatta patienterna, särskilt barn. EU-kommissionen följde upp denna vädjan genom att uppmana medlemsländerna att anmäla sin beredskap att ta emot patienter från Gaza. Resultaten har varit påtagliga: Fram till juni 2025 har 223 patienter och 503 medföljande evakuerats till en rad EU-länder – Belgien, Tyskland, Grekland, Frankrike, Spanien, Irland, Italien, Luxemburg, Malta, Rumänien och Slovakien. Även länder utanför EU som Norge, Albanien och Turkiet har tagit ansvar. Senast i juni 2025 evakuerades 17 patienter till Italien.

Sverige har ännu inte tagit något motsvarande initiativ. Det är särskilt anmärkningsvärt eftersom vårt land historiskt varit ett föredöme i internationell humanitär solidaritet. Under Balkankrigen evakuerades patienter till svenska sjukhus. Vid naturkatastrofer och andra kriser har Sverige ofta varit först med att erbjuda stöd. Att vi nu står passiva när andra europeiska länder agerar underminerar vår internationella trovärdighet och skadar bilden av Sverige som humanitär stormakt.

Den nuvarande regeringens brist på handling ger intrycket av att inrikespolitiska hänsyn väger tyngre än internationella skyldigheter. Sverigedemokraterna, som konsekvent motsätter sig internationell solidaritet, framstår som den dolda kraft som sätter gränser för svensk humanitet. Men Sverige är enligt internationell rätt, inklusive barnkonventionen och Genèvekonventionerna, förpliktat att göra allt i sin makt för att förhindra ett folkmord. När andra länder tar ansvar står Sverige tyst. Det är ett svek mot både barnen i Gaza och våra internationella åtaganden.

Jag vill med anledning av ovanstående fråga utrikesminister Maria Malmer Stenergard:

Avser ministern, inom ramen för sin tjänsteutövning, att verka för att Sverige ska ta emot skadade barn från Gaza för vård i Sverige?