Sveriges anseende i världen som biståndsgivare

Skriftlig fråga 2025/26:60 av Olle Thorell (S)

till Bistånds- och utrikeshandelsminister Benjamin Dousa (M)

Sveriges Radios Ekot har i en granskning rapporterat om en hemlig uppgörelse mellan Sverige och Somalias regering. Avtalet ska enligt uppgifterna ha inneburit att 100 miljoner kronor av det svenska biståndet styrdes till projekt nära Somalias premiärministers kansli, i utbyte mot att Somalia lovade att ta emot personer som utvisas från Sverige. Ekot har också rapporterat att en svensk biståndschef i Somalia utvisades efter att hon motsatt sig upplägget och varnat för riskerna.

Om dessa uppgifter stämmer handlar frågan inte bara om biståndets effektivitet utan också om Sveriges internationella anseende. Sverige har under lång tid byggt upp ett starkt rykte som en principfast och pålitlig biståndsgivare, känd för transparens, långsiktighet och fokus på de mest utsatta. Detta rykte har varit en viktig tillgång för Sverige och har gett oss inflytande långt utöver vår storlek.

Att i stället förknippas med hemliga uppgörelser, med bistånd som används som valuta i migrationspolitiska sammanhang och med repressalier mot svenska tjänstemän som står upp för transparens, riskerar att rasera detta förtroendekapital. Det skulle få långvariga konsekvenser både för Sveriges ställning i internationella forum och för vår förmåga att ingå meningsfulla partnerskap med andra länder och organisationer.

Socialdemokraterna menar att Sveriges internationella anseende som biståndsgivare är en resurs vi inte har råd att spela bort. Det är byggt under decennier och kan snabbt raseras om regeringen agerar kortsiktigt och oansvarigt. Att värna detta anseende är därför inte en fråga om prestige utan om Sveriges långsiktiga möjligheter att bidra till en tryggare och rättvisare värld.

Med anledning av detta vill jag fråga bistånds- och utrikeshandelsminister Benjamin Dousa:

Vilka initiativ avser ministern att ta inom ramen för sitt ämbete för att värna Sveriges internationella anseende som en trovärdig biståndsgivare i ljuset av de uppgifter som framkommit i Ekots rapportering?