Sveriges agerande för att försvara och stärka SRHR inför FN:s befolkningskommission

Skriftlig fråga 2024/25:974 av Linnéa Wickman (S)

till Statsrådet Benjamin Dousa (M)

Nyligen genomfördes FN:s kvinnokommission CSW, tre decennier efter att Pekingplattformen antogs och lade grunden för mycket av det globala jämställdhetsarbetet. Årets konferens ägde rum i en tid av ökat globalt motstånd – världens största biståndsgivare USA har återinfört the global gag rule och genomför omfattande nedskärningar inom biståndet som särskilt drabbar insatser inom SRHR, sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter. Trots detta motstånd och efter en längre tid av svåra förhandlingar lyckades FN:s medlemsländer glädjande nog anta en gemensam politisk deklaration inför kommande år.

Nästa viktiga möte i FN-systemet för jämställdhet och SRHR är den kommande 58:e sessionen av FN:s befolkningskommission (CPD) den 7–11 april. 31 år efter Kairokonferensen, som då var banbrytande och vars handlingsprogram nu följs upp varje år. Historiskt har CPD-sessionen ofta skett i skuggan av CSW och präglas i ännu högre grad av konservativa krafter som kraftsamlar i försök att vrida klockan tillbaka, till exempel genom att försöka ta bort tidigare antagna ställningstaganden och hindra nya framsteg inom SRHR, där det finns ett särskilt globalt motstånd mot aborträtt, tillgång till preventivmedel och hbtqi-personers rättigheter.

För att försvara och vidareutveckla globala åtaganden för SRHR krävs ett tydligt och kraftfullt agerande från progressiva aktörer som Sverige. Därför är det avgörande att den svenska regeringen inför sessionen aktivt verkar för att bygga allianser med likasinnade länder runt om i världen och påverka förhandlingarna i syfte att säkerställa ett slutdokument som stärker individers egenmakt och rätt till sin egen kropp.

Med anledning av det som anförts ovan är min fråga till statsrådet Benjamin Dousa:

Vilka konkreta initiativ har statsrådet och regeringen tagit inför CPD:s 58:e session för att försvara och stärka sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter?