Svenskans roll för deltagande i samhällslivet
Skriftlig fråga 2005/06:1653 av Nylander, Christer (fp)
Frågan är besvarad
Händelser
- Anmäld
- 2006-05-18
- Inlämnad
- 2006-05-18
- Besvarad
- 2006-05-24
- Svar anmält
- 2006-05-24
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
den 18 maj
Fråga 2005/06:1653 av Christer Nylander (fp) till utbildnings- och kulturminister Leif Pagrotsky (s)
Svenskans roll för deltagande i samhällslivet
Goda kunskaper i svenska språket är en nödvändighet för att etablera sig i samhället, lyckas i skolan och ta sig in på arbetsmarknaden. Att kunna det språk som är huvudspråket i Sverige är också en förutsättning för att delta i det demokratiska samhället. Svenska språket är vidare en avgörande bärare av det svenska kulturarvet.
Den senaste tiden har det rasat en debatt om den så kallade miljonsvenskan, ibland kallad blattesvenskan. Den som nöjer sig med att tala denna variant, eller rättare någon av de olika varianter av svenska som samlas under dessa begrepp, får svagare förankring och sämre möjligheter i samhället.
Det finns en uppenbar risk att många av de unga i Sveriges utanförskapsområden som nöjer sig eller på grund av brister i skolan tvingas nöja sig med en fattigare variant av svenskan fastnar i utanförskapet.
De åtgärder som föreslås i regeringens proposition 2005/06 Bästa språket adresserar inte den problematik som avslöjas i debatten om miljonsvenskan.
Vilka åtgärder avser kulturministern att vidta för att förtydliga behovet av att behärska god svenska för att fullt ut delta i det svenska samhället och ta del av det svenska kulturarvet?
Svar på skriftlig fråga 2005/06:1653 besvarad av Leif Pagrotsky
Svar på fråga 2005/06:1653 om svenskans roll för deltagande i samhällslivet
Utbildnings- och kulturminister Leif Pagrotsky
Christer Nylander har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att förtydliga behovet av att behärska god svenska för att fullt ut delta i det svenska samhället och ta del av det svenska kulturarvet. Bakgrunden till frågan är debatten om den så kallade miljonsvenskan.
Först av allt vill jag peka på att det svenska språket varierar beroende på varifrån vi kommer i landet och beroende på vars och ens samhällsklass, tillgång till litteratur, ålder, utbildning, typ av yrke med mera. I ordböcker och grammatikor lär vi oss hur språket bör se ut. Där ges en norm till det så kallade standardspråket. Att någon inte behärskar standardspråket fullt ut behöver inte betyda att hans eller hennes språk därmed skulle vara fattigare eller torftigare.
Det är däremot i många sammanhang absolut nödvändigt att behärska det svenska standardspråket. Goda kunskaper i svenska språket är en förutsättning för att klara skolan, för vidare studier och för att få arbete. Det är också en förutsättning för att fullt ut kunna delta i det svenska samhället. Men vägen till det offentliga standardspråket kan vara olika lång för olika personer. Faktorer som social bakgrund, segregation, dyslexi eller att man har ett annat språk än svenska som modersmål kan påverka.
Riksdagen har nyligen för första gången i svensk politisk historia antagit fyra nationella språkpolitiska mål. Regeringen formulerade dessa mål i propositionen Bästa språket (prop. 2005/06:2) som lämnades hösten 2005:
- Svenska språket ska vara huvudspråk i Sverige.
- Svenskan ska vara ett komplett och samhällsbärande språk.
- Den offentliga svenskan ska vara vårdad, enkel och begriplig.
- Alla ska ha rätt till språk: att utveckla och tillägna sig svenska språket, att utveckla och bruka det egna modersmålet och nationella minoritetsspråk och få möjlighet att lära sig främmande språk.
Utgångspunkten för regeringens politik är tydlig. Nya insatser handlar om att stärka vården av det svenska språket, vården av minoritetsspråk och teckenspråk men också om att utveckla språkrådgivning till myndigheter och till allmänhet. Det handlar också om att se till att alla språkfrågor behandlas mer samlat och i ett större sammanhang utifrån en ny plattform. Språkvården kommer att stärkas och samlas inom ramen för myndigheten Språk- och folkminnesinstitutet från och med den 1 juli 2006.
Som jag tidigare redovisat i svar på frågor av Christer Nylandet gör regeringen också omfattande insatser för litteraturen och läsandet. Jag vill här erinra om att regeringen avsätter ca 260 miljoner kronor per år för insatser på litteraturområdet och att bokmomsen sänkts från 25 till 6 % med beräknade effekter på statsbudgeten på 1 miljard kronor. Eftersom regeringen anser att tillgång till litteratur i skolorna är särskilt viktig kan kommuner årligen ansöka om statsbidrag för att köpa in böcker till sina skolor. De har också möjligheter att köpa in klassuppsättningar av klassisk litteratur till ett lågt pris för sin undervisning och för att främja läsning. Jag vill liksom tidigare särskilt lyfta fram bibliotekslagen som anger att varje medborgare ska ha tillgång till ett folkbibliotek där boklånen ska vara avgiftsfria.
I svaret på en fråga av Christer Nylander om svenskans ställning i skolan, redogör skolministern denna dag närmare för de insatser som regeringen vidtagit på skolans område. Vi stärker också svenskundervisningen för invandrare (Sfi). I propositionen Vissa frågor om vuxnas lärande, m.m. (prop. 2005/06:148) föreslås förändringar av sfi för att nå uppsatta mål.
Regeringen anser att insatser för att stärka språkundervisningen för elever med utländsk bakgrund, såväl i svenska som i modersmål, är särskilt angelägna för att uppnå de språkpolitiska målen. Gång på gång har det konstaterats att tillgången till det egna modersmålet har stor betydelse för elevernas skolgång, såväl för den kulturella identiteten som för inlärningen av svenska språket och lärandet i stort. Vidare är tillgången till litteratur och läsning förutsättningar för tillägnandet och för en god utveckling av svenska språket. Regeringen har en långsiktig och medveten strategi för att arbeta med tillgången till det svenska språket.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.