Svenska kollektivavtal
Skriftlig fråga 2007/08:1385 av Andersson, Phia (s)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2008-06-19
- Anmäld
- 2008-06-23
- Besvarad
- 2008-07-02
- Besvarad
- 2008-07-03
- Svar anmält
- 2008-08-14
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
den 19 juni
Fråga
2007/08:1385 Svenska kollektivavtal
av Phia Andersson (s)
till arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin (m)
Domen i EU-domstolen i slutet av år 2007 kan tolkas som att det finns en inskränkning i den svenska rätten att teckna kollektivavtal och likaså att strejka, det vill säga konflikträtten.
Denna tolkning är naturligtvis mycket oroande och det kan inte vara rimligt att utländska arbetstagare som arbetar i vårt land inte ska ha rätt till samma arbetsvillkor som svenska arbetstagare har. De grundläggande fackliga rättigheterna i Sverige innefattar rätt att teckna kollektivavtal och det bör gälla också för utländska företag som har arbetskraft i vårt land.
Det är inte rätt att marknaden och den fria rörligheten ska väga tyngre än vad våra fackliga rättigheter med kollektivavtal gör. Därför behöver vi agera nu och påtala vår åsikt att svenska kollektivavtal ska gälla för alla arbetstagare i vårt land. Det är viktigt för att vi ska kunna förhindra lönedumpning på vår svenska arbetsmarknad.
Jag vill fråga vilka åtgärder arbetsmarknadsministern ämnar vidta i EU för att säkerställa att svenska kollektivavtal ska gälla i Sverige.
Svar på skriftlig fråga 2007/08:1385 besvarad av Arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin
Svar på fråga
2007/08:1385 Svenska kollektivavtal
Arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin
Phia Andersson har frågat mig vilka åtgärder jag ämnar vidta i EU för att säkerställa att svenska kollektivavtal ska gälla i Sverige.
Först vill jag poängtera att utgångspunkten är att den svenska modellen i så hög utsträckning som möjligt ska kunna tillämpas i framtiden även i fall av utstationering av arbetstagare till Sverige, samtidigt som EG-rätten fullt ut respekteras. Detta är också inriktningen för den utredning som tillsatts med anledning av Lavaldomen. Domen rör situationen att en arbetsgivare från en annan medlemsstat utstationerar arbetstagare till Sverige och frågan om vilka krav på löner och andra villkor som då kan ställas. Jag är övertygad om att vi kan lösa konsekvenserna av domen genom åtgärder på nationell nivå, genom en anpassning av lagstiftningen och kollektivavtalen för dessa situationer.
Debatten kring konsekvenserna av domen måste hållas sansad och balanserad. Det går att hantera konsekvenserna av Lavaldomen utan att vända sig till EU och exempelvis kräva särskilda undantag för den svenska kollektivavtalsmodellen i Lissabonfördraget.
En realistisk väg framåt på EU-nivå är att fortsätta arbeta med bättre genomförande av utstationeringsdirektivet och utbyte av information mellan medlemsstaterna. Det pågår viktiga insatser med dessa frågor inom EU. Bland annat har kommissionen i våras meddelat en rekommendation om ökat administrativt samarbete i frågor om utstationering. Rådet har beslutat att anta rådsslutsatser om ökat samarbete, som ett svar på kommissionens rekommendation. Sverige kommer att delta – och delta aktivt – i den expertkommitté som är på väg att startas på kommissionens initiativ och som ska arbeta med tillämpningen av direktivets regler i medlemsstaterna. Även arbetsmarknadens parter får en roll i expertkommittén. Jag är övertygad om att detta arbete kommer att innebära viktiga framsteg.
Vidare kommer jag att vid de tillfällen som erbjuds fortsätta att sprida kunskap om den svenska modellens funktion och fördelar på EU-nivå. Kommer frågor upp till diskussion, inom ramen för lagstiftningsarbete eller vid andra tillfällen i EU-arbetet, kommer jag givetvis att verka för att resultatet ska bli så bra som möjligt med svenska utgångspunkter. Min inställning är dock klar, nämligen att den svenska modellen på arbetsmarknaden kommer att bestå även efter Lavaldomen.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.