Svenska ekonomiska intressen i internationella handelsöverenskommelser

Skriftlig fråga 2020/21:1869 av Mats Nordberg (SD)

till Statsrådet Anna Hallberg (S)

I en intervju i Svenska Dagbladet den 13 februari 2021 uttrycker utrikeshandelsministern sin förhoppning att utnämnandet av Ngozi Okonjo-Iweala till ny chef för World Trade Organization (WTO), i kombination med att USA förväntas bli mer aktivt i organisationen, kan komma att vara mycket gynnsamt för Sverige, en förhoppning som Sverigedemokraterna delar.

Enligt intervjun kan Sverige komma att gynnas av att vi är framstående avseende hållbara produkter och klimatsmarta lösningar. Här ligger Sverige långt framme, enligt ministern, och företag med miljövänliga varor bör komma att gynnas av minskade handelshinder.

Utrikeshandelsministern betonar i intervjun särskilt att det finns ett nytt initiativ från 50 länder som ska börja diskuteras inom WTO i mars i år. Det går ut på att hållbart tillverkade varor ska kunna ges handelslättnader. Detta skulle enligt Hallberg öppna möjligheter för exempelvis svensk fordonsindustri, som nu arbetar för att göra hela produktionskedjan hållbar: från gruvorna till hur stålet tillverkas och fraktas till fabrikerna samt hur bilarna produceras på hållbart sätt. Ministern menar i intervjun att om produktionskedjan är grön hela vägen resulterar detta i en hållbar produkt som får lättade handelshinder och kan konkurrera ut varor som tillverkas på ohållbart sätt. Med sådana ”gröna etiketter” på slutprodukterna kan därför exportinkomsterna ökas och arbetstillfällen skapas.

Det finns ett avsevärt problem på vägen som jag med min fråga vill understryka för regeringen. Eftersom EU är mycket aktivt på det här området och ligger långt före WTO är det mycket sannolikt att de beslut som nu fattas inom ramen för EU:s ”taxonomi” för hållbara investeringar kommer att få stor betydelse för de förslag som kommer att läggas inom WTO.

Här finns en rad verkligt kritiska problem. Svensk vattenkraft är enligt EU-kommissionens senaste version av taxonomin inte att betrakta som hållbar. Vattenkraft utgör en grundläggande del av svensk elförsörjning och är därmed avgörande för snart sagt alla svenska industriprodukter och för att deras produktionskedjor ska ses som hållbara. Det förtjänar att påpekas att även vindkraften i Sverige kräver baskraft i form av vattenkraft för att reglera sitt väderberoende. Lika allvarligt eller mer är att Sveriges allra hållbaraste och mest förnybara exportindustri, skogssektorn, inte heller föreslås av EU-kommissionen såsom hållbar. 

Sveriges exporthandel inom EU, men även exporthandeln med hela världen om det nya globala initiativet tar intryck av EU-kommissionen, hotas därför av att regeringen, fram till nyligen representerad av  finansmarknadsminister Per Bolund (MP), hittills inte förefaller ha fått gehör för svenska intressen, i synnerhet inte beträffande svenskt konventionellt skogsbruk.

Min fråga till statsrådet Anna Hallberg är därför:

Hur samverkar statsrådet med finansmarknadsministern beträffande för Sveriges ekonomi helt avgörande verksamheter som vår skogsskötsel och skogsindustri, svensk vattenkraft och svenska biobränslen, så att de bedöms positivt såväl av WTO och EU som av andra internationella handelsöverenskommelser, så att Sveriges potential att fungera som föregångsland beträffande storskalig industriproduktion med låga nettoutsläpp av koldioxid kan förverkligas?