Svensk vapenexport

Skriftlig fråga 2010/11:269 av Ceballos, Bodil (MP)

Frågan är besvarad

Händelser

Inlämnad
2011-01-31
Anmäld
2011-02-01
Fördröjd
Ärendet var fördröjt
Besvarad
2011-02-15
Svar anmält
2011-02-15

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

den 31 januari

Fråga

2010/11:269 Svensk vapenexport

av Bodil Ceballos (MP)

till utrikesminister Carl Bildt (M)

Bilden utåt av svensk vapenexport är att svenska vapen endast säljs till ”säkra” länder som inte är i krig. Syftet med svensk vapenindustri är knappast längre i huvudsak att vi ska ha vapen för att försvara svenskt territorium. Snarare handlar det om att ha kvar de arbetstillfällen som nämnda industri ger i Sverige.

Sedan 2001 har försäljningen av svenska vapen fyrdubblats och vi är den näst största vapenleverantören i världen, sett till befolkningsmängd. Regeringen har inrättat en speciell myndighet för att främja vapenexport. Det kan inte anses vara förenligt med den svenska politiken för global utveckling. I synnerhet eftersom vi inte kan garantera att vapnen inte används i krig – som ju i för sig är vad vapen är till för – eller för att kränka de mänskliga rättigheterna. Svenska vapen dyker allt oftare upp i olika konflikter i världen.

TV4 har nu uppmärksammat oss på exemplet med den svenska fleschettgranaten – ett slags supergevär där en skur med små vassa pilar slungas ut och genomborrar alla mjuka mål i dess väg, och alla människor som står i vägen dödas. Dessa granater säljs till USA. Bara det att vi säljer vapen och ammunition till USA, som knappast kan anses vara ett land som inte är i krig, är anmärkningsvärt. Att det dessutom är en ammunition med nämnda egenskaper är inte bara anmärkningsvärt utan djupt omoraliskt.

Jag vill fråga utrikesministern om han avser att ta initiativ till att mänskliga rättigheter och striktare vapenexportkontroll sätts i första rummet snarare än svenska arbetstillfällen.

Svar på skriftlig fråga 2010/11:269 besvarad av Statsrådet Ewa Björling

den 15 februari

Svar på fråga

2010/11:269 Svensk vapenexport

Statsrådet Ewa Björling

Bodil Ceballos har frågat utrikesministern om han avser att ta initiativ till att mänskliga rättigheter och striktare vapenexportkontroll sätts i första rummet snarare än svenska arbetstillfällen.

Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på frågan.

Regeringen har det övergripande ansvaret för exportkontrollpolitiken. Ansvaret för det löpande beslutsfattandet i enskilda ärenden är delegerat till Inspektionen för strategiska produkter (ISP). Möjlighet finns för ISP att överlämna ett ärende till regeringens prövning, om det har principiell betydelse eller är av större vikt.

ISP ska i sin prövning av tillståndsärenden på krigsmaterielområdet tillämpa både de strikta svenska riktlinjerna för krigsmaterielexport – som regeringen lagt fast och redovisat i riksdagen – och de riktlinjer som framgår av EU:s gemensamma ståndpunkt om vapenexport. Enligt krigsmateriellagen får ISP endast lämna tillstånd för export om det finns säkerhets‑, försvars- och utrikespolitiska skäl för detta. En totalbedömning av alla för ärendet betydelsefulla omständigheter ska göras vid varje prövning av ett tillståndsärende. Till sin hjälp att tolka riktlinjerna har ISP:s generaldirektör ett viktigt stöd i ett parlamentariskt sammansatt rådgivande organ, Exportkontrollrådet (EKR).

Enligt riktlinjerna är respekt för de mänskliga rättigheterna ett centralt villkor. Det anges att tillstånd inte bör ges för export av krigsmateriel till stater i vilka det förekommer omfattande och grova kränkningar av de mänskliga rättigheterna. EU:s gemensamma ståndpunkt innehåller också ett liknande kriterium.

Mot bakgrund av att sysselsättningspolitiska skäl inte ingår i riktlinjerna, och således inte utgör någon grund för att bevilja tillstånd till utförsel av krigsmateriel, ser jag för närvarande ingen anledning att ta några initiativ med anledning av frågan.

Intressenter

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.