Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

svensk strategi för krishanteringsinsatser

Skriftlig fråga 2003/04:1327 av Wigström, Cecilia (fp)

Frågan är besvarad

Händelser

Inlämnad
2004-06-09
Anmäld
2004-06-14
Besvarad
2004-06-16
Svar anmält
2004-06-16

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

den 9 juni

Fråga 2003/04:1327

 av Cecilia Wigström (fp) till försvarsminister Leni Björklund om svensk strategi för krishanteringsinsatser

Den fredsprocess vi har övervakat i DR Kongo är allvarligt hotad sedan en vecka tillbaka. Den svenske generalen på plats i Bukavu anser att FN är underbemannat i området. I går kom beskedet att EU funderar på en ny insats. Samtidigt tar regeringen hem den svenska truppen redan efter ett år. Det är ett svek mot Kongos befolkning. Världssamfundet måste få slut på den långvariga och blodiga konflikten i Kongo som tagit över tre miljoner människors liv. Folkpartiet efterfrågade en långvarig svensk insats i landet redan för ett år sedan eftersom fred inte kan uppnås på ett år.

Regeringen hävdar att den har en ettårig planeringshorisont för svenska krishanteringsinsatser. Riksdagen känner dock inte till vilka kriterier som används för att prioritera användningen av våra knappa resurser. En ettårig planeringsram är alldeles för kortsiktig. Det tar längre tid att uppnå fred. Därtill att det är extra kostsamt med korta missioner som ska etableras och avetableras. Regeringen bör använda våra resurser på ett effektivare sätt. Det är vi skyldiga alla dem som behöver vår hjälp. Sverige behöver en strategi som tar hänsyn till långsiktighet, koncentration till färre länder, måluppfyllelse och svenska militära specialiteter. Då får vi bäst valuta för den miljard vi satsar på internationella insatser varje år.

Vilka åtgärder avser försvarsministern att vidta för att tillse att svenska krishanteringsinsater utnyttjas bättre i framtiden?

Svar på skriftlig fråga 2003/04:1327 besvarad av Leni Björklund

den 16 juni

Svar på fråga 2003/04:1327 om svensk strategi för krishanteringsinsatser

Försvarsminister Leni Björklund

Cecilia Wigström har frågat mig om vilka åtgärder jag avser att vidta för att tillse att svenska krishanteringsinsatser utnyttjas bättre i framtiden. I frågan berörs också det svenska engagemanget i DR Kongo.

Den internationella fredsfrämjande verksamheten är en viktig del av svensk säkerhetspolitik. Sverige deltar i dag i insatser under FN:s, EU:s, Natos och OSSE:s ledning. Sverige vill aktivt bidra till internationell fred och säkerhet. Det stärker i sin tur vår egen säkerhet. Deltagande i internationella insatser bidrar också till Försvarsmaktens utveckling.

Den grundläggande hållningen när det gäller svenskt engagemang för fred och säkerhet är att Sverige bör ha förmåga för deltagande i olika typer av insatser i flera geografiska områden. I takt med den ökade internationaliseringen har vikten av ett globalt engagemang som inte begränsas till vårt eget närområde ökat.

Fredsfrämjande insatser har blivit alltmer komplexa, och spänner i dag över ett brett spektrum av aktiviteter, militära såväl som civila. Det finns en växande insikt om att många av dagens konflikter kräver en bredd av insatser. Det kan vara institutionellt bistånd i syfte att bygga upp en fungerande demokratisk rättsstat, konfliktlösning och försonings- och förtroendeskapande åtgärder, samt fredsfrämjande och fredsframtvingande uppgifter.

Många av de fredsfrämjande insatserna bedrivs därför i dag i samverkan mellan militära och civila resurser och de civila komponenterna har successivt ökat i omfattning.

Sverige har i flera kriser bidragit med långsiktigt inriktade insatser, bland annat på Balkan. I andra situationer svarar Sverige efter förfrågan från till exempel FN för tidsbegränsade insatser med specialförmågor, för att på så vis möta omedelbara behov. Ett exempel är flygfältsinsatsen i DR Kongo.

Sverige bör även fortsättningsvis ha en hög ambitionsnivå och fortsätta att medverka i internationella krishanteringsinsatser inom olika geografiska områden @ det vill säga både inom vårt närområde och globalt @ samt inom ramen för olika organisationer. Med hänsyn till Sveriges storlek kommer resurserna alltid att vara begränsade. Detta innebär att vi måste prioritera vårt deltagande. Såväl säkerhetspolitiska som utrikespolitiska faktorer måste vägas samman i bedömningen av vad som kan motivera en svensk militär insats. Allmänna faktorer att ta i beaktande är bland annat betydelse för den lokala, regionala och globala säkerheten och stabiliteten, betydelse för medlemskap i och samverkan med internationella organisationer, internationella förväntningar på svenskt deltagande, vår möjlighet att ge relevanta och efterfrågade bidrag och lämplig geografisk fördelning av insatserna. För att vi ska kunna ge ett relevant bidrag krävs att vi är samövade med de länder vi ska samarbeta med och att det finns en gemensam syn på hur insatser genomförs.

Huvuddelen av det svenska deltagandet med trupp i internationella fredsfrämjande insatser har de senaste åren koncentrerats till Balkan. Sverige har i dag 329 personer i den Nato-ledda styrkan Kfor i Kosovo. EU har börjat förbereda en möjlig EU-ledd insats i Bosnien-Hercegovina. Vi undersöker vilket bidrag Sverige skulle kunna lämna till denna. Sverige bidrar med personal till ISAF (International Security Assistance Force) i Afghanistan sedan den insatsen började vid årsskiftet 2001/02. Detta bidrag utökas substantiellt inom kort, bland annat till en regional enhet i norra Afghanistan. Vårt deltagande i ISAF är, liksom bidragen till Kfor och Sfor, viktiga delar av vår medverkan i Partnerskap för fred. Vidare deltar Sverige med en väpnad styrka i FN:s insats i Liberia, UNMIL.

Sverige har varit och kommer att förbli engagerat för fred och stabilitet i DR Kongo och den omgivande regionen. Sveriges deltagande i FN-styrkan MONUC har utgjort ett viktigt bidrag. Regeringen beslutade i april 2003 att Sverige skulle delta med en flygfältsenhet i MONUC under tolv månader. Sedan maj 2003 har denna enhet på omkring 90 personer ansvarat för driften av ett flygfält i Kindu i östra Kongo. Uppdraget är nu slutfört och verksamheten har förts över till ett civilt företag. Insatsen har därmed upphört som planerat. Ett annat viktigt svenskt bidrag till de fredsfrämjande insatserna i DR Kongo var deltagandet i EU-insatsen Artemis sommaren 2003.

När det gäller Sveriges fortsatta engagemang för fredsprocessen i DR Kongo vill jag hänvisa till det svar som utrikesministern den 16 juni har lämnat till frågeställaren.

Regeringen vill stärka Sveriges möjligheter att bidra till internationella insatser. Detta gäller utvecklingen av snabbinsatsförmågan liksom en förmåga till långsiktiga insatser. Svenska krishanteringsinsatser utnyttjas väl, genom att med begränsade resurser för militära insatser komplettera de breda multifunktionella fredsbevarande missioner som FN och andra organisationer genomför. Härtill bidrar Sverige också med olika civila insatser och med att på flera sätt ge politiskt stöd till den utveckling mot ett helhetsgrepp om krishantering och fredsbyggande som håller på att utvecklas.

Intressenter

Frågeställare

Cecilia Wigström
Cecilia Wigström

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.