Svensk lagstiftning om återvinning av kabel

Skriftlig fråga 2025/26:720 av Rickard Nordin (C)

till Arbetsmarknadsminister och vikarierande klimat- och miljöminister Johan Britz (L)

Svenska företag inom bygg-, installations- och återvinningssektorn står inför betydande utmaningar till följd av hur EU:s kemikalie- och avfallslagstiftning har tolkats och tillämpats i Sverige när det gäller hantering av kabel.

Naturvårdsverket har gjort bedömningen att kabel ska klassificeras som farligt avfall, vilket innebär att aktörer längs hela värdekedjan – från byggföretag och installatörer till återvinningsföretag – nu omfattas av omfattande tillståndskrav och administrativ börda. Detta sker trots att tester visar att kabel i många fall inte uppvisar farliga egenskaper.

Samtidigt har nästan alla andra EU-länder valt en mindre restriktiv tolkning och klassificerar motsvarande material som icke-farligt avfall. Sverige framstår därmed som ett av få länder som överimplementerar EU-regelverk på detta område.

Konsekvenserna riskerar att bli allvarliga. Företag kan slås ut till följd av långa tillståndsprocesser, konkurrenskraften för svenska aktörer försämras på den inre marknaden och värdefulla råvaror som koppar riskerar att exporteras i stället för att återvinnas och användas i Sverige. Detta påverkar i sin tur både den gröna omställningen och vår försörjningsberedskap.

Det är också anmärkningsvärt att denna förändring fått långtgående effekter utan att någon samlad konsekvensanalys genomförts och utan att tillräcklig vägledning getts till berörda företag.

Mot denna bakgrund vill jag fråga arbetsmarknadsminister och vikarierande klimat- och miljöminister Johan Britz:

Avser ministern att vidta åtgärder för att säkerställa att Sveriges tillämpning av EU:s kemikalie- och avfallslagstiftning vad gäller kabel harmoniseras med övriga EU-länder samt att ta initiativ till dialog med berörda myndigheter för att undanröja de konkurrensnackdelar som nu uppstått för svenska företag?