Svensk kultur i Japan
Skriftlig fråga 2009/10:121 av Särnblad, Anneli (s)
Frågan är besvarad
Händelser
- Anmäld
- 2009-10-22
- Inlämnad
- 2009-10-22
- Besvarad
- 2009-10-28
- Svar anmält
- 2009-11-02
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
den 22 oktober
Fråga
2009/10:121 Svensk kultur i Japan
av Anneli Särnblad (s)
till kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth (m)
Den 23 juli i år avvecklade regeringen Sveriges ambassad i Colombo och generalkonsulaten i Kaliningrad, Kanton, Los Angeles och New York. Nu finns det starka, befogade farhågor för att besparingsivern kommer att drabba även svenska ambassaden i Tokyo. Sedan fyra år tillbaka har ambassaden en ny kulturrådstjänst – vilket japanska myndigheter har noterat med tillfredsställelse. Japanerna är mycket stolta över sin kultur och har sett inrättandet av tjänsten som ett symboliskt stärkande av banden mellan Sverige och Japan. Den har således haft stor PR-mässig betydelse.
För ett halvår sedan inrättades en kulturrådspost i Peking och nu förs diskussioner på UD och Kulturdepartementet om att man – i stället för att ha en fast kulturrådspost i Tokyo – ska ha en kulturrådstjänst som ambulerar, alltså flyttas runt mellan olika länder i Asien som en stafettpinne.
När nedläggningen av det svenska kulturhuset i Paris var aktuellt, uttalade Svenska institutets Olle Wästberg sig i pressen och sade: ”Att stänga det vore en signal om kulturellt ointresse som jag inte tror att regeringen vill sända.”
Ett indragande av kulturrådsposten i Tokyo skulle sända samma signal till myndigheterna i Japan, världens andra ekonomi. Har vi råd med det? Med tanke på att Tokyo är en av de ”heta” kulturstäderna för kreativa människor från hela världen – och många svenska kulturarbetare vill få chans till japanska kontakter – är ett indragande av tjänsten förödande också ur kulturell synvinkel.
Med anledning av det anförda vill jag fråga vilka åtgärder kulturministern avser att vidta för att säkra den svenska kulturens ställning i Japan.
Svar på skriftlig fråga 2009/10:121 besvarad av Kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth
Svar på frågorna
2009/10:103 Befattningen som kulturråd i Tokyo
2009/10:121 Svensk kultur i Japan
Kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth
Kerstin Engle har – med hänvisning till att en kortsiktig besparing kan bli en stor förlust för Sverige och det svenska kulturutbytet och missade möjligheter till export av svensk kultur – frågat utrikesministern om utrikesministern vill verka för att posten som kulturråd i Tokyo blir kvar. Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på frågan. Därtill har Anneli Särnblad frågat mig om inte ett indragande av kulturrådsposten i Tokyo vore en signal om kulturellt ointresse till myndigheterna i Japan och vilka åtgärder jag avser att vidta för att säkra den svenska kulturens ställning i Japan.
Regeringen beskriver i propositionen Tid för kultur (prop. 2009/10:3) vilka kulturråd som i dag finns, med Kulturdepartementet som huvudman. Vidare anges i propositionen att det sker en löpande utvärdering och bedömning av kulturrådens placering och att detta bör fortsätta även framdeles.
I den dåvarande regeringens skrivelse Kulturlivets internationalisering (skr. 2005/06:188) anges att för att öka flexibiliteten och för att med relativt kort varsel kunna sätta in resurser i nya länder, bör kulturrådstjänsternas placering grundas på en återkommande analys av var behoven finns.
Den kulturrådstjänst i Peking som Kerstin Engle refererar till i frågan beslutades den 22 oktober i år. Regeringens ambition är att ett kulturråd ska kunna vara på plats i Peking från och med januari 2010.
Kulturrådstjänsten i Tokyo är i enlighet med vad som anges ovan föremål för en utvärdering. Något ställningstagande om huruvida tjänsten ska dras in eller finnas kvar har därför ännu inte gjorts.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

