styrmedel i trafikpolitiken
Skriftlig fråga 2002/03:363 av Fremling, Lennart (fp)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2002-12-27
- Besvarad
- 2003-01-15
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Anmäld
- 2003-01-21
- Svar anmält
- 2003-01-21
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
Fråga 2002/03:363
av Lennart Fremling (fp) till näringsminister Leif Pagrotsky om styrmedel i trafikpolitikenVid utskottsutfrågningen av näringsministern fredagen den 13 december 2002 om SJ framhöll ministern att transportpolitikens krav ska vara styrande för statsmakternas framtida beslut om SJ. Det tyder på ett glädjande nytänkande om de olika transportlagarna kommer att ses i sitt sammanhang så att de effektivt medverkar till att de transportpolitiska målen nås.
I trafikpolitiken har det uppmärksammats för lite vilka avgifter som kunderna betalar. Principiellt ska ju kunden betala den samhällsekonomiska marginalkostnaden, men denna princip har inte börjat tillämpas ännu. För järnvägen är marginalkostnaden troligen lägre än den genomsnittliga produktionskostnaden, vilket kan skapa problem för trafikutövarna. Särskilt måste också beaktas järnvägens tydliga fördelar på miljö- och trafiksäkerhetsområdena.
Vad avser näringsministern att göra för att resenärer och godskunder ska betala marginalkostnaden för sin transport, oavsett vilket transportslag som väljs?
Svar på skriftlig fråga 2002/03:363 besvarad av Ulrica Messing
den 15 januari
Svar på fråga 2002/03:363 om styrmedel i trafikpolitiken
Statsrådet Ulrica Messing
Lennart Fremling har frågat näringsminister Leif Pagrotsky om styrmedel i trafikpolitiken. Så som arbetet är fördelat inom regeringen är det min uppgift att besvara frågan.
Lennart Fremling menar att det rent principiellt är så att kunden ska betala den samhällsekonomiska marginalkostnaden för en resa eller en transport, men att denna princip inte börjat tillämpas ännu. I frågan framhålls att marginalkostnaden för järnvägen troligen är lägre än den genomsnittliga kostnaden, vilket uppges kunna skapa problem för trafikutövarna. Fremling undrar vad näringsministern avser att göra för att resenärer och godskunder ska betala marginalkostnaden för sin transport, oavsett vilket transportslag som väljs.
Jag tycker det är viktigt att hålla isär den transportpolitiska principen om kostnadsansvar, som gäller avgifter för att använda infrastruktur, och principen om att långväga persontrafik, liksom godstrafik, ska ske på kommersiella grunder, vilket ger basen för prissättning av enskilda resor och transporter.
Kostnadsansvaret innebär att transportpolitiskt motiverade skatter och avgifter som betalas av trafikoperatörer ska motsvara de samhällsekonomiska marginalkostnader som trafiken ger upphov till. Kostnadsansvaret berör förhållandet mellan staten och de operatörer som använder infrastrukturen. Marginalkostnadsprissättning i enlighet med kostnadsansvaret påverkar således endast indirekt priset för en resa eller en transport. Det påverkar priset genom att infrastrukturavgiften är en av de kostnader som operatören, på ett eller annat sätt, måste ta ut av kund.
Principen att långväga persontrafik och godstrafik ska ske på kommersiella grunder kräver att operatörer ges frihet att själva sätta priser mot kund. De måste tillåtas ta ut ett pris som innebär att de täcker sina kostnader för att kunna driva verksamheten vidare.
Om jag uppfattat Fremling riktigt föreslår han att man endast skulle ta ut marginalkostnaden för exempelvis en tågresa. Det skulle innebära att priset sattes mycket nära noll så länge det fanns en ledig plats i tåget. Marginalkostnaden skulle då bara motsvara kostnader för ytterligare städning, eventuellt slitage på sätet och liknande. Det skulle då krävas kraftig subvention av verksamheten och statlig priskontroll. Staten måste försäkra sig om att de priser som sätts verkligen motsvarar marginalkostnaden. Priset är inte längre en angelägenhet mellan operatör och kund. En annan möjlighet skulle vara att ge operatören ett monopol så att den kan begränsa utbudet och sälja de få biljetter man har till dem som kan betala bäst. Inget av dessa alternativ skulle vara förenligt med de transportpolitiska principer riksdagen lagt fast och det skulle inte heller vara förenligt med transportpolitikens mål om effektivitet och god transportförsörjning.
Regeringen arbetar löpande med att utveckla kostnadsansvaret inom de ramar som riksdagen lagt fast. Regeringen har däremot inte för avsikt att föreslå någon förändring av kostnadsansvarets grundläggande princip.
Intressenter
Frågeställare
Ställd till
Besvarad av
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.