studentbostäder

Skriftlig fråga 1999/2000:309 av Jonsson, Sofia (c)

Frågan är besvarad

Händelser

Inlämnad
1999-11-30
Anmäld
1999-12-07
Besvarad
1999-12-08

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

den 30 november

Fråga 1999/2000:309

av Sofia Jonsson (c) till statsrådet Lars-Erik Lövdén om studentbostäder

Under de senaste tio åren har antalet högskoleplatser ökat med 50 %. Utbyggnaden av studentbostäder har inte ökat i samma takt. Aldrig har bostadsbristen varit så svår som denna höst. I dag finns det endast studentrum för var fjärde student. Och för handikappade studenter är situationen än värre.

I Stockholm fanns vid terminsstarten 14 000 studenter i kö till studentrum och 3 500 till lägenheter. I Linköping var motsvarande siffra 2 390, i Luleå 1 000 och i Göteborg 7 200. Bristen på studentbostäder leder till att studenter ofta tvingas hyra "vanliga" lägenheter där hyrorna inte är anpassade till studenternas ekonomiska situation. Samtidigt blir bostäderna belägna allt längre från högskolan. Bristen på studentbostäder riskerar att öka den sociala snedrekryteringen samtidigt som rörligheten försvåras.

En idé vore att regeringen tar sitt ansvar och bjuder in berörda kommuner, högskolor och studentkårer till överläggningar om hur bostadssituationen för studenter ska hanteras framgent.

Vilka åtgärder avser statsrådet vidta för att förbättra bostadssituationen för studenter?

Svar på skriftlig fråga 1999/2000:309 besvarad av statsrådet Lars-Erik Lövdén

den 8 december

Svar på fråga 1999/2000:309 om studentbostäder

Statsrådet Lars-Erik Lövdén

Sofia Jonsson har frågat mig vilka åtgärder som jag avser att vidta för att förbättra bostadssituationen för studenter.

De senaste årens utbyggnad av högskolan har lett till att antalet högskolestuderande i grundutbildning har ökat med närmare 60 % sedan 1990 och i dag omfattar mer än 300 000 studenter. Med anledning av 1999 års ekonomiska vårproposition har riksdagen beslutat att högskolan ska byggas ut ytterligare, med drygt 10 000 nya platser för år 2001 och lika många för år 2002.

Byggandet av studentbostäder har inte ökat i samma takt och det skapar problem för de studerande på många orter. Skillnaderna mellan olika kommuner är emellertid mycket stora när det gäller tillgången på studentbostäder, likaså varierar på många orter kötiden kraftigt under året.

Ansvarsfördelningen inom bostadspolitiken grundas på en uppgiftsfördelning där staten svarar för att legala och finansiella instrument finns tillgängliga för bostadsbyggandet och där kommunerna tillsammans med andra aktörer svarar för att de bostäder som behövs också kan erbjudas kommunens invånare. Staten har dessutom lämnat olika former av produktionsstöd.

Det är kommunerna som har ansvaret för bostadsförsörjningen på den lokala nivån och att det finns ett utbud av bostäder som svarar mot kommuninvånarnas efterfrågan. Detta ansvar innefattar också bostäder för studerande. Det är därför angeläget att kommunerna tillsammans med studentkårerna analyserar behovet av bostäder och vidtar åtgärder så att studentbostäder anordnas utifrån de behov som finns på orten. Frågan om bostäder för studenter med funktionshinder måste då särskilt behandlas.

Regeringen anser att tillgången på studentbostäder på studieorterna är av stor betydelse och följer därför frågan med uppmärksamhet. Landshövding Ulf Adelsohn har regeringens uppdrag att överlägga med kommunerna i Stockholms län om möjliga åtgärder för att öka bostadsbyggandet i länet. Inom ramen för uppdraget ska landshövdingen också tillsammans med kommunerna diskutera och utarbeta förslag om åtgärder för att öka tillgången på studentbostäder både på kort och lång sikt.

Det kan också finnas skäl att närmare analysera om dagens regelsystem utgör ett hinder för byggande av studentbostäder. Regeringen avser därför att ge Boverket i uppdrag att se över byggregler och allmänna råd avseende utformningen av studentbostäder.

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.