Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

strategi mot terrorism

Skriftlig fråga 2004/05:1509 av Björling, Ewa (m)

Frågan är besvarad

Händelser

Anmäld
2005-04-27
Inlämnad
2005-04-27
Besvarad
2005-05-04
Svar anmält
2005-05-09

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

den 27 april

Fråga 2004/05:1509

 av Ewa Björling (m) till utbildnings- och kulturminister Leif Pagrotsky om strategi mot terrorism

I dag klarar inte Sverige av ett större terroristangrepp. Det slås fast i en nyligen publicerad rapport från FOI. Sedan terrorattackerna den 11 september 2001 har flera utredningar utmynnat i rekommendationer om hur olika myndigheter och organisationer skulle kunna samarbeta för att ett effektivt försvar mot terrorism ska bli verklighet. Framför allt pekar rapporten på en ökad samordning mellan myndigheter och upprättandet av ett nationellt krishanteringscentrum för att snabbt kunna agera vid en större händelse. Olika konkreta förslag på åtgärder ges också:

  • Att Sverige genom nödvändiga reformer tar sitt fulla ansvar inom ramen för EU:s arbete mot terrorism.
  • Utvidgning av lagstiftningen så att det blir olagligt att planera och finansiera stöd till terrorverksamhet, samt att kunna använda militära resurser även i fredstid.
  • Skapandet av ett nationellt krishanteringscenter för att hantera hot i extremsituationer.
  • Bättre möjligheter för polisen att samarbeta med andra aktörer vid underrättelsebehov.
  • Utökning av medel till forskning som fokuserar på kontraterrorismfrågor, där anslagen söks i fri konkurrens.

Vad avser utbildningsminister Leif Pagrotsky att vidta för åtgärder för att regeringen ska komma att utöka medlen till forskning rörande kontraterrorism i enlighet med ovan beskrivna rapport?

Svar på skriftlig fråga 2004/05:1509 besvarad av Thomas Bodström

den 4 maj

Svar på frågorna 2004/05:1503, 1505 och 1509 om strategi mot terrorism

Justitieminister Thomas Bodström

Ewa Björling har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att regeringen ska komma att ta upp frågan om reformer, ökade samarbetsmöjligheter för polisen och en utvidgad lagstiftning i enlighet med en nyligen publicerad FOI-rapport. Statsministern har med anledning av samma rapport fått frågan från Björling om vilka åtgärder regeringen avser att vidta för bättre samordning mellan myndigheter och organisationer samt upprättandet av ett nationellt krishanteringscentrum för att hantera terrorhot. Ewa Björling har dessutom frågat utbildningsministern vilka åtgärder han avser att vidta för att regeringen ska komma att utöka medlen till forskning rörande kontraterrorism. Ansvarsfördelningen är sådan att jag svarar på alla tre frågorna.

Terrorbekämpningen och vår beredskap att bemöta en eventuell attack befinner sig med rätta högt upp på den politiska dagordningen. En välinformerad debatt och vederhäftig forskning på området är mycket välkommet. Björling undrar hur regeringen kommer att ta om hand ett antal rekommendationer från en nyligen utgiven FOI-rapport om hur svensk terrorbekämpning skulle kunna förbättras. Dessvärre baseras rapporten till största delen på föråldrat material och den har därför begränsad relevans som utgångspunkt för en diskussion om svensk beredskap och förmåga att bekämpa terrorism. Mycket av det som Björling efterlyser har redan genomförts, annat är på gång.

Den efterfrågade lagstiftningen för att straffbelägga finansiering och stöd till terrorverksamhet finns till exempel på plats sedan snart tre år tillbaka. I höstas tillsattes en utredning för att överväga vilket stöd polisen kan behöva från andra myndigheter, särskilt Försvarsmakten. Sverige deltar dessutom redan nu mycket aktivt i detta arbete och har lagt flera egna initiativ för att ytterligare effektivisera brottsbekämpningen på europeisk nivå.

När det gäller den viktiga samordningen mellan myndigheter med en roll i svensk terrorbekämpning är det viktigt att uppmärksamma att Säkerhetspolisen i december 2004 inrättade samverkansråd mot terrorism. Rådets syfte är att samordna och effektivisera kampen mot terrorism i Sverige, bland annat genom att ta fram gemensamma hotbilder och en nationell handlingsplan samt tydligare klargöra respektive myndighets ansvar före, under och efter en eventuell terrorattack.

När det gäller forskningsmedel till området kan nämnas att Vinnova fått i uppdrag av regeringen att utarbeta en nationell strategi för säkerhetsforskning. Dess slutrapport överlämnades till regeringen i februari 2005. Där föreslås bland annat att ett nationellt forskningsprogram för säkerhetsforskning genomförs av Vinnova med finansiering av Krisberedskapsmyndigheten. Dessutom har Vinnova redan i dag möjlighet att finansiera forskning inom säkerhetsområdet. Med de nya medlen som tillförs 2005@2008 ökas denna möjlighet ytterligare. All forskning av god kvalitet har naturligtvis också möjlighet att få finansiering via de andra statliga forskningsfinansiärerna Forskningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap och Formas. Vi ska också granska möjligheterna till stöd till säkerhetsforskning inom ramen för det kommande sjunde ramforskningsprogrammet inom EU.

Slutligen efterfrågar Björling ett nationellt kriscentrum för hantering av hot i extrema situationer. Att skapa en separat organisation som har till sin huvudsakliga uppgift att avvakta att det uppstår en kris torde knappast vara resurseffektivt. Inom Regeringskansliet pågår i stället ett arbete med att ta fram ett förslag till en ny organisation för att kunna ge regeringen och andra beslutsfattare i Regeringskansliet ökat stöd under en kris men även under normala förhållanden.

Precis som Björling anser jag att terrorbekämpning är en högprioriterad fråga. Förändringar i omvärlden ställer alltid krav på anpassningar i organisation och verksamhet. Samverkansformer och samarbete med andra relevanta myndigheter bör kontinuerligt prövas och utvärderas.

Jag följer självfallet utvecklingen på området och är beredd att vidta åtgärder inom mitt ansvarsområde om behov uppstår.

Intressenter

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.