straffskärpning för våld mot barn
Skriftlig fråga 2002/03:154 av Pehrson, Johan (fp)
Frågan är besvarad
Händelser
- Anmäld
- 2002-11-19
- Inlämnad
- 2002-11-19
- Besvarad
- 2002-11-27
- Svar anmält
- 2002-11-28
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
den 19 november
Fråga 2002/03:154
av Johan Pehrson (fp) till justitieminister Thomas Bodström om straffskärpning för våld mot barnVåld som riktas mot barn betraktas enligt gällande rätt redan i dag som en försvårande omständighet vid bedömningen av ett brotts straffvärde. När det är brott som förövas gentemot ett barn som är närstående till en tilltalad finns det dock anledning att betrakta detta som särskilt försvårande. Det rör sig om ett brottsligt svek i dubbel bemärkelse. För det första våldet i sig, men det innebär också att barnet på detta sätt berövas all sin trygghet.
I de flesta fall av barnmisshandel är det just en förälder eller en styvförälder som är förövaren (se bland annat BRÅ-rapport 2000:15). För dessa barn kan inte längre hemmet utgöra den trygga eller skyddade plats det borde vara. Omöjligheten att känna den minsta tillit till föräldrarna medför inte sällan svåra och långvariga personliga skadeverkningar. Dessutom riskerar den slutna miljön att våldet upprepas och i värsta fall leder till dödlig utgång. Det finns därför anledning att införa ytterligare en försvårande omständighet för våld mot barn då denna möjlighet saknas i dag.
Avser statsrådet att vidta några åtgärder för att införa ytterligare en försvårande omständighet när det gäller våld mot barn, då offret och förövaren är närstående?
Svar på skriftlig fråga 2002/03:154 besvarad av Thomas Bodström
Svar på fråga 2002/03:154 om straffskärpning för våld mot barn
Justitieminister Thomas Bodström
Johan Pehrson har frågat mig om jag avser att vidta några åtgärder för att införa ytterligare en försvårande omständighet när det gäller våld mot barn, då offret och förövaren är närstående.
Allt våld mot barn är avskyvärt och något vi med kraft måste bekämpa. Av det skälet tillsatte regeringen 1998 en parlamentariskt sammansatt kommitté med uppdrag att utreda frågan om barnmisshandel och därmed sammanhängande frågor. Kommittén, som Johan Pehrson själv deltog i, har i sitt slutbetänkande Barnmisshandel Att förebygga och åtgärda (SOU 2001:72) @ bland mycket annat @ föreslagit en ny bestämmelse som innebär att det ska ses som en försvårande omständighet vid bedömningen av brottets straffvärde om brottet inneburit att ett barn kränkts av en närstående eller tidigare närstående person. Betänkandet har remissbehandlats och bereds nu av Socialdepartementet med målsättningen att presentera regeringens förslag under december i år.
Jag kan konstatera att redan dagens lagstiftning ger möjlighet att åsätta brott mot barn ett högre straffvärde. Vid bedömningen av straffvärdet ska särskilt beaktas den skada, kränkning eller fara som gärningen har inneburit, vad den tilltalade insett eller borde ha insett om detta samt de avsikter eller motiv som han eller hon har haft. Vidare ska såsom försvårande omständighet vid bedömningen av straffvärdet särskilt beaktas om den tilltalade utnyttjat någon annans skyddslösa ställning eller särskilda svårigheter att värja sig. Härmed avses bland annat brott som förövats mot barn. Enligt ett avgörande från Högsta domstolen (NJA 2000 s. 612) bör det faktum att brottet riktat sig mot ett barn normalt tillmätas en betydande vikt vid straffmätningen och då särskilt när det gäller övergrepp mot barn där riskerna för svåra och långvariga personliga skadeverkningar är särskilt stora.
Straffrättsliga åtgärder är viktiga för att markera hur allvarligt samhället ser på vissa gärningar. När det gäller att förhindra att barn utsätts för brott av detta slag är det dock andra åtgärder som måste komma i främsta rummet, såsom breda sociala insatser, föräldrastödjande åtgärder, stöd och hjälp till barnen liksom ett förbättrat samarbete mellan socialtjänst, polis, skola och barnhälsovård.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.