Stockholmsinitiativets arbete

Skriftlig fråga 2025/26:595 av Laila Naraghi (S)

till Utrikesminister Maria Malmer Stenergard (M)

25 februari 2020 antog utrikesministrar från 15 länder, däribland Sverige, inom samarbetet som kallas Stockholmsinitiativet en deklaration inför den då kommande tionde översynskonferensen av icke-spridningsavtalet. Till denna deklaration hörde ett annex med 22 punkter, så kallade ”stepping stones”. Dessa 22 punkter innehåller främst redan överenskomna åtaganden som icke-spridningsavtalets statsparter har enats kring, många från 2010 års slutdokument. Punkterna ska representera ett brett urval av praktiska åtgärder som kan utföras för att främja klimatet för framtida nedrustning och arbetet för en kärnvapenfri värld. Regeringen har klargjort att arbetet inom Stockholmsinitiativet kvarstår som en prioritet. Initiativet består av en geografiskt och politiskt spridd grupp stater.

En av punkterna som initiativet har enats kring är etablerandet av fler kärnvapenfria zoner, i alla delar av världen, inklusive en zon fri från massförstörelsevapen i Mellanöstern. Kärnvapenfria zoner är ett effektivt sätt att främja icke-spridning av kärnvapen, och de innefattar i dag mer än 50 procent av jordens landmassa och 99 procent av all landmassa på södra halvklotet. Regeringen sa på den förberedande kommittén för icke-spridningsavtalet så sent som förra våren att ”inrättandet av kärnvapenfria zoner bidrar till förtroendeskapande och genomförandet av målen i NPT”.

Med anledning av ovanstående vill jag fråga utrikesminister Maria Malmer Stenergard:

Hur arbetar ministern och regeringen med hjälp av Stockholmsinitiativet för upprättandet av fler kärnvapenfria zoner?