Statsrådets uttalande om mansnormer
Skriftlig fråga 2020/21:2675 av Lars Andersson (SD)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2021-04-27
- Överlämnad
- 2021-04-28
- Anmäld
- 2021-04-29
- Svarsdatum
- 2021-05-05
- Sista svarsdatum
- 2021-05-05
- Besvarad
- 2021-05-05
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
till Statsrådet Märta Stenevi (MP)
Efter det att fem kvinnor mördats på mindre än tre veckor av män som de haft en nära relation med har frågan om mäns våld mot kvinnor rönt mycket uppmärksamhet i medierna den senaste tiden.
Statsrådet Märta Stenevi har uttalat sig i ärendet vid ett flertal tillfällen och har även bjudit in till partiledarsamtal för att diskutera detta viktiga ämne. Förhoppningsvis leder dessa samtal till en rad förändringar inklusive straffskärpningar. Tyvärr kan jag konstatera att statsrådets partikamrater var motståndare till sådana så sent som förra året.
Ett av statsrådets uttalanden lyder, och jag citerar: För att långsiktigt stoppa våldet måste vi bryta de destruktiva mansnormer som gör att pojkar växer upp till män som slår. Vidare uttryckte statsrådet: Det är någonting som är djupt, djupt fel i att vi 2021 fortfarande lyckas fostra så många män och pojkar att slå och misshandla och i de värsta fallen döda sina närstående, sina partners. Det är också en normfråga som vi behöver ta i en gång för alla, för det måste vara stopp på mäns våld mot kvinnor nu.
Att det existerar destruktiva och våldsamma mansnormer inom olika och enskilda subkulturer i världen är onekligen sant. Det gäller inte minst inom ideologier där det är helt normalt med månggiften, barnäktenskap, könsskillnader vad gäller arvsrätt, hederskultur och så vidare, men jag ifrågasätter om detta är normer i just Sverige, eller bredare sett, i västvärlden.
Jag kan inte erinra mig att mina föräldrar fostrade mig att slå min partner eller andra kvinnor, ej heller att bruka våld mot andra män. Mina personliga upplevelser har snarare varit de exakt motsatta. Jag har heller aldrig observerat att min egen far brukade våld, och detsamma gäller mina systrars partners i livet. Som pappa till tre döttrar är jag angelägen om att inte missa några av dessa våldsamma normsignaler i samhället och vill därför få ett förtydligande till stånd.
Kommentarerna från statsrådet drog alla män i Sverige över en kam vilket oroar mig. Om man tittar på brottsstatistiken i vårt land gällande dessa typer av brott så finns det absolut enskilda exempel från precis alla samhällsskikt, åldrar och bakgrund, men även en till synes överrepresentation från vissa grupper med en annan ideologisk bakgrund och trosbekännelse. Inte minst från geografiska områden som de senaste decennierna utgjort en stor del av Sveriges invandring; en invandring som statsrådet inte bara står bakom, utan även vill öka.
Mot bakgrund av detta vill jag fråga statsrådet Märta Stenevi:
Kan statsrådet specificera och konkretisera mer precist vilka de mansnormer är som fostrar män att slå och misshandla sina närstående, och har statsrådet för avsikt att vidta några åtgärder med anledning av sitt uttalande?
Svar på skriftlig fråga 2020/21:2675 besvarad av Statsrådet Märta Stenevi (MP)
Svar på fråga 2020/21:2675 av Lars Andersson (SD) avseende statsrådets uttalande om mansnormer som fostrar män att slå och misshandla
Lars Andersson har frågat mig om jag kan specificera och konkretisera mer precist vilka de mansnormer är som fostrar män att slå och misshandla sina närstående, och har statsrådet för avsikt att vidta några åtgärder med anledning av sitt uttalande.
Mäns våld mot kvinnor är ett allvarligt samhällsproblem. I propositionen Makt att forma samhället och sitt eget liv – nya mål i jämställdhetspolitiken (prop. 2005/06:155) uttrycks att det övergripande målet för jämställdhetspolitiken är att kvinnor och män ska ha samma makt att forma samhället och sina egna liv. Utifrån det övergripande målet arbetar regeringen efter sex delmål. Det sjätte delmålet är att mäns våld mot kvinnor ska upphöra samt att kvinnor, män, flickor och pojkar ska ha samma rätt och möjlighet till kroppslig integritet. Delmålet omfattar alla yttringar av fysiskt och psykiskt, inklusive sexuellt, våld och hot om våld som riktas mot kvinnor och flickor.
För att stärka förutsättningarna att nå det jämställdhetspolitiska delmålet beslutade regeringen hösten 2016 att arbetet på området ska bedrivas i enlighet med den tioåriga nationell strategin för att förebygga och bekämpa mäns våld mot kvinnor (skr. 2016/17:10). Den nationella strategin betonar särskilt förebyggande insatser. Att förebygga mäns våld mot kvinnor, dvs. att förhindra att våld över huvud taget uppstår eller upprepas, är den huvudsakliga utgångspunkten för strategin. Detta innebär att bakomliggande orsaker till mäns våld, och möjligheterna att undvika eller bryta våldet, bör beaktas i alla insatser inom strategin. Fokus ska genomgående sättas på den eller de som utövar våld och dem som har bäst förutsättningar att stoppa våldet. De flesta män utövar inte våld, men mäns våld mot kvinnor är utbrett och arbetet mot våld bör engagera alla män. Föreställningar om våld och hot om våld som legitima uttryck för manlighet bör aktivt motverkas i sammanhang som är särskilt viktiga i formandet av pojkars och unga mäns identitet.
Generellt sett är unga män överrepresenterade som både förövare av och offer för våld. Utredningen Män och jämställdhet (SOU 2014:6) framhåller att det är viktigt att ifrågasätta acceptans för våld mellan män. Dels är det rimligt att anta att mäns våld mot kvinnor riskerar att öka i sammanhang där våld mellan män normaliseras, dels kan en normalisering av våld mellan män fungera som en nedvärdering av mer omsorgs- och jämställdhetsinriktad manlighet. Inom sociologisk forskning om maskulinitet betonas hur våld bland män kan ha en homosocial funktion, dvs. vara ett sätt att upprätthålla relationer och skapa sociala band mellan män. Föreställningar om hur män är och bör vara kan upprätthållas av både män och kvinnor. Hinder för beteenden och handlingar som tar avstånd från våld kan ligga både hos män och pojkar själva och i deras omgivning. Insatser för att ändra förväntningar på män och pojkar kan således behöva rikta sig även till kvinnor och flickor. Både internationella och svenska undersökningar tyder, enligt Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor (MUCF, f.d. Ungdomsstyrelsen, 2013), på att unga män som instämmer i könsstereotypa påståenden om kvinnors och mäns roller är mer benägna att använda våld än unga män som inte gör det. Myndigheten har identifierat ett antal våldsförebyggande program som utgår från sambandet mellan maskulinitetsnormer och våld och som har utvärderats med lovande resultat avseende kunskaps-, attityd- och beteendeförändring.
Sedan början av 2000-talet har dödligt våld mot kvinnor i nära relationer minskat från i genomsnitt 20 fall till 16 fall årligen. Kartläggningar från Brottsförebyggande rådet visar att antalet fall minskade redan på 1990-talet jämfört med 1970-talet. Samtidigt har de senaste veckornas dödliga våld mot kvinnor visat att mäns våld mot kvinnor fortfarande 2021 är ett stort samhällsproblem. Det är fruktansvärt och kan inte isoleras till att endast handla om dessa fall. Hösten 2017 stod #metoo uppropet i centrum av debatten. Det visade på bristen av jämställda värderingar i samhället. Även Jämställdhetsmyndigheten har i en rapport nyligen visat att unga män sticker ut som en grupp som ger uttryck för mer könsstereotypa och könskonservativa attityder än kvinnor och män i andra åldrar.
Regeringen har för att bidra till utvecklingen av våldsförebyggande insatser gett bidrag till civila samhällsorganisationer, beslutat om regeringsuppdrag till myndigheter och i överenskommelser med Sveriges kommuner och regioner (SKR) bidragit till att sprida våldsförebyggande arbete som riktar sig till unga i bl.a. skolverksamheter.
Stockholm den 5 maj 2021
Märta Stenevi
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.