statliga satsningar på bredbandsutbyggnad
Skriftlig fråga 2003/04:1314 av Ångström, Yvonne (fp)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2004-06-04
- Besvarad
- 2004-06-09
- Anmäld
- 2004-06-14
- Svar anmält
- 2004-06-14
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
den 4 juni
Fråga 2003/04:1314
av Yvonne Ångström (fp) till statsrådet Ulrica Messing om statliga satsningar på bredbandsutbyggnadStaten har satsat totalt ca 8 miljarder kronor på utbyggnad av bredband @ i första hand parallell infrastruktur. Alla de miljarder som beviljats i form av statsbidrag har inte, vilket var riksdagens avsikt, lett till att glesbygderna generellt fått tillgång till bredband. Många kommuner har satsat på att bygga egna nät i stället för att utnyttja de befintliga näten. Det förefaller som om många kommuner har valt fiberlösningar för att bygga ihop orter, inte för att nå användarna.
Det bör starkt ifrågasättas om det är en kommunal angelägenhet att bedriva verksamhet med högt risktagande för att konkurrera med befintliga aktörer på marknaden. Enligt kommunallagen ska kommunerna inte bedriva verksamheter som marknaden erbjuder. I en tid då statens, landstingens och kommunernas budgetar är hårt ansträngda med långtgående besparingskrav inom så väsentliga områden som skola, omvårdnad och åldringsvård är det närmast ansvarslöst att man fortsätter bygga parallella fibernät i stora delar av landet @ utan att målet om bredband åt alla uppnås.
Mot bakgrund av det anförda vill jag fråga:
Gör statsrådet bedömningen att det är en kommunal angelägenhet att erbjuda tjänster och produkter som marknaden redan förser invånarna med, och till kostnader som oftast mångdubbelt överstiger marknadens?
Svar på skriftlig fråga 2003/04:1314 besvarad av Ulrica Messing
den 9 juni
Svar på fråga 2003/04:1314 om statliga satsningar på bredbandsutbyggnad
Statsrådet Ulrica Messing
Yvonne Ångström har frågat mig om jag gör bedömningen att det är en kommunal angelägenhet att, på bredbandsområdet, erbjuda tjänster eller produkter som marknaden redan förser invånarna med, och till kostnader som oftast mångdubbelt överstiger marknadens.
Bredbandsutbyggnaden ska enligt IT-propositionen från mars 2000 ske i marknadens regi. Staten har dock ett övergripande ansvar att se till att bredband finns tillgängligt i hela landet. Totalt har 5,25 miljarder kronor öronmärkts för olika stödåtgärder, däribland de kommunala bredbandsstöden.
Svaret på Yvonne Ångströms fråga är att de statliga stöden är avsedda att användas för utbyggnad av bredband i glest bebyggda områden, där det saknas förutsättningar för marknadsmässig utbyggnad. I dessa områden har kommunerna en viktig roll att fylla för att bredbandsutbyggnad ska komma till stånd. Det finns också sedan länge ett brett kommunalt engagemang i dessa frågor.
Vi kan konstatera att just den lokala förankringen framstår som en viktig faktor bakom att utbyggnadstakten ökar i de glesare delarna av landet. Ett kommunalt engagemang på bredbandsområdet är under sådana förhållanden fullt ut förenligt med kommunallagens allmänna kompetensbestämmelser, där kravet på allmänintresse är en bärande princip. Naturligtvis ska de insatser som görs på kommunal nivå också vara förenliga med kommunallagens övriga grundläggande regler för hur kommunal verksamhet ska bedrivas, vilket innefattar tillämpning av självkostnadsprincipen.
Avslutningsvis vill jag framhålla att regelverket för bredbandsstöden innehåller villkor som ska garantera att de statliga medlen inte snedvrider konkurrensen och att medlen används på ett kostnadseffektivt sätt. Kommunerna väljer genom ett offentligt upphandlingsförfarande ut den eller de aktörer som ska svara för själva utbyggnaden. Genom detta säkerställs en konkurrensutsättning på affärsmässig grund. Dessutom gäller som villkor att stöden endast får användas till att bygga nät som är öppna och operatörsneutrala.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
