statlig inköpssamordning med ramavtal
Skriftlig fråga 2003/04:413 av Backman, Hans (fp)
Frågan är besvarad
Händelser
- Anmäld
- 2003-12-08
- Inlämnad
- 2003-12-08
- Besvarad
- 2003-12-17
- Svar anmält
- 2003-12-17
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
den 8 december
Fråga 2003/04:413
av Hans Backman (fp) till näringsminister Leif Pagrotsky om statlig inköpssamordning med ramavtalInom den offentliga sektorn förekommer ofta att flera myndigheter samordnar sina inköp med stöd av ramavtal, bland annat för att underlätta arbetet för inköparna. Ramavtal kan vara ett bra stöd när nya inköp successivt måste göras med hänsyn till förbrukningen. Man kan få förmånliga inköpsvillkor om man köper stora inköpsvolymer på områden där det finns stordriftsfördelar, vilket gynnar stora leverantörer framför små och nya aktörer.
Ett problem med många ramavtal är att de inte ger tillräcklig garanti för hur mycket leverantören får sälja och när inköpen kommer att ske. I de fall flera leverantörer fått ett ramavtal som gäller samma produktområde kan det inte heller uteslutas att en leverantör inte får sälja någonting alls. Men leverantören måste ändå se till att det finns tillräcklig kapacitet för att klara en stor efterfrågan av produkten. Bara stora företag klarar av så osäkra villkor. Små företag missgynnas därmed.
Man kan ifrågasätta om inte ett stort antal ramavtal strider mot upphandlingsreglerna och kravet på affärsmässigt agerande. Att vara affärsmässig vid upphandling innebär att man ger leverantörerna lika förutsättningar att få sälja till myndigheterna. En ökad koncentration bland leverantörerna kan leda till minskad konkurrens.
Avser näringsministern att vidta några åtgärder för att se över den statliga inköpssamordningen med ramavtal?
Svar på skriftlig fråga 2003/04:413 besvarad av Gunnar Lund
den 17 december
Svar på fråga 2003/04:413 om statlig inköpssamordning med ramavtal
Statsrådet Gunnar Lund
Hans Backman har frågat näringsminister Leif Pagrotsky om han avser att vidta några åtgärder för att se över den statliga inköpssamordningen med ramavtal.
Frågan har överlämnats till mig.
Inledningsvis vill jag säga att lagen om offentlig upphandling medger upphandling genom ramavtal. Jag vill också säga att jag delar Hans Backmans uppfattning att särskild hänsyn måste tas till små företags möjligheter att delta i ramavtalsupphandlingar.
I propositionen 1997/98:136 konstaterade regeringen att det finns en potential för väsentliga besparingar genom ökad samordning av de statliga myndigheternas inköp och att de fördelar som bland annat ramavtal erbjuder innebär att den statliga inköpssamordningen bör stärkas.
Kravet på en effektivare statlig upphandling genom samverkan har slagits fast i förordningen (1998:796) om statliga myndigheters inköpssamordning. Enligt förordningen ska små och medelstora företags möjligheter att delta i upphandlingar beaktas. En myndighet är också fri att använda en annan form av avtal, som sammantaget är bättre än ett befintligt ramavtal.
Jag har även erfarit att Statskontoret aktivt arbetar med att få fler små företag att delta i ramavtalsupphandlingar.
Hans Backman påtalar att en leverantör i ett ramavtal med flera leverantörer inte garanteras någon försäljning enligt avtalet och kan bli helt utan beställningar. I anledning av detta vill jag framhålla att den grundläggande principen om öppenhet och förutsebarhet kräver att den upphandlande enheten så långt det är möjligt klargör i förfrågningsunderlaget hur de olika leverantörerna kommer att utnyttjas, det vill säga anger en prioritetsordning eller anger att de av till exempel beredskapsskäl kommer att utnyttjas i lika stor omfattning.
Jag vill också erinra om att användning av ramavtal regleras i förslaget till nytt EG-direktiv om offentlig upphandling som klargör hur upphandling med hjälp av ramavtal ska gå till.
Jag avser att följa utvecklingen när det nya EG-direktivet på området har genomförts.
Intressenter
Frågeställare
Ställd till
Besvarad av
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.