Till innehåll på sidan

Statens kostnader för en eventuell sanering av gruvområdet i Pajala

Skriftlig fråga 2015/16:511 av Birger Lahti (V)

Frågan är besvarad

Händelser

Fördröjd
Ärendet var fördröjt
Inlämnad
2015-12-17
Överlämnad
2015-12-17
Anmäld
2015-12-18
Sista svarsdatum
2016-01-04
Svarsdatum
2016-01-11

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

PDF

till Närings- och innovationsminister Mikael Damberg (S)

 

I december 2014 försattes gruvbolaget Northland Resources i konkurs och gruvbrytningen i Tapuli upphörde. En vanligt framförd synpunkt är att konkursen orsakades av det fallande världsmarknadspriset på malm. Andra orsaker torde vara bristfälliga transportlösningar och allmänt dålig kostnadskontroll.

Riksrevisionen har nyligen publicerat rapporten Gruvavfall – Ekonomiska risker för staten. Riksrevisionen konstaterar bland annat att det finns för lite ekonomiska resurser avsatta till efterbehandling av gruvområdet i Tapuli (gruvan i Pajala). Konsultbolaget ÅF Infraplan har gjort en översiktlig bedömning av de ekonomiska konsekvenserna av en avveckling av gruvdriften i Pajala. Deras analys landar i mycket stora belopp som stat och kommun kommer att förlora i form av uteblivna skatteintäkter. De pekar också på de enorma värden som blir kvar i urgrunden i form av malmkroppar som inte kommer att exploateras om utrustningen för gruvbrytning säljs och forslas bort.

Samtidigt kommer det sannolikt i framtiden någonstans i Norrbotten att sökas tillstånd för nya gruvbrytningar, vilket leder till nya tillståndsprövningar och nya konflikter i lokalsamhället. I Pajala finns ju en gruva som har gått igenom dessa tillstånd och processer; miljön och lokalbefolkningen har redan betalat sitt pris. Vi vet att världsmarknadspriset förr eller senare kommer att vända uppåt. Är det då inte bättre att ta till vara utrustningen och den gruva som de facto finns och som har stor ekonomisk potential i stället för att lägga ned allt och bekosta en återställning som kanske kommer att kosta så mycket 200–300 miljoner kronor?

Mot bakgrund av det ovan anförda vill jag ställa följande fråga till närings- och innovationsminister Mikael Damberg:

Ser inte ministern att det finns bättre användning för statens engagemang än att fylla igen ett gruvhål, vilket skulle innebära att det aldrig mer kommer att öppnas en gruva i Pajala?

Svar på skriftlig fråga 2015/16:511 besvarad av Närings- och innovationsminister Mikael Damberg (S)

N2015/09016/FÖF

Näringsdepartementet

Närings- och innovationsministern

Till riksdagen

Svar på fråga 2015/16:511 av Birger Lahti (V) Statens kostnader för en eventuell sanering av gruvområdet i Pajala

Birger Lahti har frågat mig om det inte finns bättre användning för statens engagemang än att fylla igen ett gruvhål, vilket skulle innebära att det aldrig mer kommer att öppnas en gruva i Pajala.

Gruvnäringen, och speciellt järnmalmsgruvorna, är i dag hårt pressade då priset på järnmalm har fallit dramatiskt under de senaste åren. Jag kan bara beklaga att gruvverksamheten i Kaunisvaara inte bar sig ekonomiskt. Många har nu förlorat sina jobb och investeringar. Bolag som utfört arbete för gruvan har utestående fordringar. Konkursförvaltarens uppgift är att på bästa sätt omhänderta den egendom som gäldenären förlorat sin rådighet över och utföra en affärsmässig försäljning av bolagets tillgångar så att därigenom inkommen likvid kan fördelas mellan olika fordringsägare. Innan konkursen är formellt slut så är försäljning av gruvverksamheten fortfarande möjlig. Stiger det för närvarande mycket låga priset på järnmalm så kan det skapas nya förutsättningar att öppna och driva gruvverksamhet. Det är i nuläget inte aktuellt att inleda en process kring återfyllnad och efterbehandling.

Det är dock viktigt att påpeka att Sverige ska ha en gruvnäring som tar sitt finansiella ansvar och att ekonomiska säkerheter i tillräcklig mån ska ställas för att efterbehandling ska kunna utföras. Riksrevisionen har nyligen presenterat sina slutsatser och rekommendationer i deras rapport Gruvavfall – ekonomiska risker för staten och denna ska nu tas om hand inom regeringskansliet.

Stockholm den 11 januari 2015

Mikael Damberg

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.