Stängning av Irans ambassad

Skriftlig fråga 2025/26:387 av Markus Wiechel (SD)

till Utrikesminister Maria Malmer Stenergard (M)

De senaste dagarnas händelser i Iran, där säkerhetsstyrkor, strax efter att man stängt ned invånarnas möjlighet att använda internet och telefoner, har öppnat eld mot demonstranter och orsakat massdöd, understryker behovet av omedelbara och kraftfulla åtgärder från omvärlden.

En sådan åtgärd är exempelvis att stänga Irans ambassad i Stockholm. Denna åtgärd skulle inte bara vara en symbolisk gest utan en konkret manifestation av Sveriges åtagande att stå på de förtrycktas sida snarare än att legitimera en blodig diktatur.

Först och främst måste vi betrakta de pågående massakrerna i Iran som en humanitär katastrof av enorma proportioner. Sedan början av januari 2026 har protester mot regimen eskalerat till en nationell revolution, och regimen har svarat med hänsynslös brutalitet. Rapporter från pålitliga källor visar att säkerhetsstyrkor har använt skarpa skott mot civila demonstranter, vilket resulterat i tusentals döda.

Dessa handlingar utgör inte bara brott mot mänskligheten utan är en systematisk massaker som påminner om de värsta diktaturernas metoder. I Sverige kan vi inte fortsätta att ge legitimitet åt en sådan regim genom att låta dess ambassad verka fritt på svensk mark. Att stänga ambassaden skulle vara ett tydligt fördömande av dessa övergrepp och ett stöd till det iranska folket, som kämpar för frihet.

Utöver de etiska skälen finns det säkerhetsmässiga aspekter som talar för en stängning. Irans ambassader världen över har historiskt använts som baser för spionage, rekrytering av agenter och stöd till regimens proxygrupper. I ljuset av de aktuella protesterna, där regimen desperat försöker kväsa oppositionen, ökar risken för att ambassaden i Sverige utnyttjas för att övervaka iranska exilgrupper eller sprida desinformation. Sverige har redan sett exempel på utländska ambassader som involverats i olagliga aktiviteter. Genom att stänga ambassaden skulle Sverige skydda sin egen suveränitet och säkerhet, samtidigt som det sänder en signal till andra länder att följa efter. (Australien och Israel ifrågasätter redan regimens legitimitet.)

Dessutom skulle en stängning av ambassaden fungera som en diplomatisk påtryckning som kan bidra till förändring. Historiskt har isolering av diktaturer visat sig vara effektivt för att främja interna reformer. Irans regim är redan försvagad ekonomiskt och politiskt. I kombination med att dess närstående grupper också har brutits ned skulle en global bojkott förstärka trycket.

Sverige, som medlem i EU och FN, har en plattform för att leda denna insats. Som en iransk aktivist uttryckte det: ”Tystnaden inför massakern av iranier är inte neutralitet, den stinker av medbrottslighet.” Genom att stänga ambassaden skulle Sverige i stället positionera sig som en allierad till det iranska folket, som ropar efter frihet och demokrati.

Låt oss stå med det iranska folket – inte med deras förtryckare.

Mot bakgrund av detta önskas utrikesminister Maria Malmer Stenergard svara på följande fråga:

Kan ministern tänka sig att överväga en stängning av Irans ambassad eller verka för annat tryck gentemot iranska diplomater, och i sådana fall hur?