Stående passagerare i bussar

Skriftlig fråga 1995/96:386 av Rolf Edlund (c)

Klar

Händelser

Inlämnad
1996-04-19
Besvarad
1996-04-24

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

den 19 april

Fråga 1995/96:386 av Rolf Edlund (c) till kommunikationsministern
om stående passagerare i bussar

Under många år har trafiksäkerheten i våra bilar förbättrats på ett
mycket tillfredsställande sätt. Sverige har varit något av ett föregångs-
land när det gäller trafiksäkerheten. Samma gäller även tung trafik vad
beträffar fordon. I dag talar man också om att bälta passagerare i bus-
sar, i första hand skolbussar. Allt detta är mycket bra.

Det jag undrar om är linjetrafiken på landsbygden. Här får man fort-
farande köra 90 kilometer i timmen med stående passagerare, i en led-
buss kan man ha upp till 40 passagerare stående.

Vilka åtgärder är kommunikationsministern beredd att vidta för att
rätta till detta problem?

Svar på skriftlig fråga 1995/96:386 besvarad av Kommunikationsminister Ines Uusmann

den 24 april

Svar på fråga 1995/96:386

Kommunikationsminister Ines Uusmann

Rolf Edlund har frågat mig vilka åtgärder jag är beredd att vidta för
att rätta till problemet med stående passagerare i bussar i landsbygds-
trafik.

Först vill jag säga att bussresande är ett av de mer trafiksäkra sätten
att färdas. Det har dock inträffat ett antal uppmärksammade olyckor
med långfärdsbussar, där även dödsolyckor har inträffat.

För att minska dessa risker pågår, som frågeställaren poängterat, ett
arbete inom EU med att införa bälten på dessa bussar.

Förutom dessa olyckor sker också ett antal lindrigare olyckor. En-
ligt Vägverket skadas totalt drygt 400 personer varje år under bussfär-
der. Att färdas stående ökar naturligtvis riskerna, men bussar med stå-
ende passagerare trafikerar oftast tätorter. Dessa bussar framförs vid
låga hastigheter, vilket minskar risken för skador.

Rolf Edlunds fråga handlar inte heller om dessa bussar, utan om
landsbygdstrafik. Det finns ingen tillgänglig trafiksäkerhetsstatistik som
pekar på att stående passagerare i dessa bussar är ett stort problem. Det
faktiska antalet stående resenärer i landsbygdstrafik är också litet.

Jag bedömer att de största potentiella farorna ligger i motorvägstra-
fiken i storstadsområdena.

Vägverket är sektorsans vari g myndighet och sektorsansvaret inne-
bär bl.a. att Vägverket har ett ansvar för trafiksäkerheten.

För att ytterligare förtydliga Vägverkets sektorsansvar har regering-
en i proposition (1995/96:131) Vägverkets sektorsansvar inom vägtra-
fiksystemet m.m. föreslagit följande precisering av sektorsansvaret:
”Vägverket skall som statens företrädare på central nivå ha ett samlat
ansvar, s.k. sektorsansvar, för hela vägtransportsystemets miljöpåver-

kan, trafiksäkerhet, tillgänglighet, framkomlighet och effektivitet samt
för frågor som rör väginformatik, fordon, kollektivtrafik, handikappan-
passning, yrkestrafik och tillämpad forsknings-, utvecklings- och de-
monstrationsverksamhet inom vägtransportsystemet.”

Vägverket får härigenom ett tydligare mandat att vara samlande och
pådrivande samt att kunna driva utvecklingen på ett strategiskt och
offensivt sätt inom ramen för sitt sektorsansvar.

Vägverket analyserar tänkbara åtgärder inom trafiksäkerhetsområ-
det, med målsättningen att kunna föreslå viktiga och effektiva förbätt-
ringar. Om det visar sig betydelsefullt och verksamt att förbjuda ståen-
de passagerare på bussar som färdas i höga hastigheter, kommer jag att
se över vilka åtgärder som skall vidtas.

Men som nämnts tidigare är bussresandet säkert, med få allvarligare
olyckor. Eftersom dessa resor är säkrare än bilresor, bör vi inte heller
vidta åtgärder som försämrar trafikhuvudmännens möjlighet att upp-
rätthålla en god kollektivtrafikförsörjning.

Intressenter

Frågeställare

Rolf Edlund (c)Centerpartiet

Ställd till

kommunikationsministern

Besvarad av

Kommunikationsminister Ines Uusmann

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.