splittring av familjer i Sverige då en av parterna avvisas
Skriftlig fråga 2001/02:42 av Stafilidis, Tasso (v)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2001-10-02
- Besvarad
- 2001-10-12
- Anmäld
- 2001-10-16
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
den 2 oktober
Fråga 2001/02:42
av Tasso Stafilidis (v) till statsrådet Maj-Inger Klingvall om splittring av familjer i Sverige då en av parterna avvisasStatsrådet Maj-Inger Klingvall har nyligen gått ut i ett pressmeddelande att det är en grundläggande rättighet att leva med sin familj. Jag delar statsrådets mening fullt ut. Problemet är Utlänningsnämndens tolkning av utlänningslagen 2 kap. 5 § som medger detta och att familjer faktiskt splittras i Sverige i dag. Ett sådant exempel är Dario van der Lündin Videla som nyligen fått avvisningsbeslut från Utlänningsnämnden vilket enligt min mening strider mot statsrådets och min uppfattning om att inte splittra familjer men också mot artikel 8 i Europarådets konvention om de mänskliga rättigheterna. Dario har bott i Sverige sedan 1994 och ingick partnerskap med sin man 1995. De har i år levt ihop i sex år. Dario har avtjänat ett fängelsestraff i Nederländerna. Vid bestämmandet av straffpåföljden har hänsyn inte tagits till att han skulle avvisas från Sverige. Efter Utlänningsnämndens senaste beslut kan också hävdas att detta beslut strider mot bestämmelsen i brottsbalken 30 kap. 2 § då det är Darios nederländska fängelsestraff som har motiverat Utlänningsnämndens beslut. Detta innebär i praktiken att Dario har dömts två gånger för samma brott. Han kommer alltså att avvisas från Sverige och dessutom kommer han att skiljas från sin man. Det kan även tilläggas att hans man är svårt sjuk. Min fråga avser inte det enskilda fallet utan den problematik jag här har lyft fram.
Jag vill fråga statsrådet Maj-Inger Klingvall:
Avser statsrådet vidta åtgärder för att säkerställa att familjer i Sverige inte splittras då en av parterna redan avtjänat ett fängelsestraff i ett annat land?
Svar på skriftlig fråga 2001/02:42 besvarad av statsrådet Maj-Inger Klingvall
den 12 oktober
Svar på fråga 2001/02:42 om splittring av familjer i Sverige då en av parterna avvisas
Statsrådet Maj-Inger Klingvall
Tasso Stafilidis har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att säkerställa att familjer i Sverige inte splittras då en av parterna redan avtjänat ett fängelsestraff i ett annat land. Han hänvisar i frågan till en problematik som han menar har visat sig i samband med att Utlänningsnämnden avgjort ett enskilt ärende. En utländsk man som i Sverige ingått partnerskap och bott tillsammans med sin partner har avvisats.
Tasso Stafilidis menar att avvisningen, som motiverats med att mannen dömts till fängelse i Nederländerna, strider mot Europakonventionen (artikel 8) och mot 30 kap. 2 § brottsbalken. Enligt artikel 8 i Europakonventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna har var och en rätt till respekt för sitt privat- och familjeliv, sitt hem och sin korrespondens. Offentlig myndighet får inte inskränka åtnjutandet av denna rättighet annat än med stöd av lag och om det i ett demokratiskt samhälle är nödvändigt med hänsyn till statens säkerhet, den allmänna säkerheten, landets ekonomiska välstånd eller till förebyggande av oordning eller brott till skydd för hälsa eller moral eller för andra personers fri- och rättigheter. Enligt bestämmelsen i 30 kap. 2 § brottsbalken får ingen dömas till flera påföljder för samma brott, om inte något annat är föreskrivet.
Vidare hänvisar Tasso Stafilidis till ett uttalande av mig i ett pressmeddelande. Vad jag förstår syftar Tasso Stafilidis på ett pressmeddelande den 27 september 2001. Det pressmeddelandet skickades ut i samband med den kommande behandlingen av familjeåterföreningsdirektivet i rådet för rättsliga och inrikes frågor i EU. När jag uttalade mig om den grundläggande rätten att leva med sin familj, avsåg jag det framtida regelsystemet i EU för familjer som splittrats på grund av flykt eller migration.
Som Tasso Stafilidis väl känner till kan varken jag som statsråd eller regeringen i övrigt kommentera enskilda ärenden som avgjorts hos Migrationsverket eller Utlänningsnämnden. Myndigheterna är självständiga enligt grundlagen och har att följa gällande lagstiftning.
Bestämmelser om prövningen av ärenden om uppehållstillstånd på grund av anknytning till en person som bor i Sverige, fnnns i 2 kap. 4 § utlänningslagen. Det finns bl.a. en regel som innebär att det ska beaktas om sökanden kan förväntas komma att föra en hederlig vandel i framtiden. I det sammanhanget kan det ha betydelse om personen i fråga tidigare har dömts för brott av allvarlig beskaffenhet. Det bör observeras att det inte handlar om ansökningar om uppehållstillstånd från personer som begär skydd i Sverige.
Enligt min mening ger utlänningslagens regler om en vandelsprövning i anknytningsärenden uttryck för en rimlig princip som inte står i strid med artikel 8 i Europakonventionen. Principen innebär att det kan ha betydelse för om uppehållstillstånd beviljas eller avslås om sökanden tidigare har begått brott av allvarlig beskaffenhet och inte kan förväntas föra en hederlig vandel i framtiden. Vilken betydelse det har i det enskilda fallet prövas av Migrationsverket och Utlänningsnämnden. När det gäller Tasso Stafilidis hänvisning till 30 kap. 2 § brottsbalken delar jag inte hans bedömning i den delen av frågan. Bestämmelsen handlar om påföljdsval i brottmål och är inte aktuell i den typ av ärenden som Tasso Stafilidis fråga handlar om.
Sammanfattningsvis är svaret på Tasso Stafilidis fråga att jag inte anser att det finns anledning att vidta några åtgärder.
den 9 oktober
Meddelande om svar på fråga 2001/02:43
Fråga 2001/02:43 av Åke Sandström om polisens resurser.
Frågan kommer att besvaras måndagen den 15 oktober 2001.
Stockholm den 8 oktober 2001
Thomas Bodström
Intressenter
Frågeställare
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

