spansklärare
Skriftlig fråga 2002/03:739 av Grönlund, Anna (fp)
Frågan är besvarad
Händelser
- Anmäld
- 2003-03-28
- Inlämnad
- 2003-03-28
- Besvarad
- 2003-04-02
- Svar anmält
- 2003-04-02
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
den 28 mars
Fråga 2002/03:739
av Anna Grönlund (fp) till utbildningsminister Thomas Östros om spansklärareInom en snar framtid kommer den svenska grund- och gymnasieskolan att drabbas av en omfattande lärarbrist. Redan i dag är det svårt att få tag på behöriga lärare i ett flertal ämnen, exempelvis i ämnet spanska. Anledningen till detta är att det skett en kraftig ökning av antalet elever som väljer att läsa spanska, såväl inom grundskolan som på gymnasiet. Undervisningen i spanska leds därför ofta av personer som visserligen har spanska som modersmål men som saknar formell utbildning i ämnet spanska som främmande språk @ många av dem har dessutom ingen lärarutbildning alls.
Personer med spanska som modersmål utgör givetvis en nödvändig och värdefull resurs i spanskundervisningen men för att spanskundervisningen ska fungera fullt ut krävs det att lärarna, förutom kunskaper i språket, också har någon form av pedagogisk utbildning. Det är inte rimligt att personer med spanska som modersmål alltid måste gå hela den ordinarie lärarutbildningen. De måste kunna tillgodogöra sig sina kunskaper i spanska och sedan bygga på sin utbildning med de ämnen de saknar, till exempel pedagogik.
Med anledning av ovanstående vill jag därför fråga utbildningsminister Thomas Östros om han är beredd att undersöka hur validering av språkkunskaper görs vid Sveriges lärarhögskolor och om han, om brister upptäcks, kommer att vidta åtgärder för att underlätta rekryteringen av språklärare.
Svar på skriftlig fråga 2002/03:739 besvarad av Thomas Östros
Svar på fråga 2002/03:739 om spansklärare
Utbildningsminister Thomas Östros
Anna Grönlund har frågat om jag är beredd att undersöka hur validering av språkkunskaper görs vid lärarutbildningarna i Sverige och om jag kommer att vidta åtgärder för att underlätta rekryteringen av språklärare om brister upptäcks.
Av 2 kap. skollagen (1985:1100) framgår att kommuner och landsting är skyldiga att för undervisningen använda lärare som har en utbildning avsedd för den undervisning de i huvudsak ska bedriva. Undantag får göras endast om personer med sådan utbildning inte finns att tillgå eller det finns något annat särskilt skäl med hänsyn till eleverna.
Det finns olika sätt att skaffa sig behörighet som lärare. Det vanligaste är naturligtvis att personen i fråga genomgår reguljär lärarutbildning. Ett alternativ för personer som redan har en högskoleutbildning eller som har relevant yrkeserfarenhet inom ett ämnesområde kan vara att genomgå en kompletterande pedagogisk utbildning. Ytterligare ett alternativ kan vara att följa den särskilda lärarutbildningen (SÄL).
För att bli antagen till lärarutbildningen krävs att sökanden uppfyller kraven på såväl grundläggande som särskild behörighet. Bestämmelserna om behörighet har nyligen ändrats i enlighet med riksdagens beslut med anledning av förslag i propositionen Den öppna högskolan (prop. 2001/02:15). Ändringarna innebär att kraven på grundläggande och särskild behörighet ska anses uppfyllt också av den som genom svensk eller utländsk utbildning, praktisk erfarenhet eller på grund av någon annan omständighet har förutsättningar att tillgodogöra sig grundläggande högskoleutbildning. Varje högskola ska således göra en individuell bedömning av sökandes reella kunskaper. Sådana bedömningar ska inte göras schablonmässigt, utan högskolan måste göra en individuell värdering av de åberopade meriterna. Universitet och högskolor kunde redan tidigare tillämpa en undantagsregel som innebär att undantag från behörighetsreglerna ska göras för den som har förutsättningar att tillgodogöra sig den sökta utbildningen. Genom att införa en bestämmelse om reell kompetens i högskoleförordningen har regeringen tydliggjort universitetens och högskolornas ansvar att pröva om sökande som saknar formell behörighet i realiteten har de kunskaper som krävs.
Som framhölls i propositionen är det även viktigt att en person kan tillgodoräkna sig kunskaper och färdigheter som hon eller han har fått från utbildning utanför utbildningssystemet och därmed också kan få en utbildning avkortad. Det är inte ekonomiskt försvarbart att personer ska tvingas genomgå kurser av formella skäl när de har den reella kompetens som motsvarar kursinnehållet. I enlighet med bestämmelser i 6 kap. högskoleförordningen (1993:100) ankommer det på högskolorna att göra tillgodoräknande.
Det bör dock i fråga om språkundervisning uppmärksammas att även om en person har kunskaper i språket som modersmål kan kunskaperna behöva kompletteras med studier i språkets grammatik, struktur etcetera.
Att validera reell kompetens i relation till behörighetskraven är en stor utmaning för lärosätena. I syfte att utveckla metoderna för värdering av reell kompetens och för rekryteringsinsatser fördelade regeringen 70,5 miljoner kronor till utvecklingsarbete vid universitet och högskolor hösten 2001. Detta utvecklingsarbete sker nu både på respektive lärosäte och i samverkan lärosätena emellan.
Avslutningsvis vill jag säga att Högskoleverket har i uppdrag att noggrant följa hur högskolorna tillämpar bestämmelserna om reell kompetens. Vidare har den enskilde rätt att till Överklagandenämnden för högskolan överklaga beslut om att en sökande inte uppfyller kraven på behörighet för att bli antagen till grundläggande högskoleutbildning och beslut om tillgodoräknande av tidigare högskolestudier.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.