socialtjänstlagen
Skriftlig fråga 2001/02:753 av Pethrus Engström, Désirée (kd)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2002-02-18
- Besvarad
- 2002-02-27
- Anmäld
- 2002-03-05
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
den 18 februari
Fråga 2001/02:753
av Desirée Pethrus Engström (kd) till socialminister Lars Engqvist om socialtjänstlagenEnligt socialtjänstlagen har man rätt till socialbidrag under vissa förhållanden (bistånd enl. § 6b SOL). Den norm som i dag finns inkluderar mat, hyra, försäkringar, TV-licens, hygien, nöjen m.m. För de allra flesta är socialbidrag en övergångslösning där man får hjälp i en svår situation under en kortare tidsperiod. Lagen har dock i vissa fall fått konsekvenser som bör diskuteras. Socialtjänsten är beredd att stödja en missbrukare som medverkar till att försöka förbättra sin situation. Men det finns nu överklagade beslut i länsrätten där missbrukare ansetts berättigade till bistånd trots att de inte medverkar till någon form av behandling. Det innebär att utbetalt bidrag i vissa fall t.o.m. finansierar missbruket för den som i verkligheten inte har utgifter för hyra etc. För socialtjänsten innebär det att man bara kan åse en person som fortsätter i ett farligt missbruk och där de tvingas betala ut "enligt norm" trots att de vet att missbrukaren inte har dessa utgifter. De får då invänta att missbrukaren blir så dålig att tvångsvård är nödvändig.
Med anledning av ovanstående vill jag fråga statsrådet följande:
Vad avser socialministern att göra för att förhindra de negativa konsekvenserna av socialtjänstlagen?
Svar på skriftlig fråga 2001/02:753 besvarad av socialminister Lars Engqvist
den 27 februari
Svar på fråga 2001/02:753 om socialtjänstlagen
Socialminister Lars Engqvist
Désirée Pethrus Engström har frågat mig vad jag avser att göra för att förhindra de negativa konsekvenserna av socialtjänstlagen som kan uppstå för människor med missbruksproblem.
Det ekonomiska biståndet ska vara ett yttersta skyddsnät för de människor som inte klarar sin försörjning genom förvärvsinkomster, socialförsäkringsförmåner eller på annat sätt. Socialtjänstlagen utesluter därmed inte någon från rätten till ekonomiskt bistånd. Även socialt utsatta människor som har så grava problem med missbruk att de inte kan stå till arbetsmarknadens förfogande kan ha rätt till ekonomiskt bistånd trots att de ännu inte är tillräckligt motiverade att genomgå en behandling.
Hur biståndet totalt sett ska utformas, hur stort det ekonomiska stödet ska vara och hur beslutet ska verkställas bygger ytterst på en individuell behovsbedömning. Av socialtjänstlagen framgår tydligt att biståndet ska utformas så att det stärker den enskildes möjligheter att leva ett självständigt liv.
Nivån på det ekonomiska biståndet, där försörjningsstödet är en del, är inte given. Riksnormen som fastställs av regeringen kan enligt lagen frångås om det finns särskilda skäl för detta. I förarbeten anges som exempel på särskilt skäl personer med missbruksproblem när det är uppenbart att biståndet används till annat än vad det är avsett för.
Övriga delar av försörjningsstödet är också behovsprövat. Försörjningsstöd till bostadskostnader, hushållsel, hemförsäkring, arbetsresor m.m. ska endast beviljas i den utsträckning sökanden har sådana omkostnader.
Kommunen ska dessutom enligt lagen aktivt sörja för att den enskilde missbrukaren får den hjälp och vård som han eller hon behöver för att komma ifrån missbruket. I praktiken innebär det att socialtjänsten inte bara måste motivera den som har missbruksproblem till vård utan också måste försöka komma överens om lämpliga vårdinsatser @ en process som kan vara både långvarig och återkommande. Det är väl känt att missbrukare kan ha en ytterst ambivalent inställning till att acceptera erbjudanden om vård och behandling. Det ställer speciella krav på kompetens och metodik hos de som arbetar inom missbruksområdet.
Socialtjänstlagen ger således den som utreder och beslutar om biståndet stora möjligheter att i samråd med sökanden utforma insatser så att det främjar personens rehabilitering. Sedan är det en annan sak i vilken utsträckning socialtjänsten tillämpar lagen fullt ut eller har sådana resurser till sitt förfogande att socialt utsatta människor får den hjälp som behövs för att kunna leva ett bra liv.
Jag vill slutligen framhålla att det inte är socialtjänstlagen som ger negativa konsekvenser. Det är tillämpningen av lagen eller i vissa fall t.o.m. brist på tillämpning av lagen som kan leda till allvarliga problem @ framför allt för den som direkt berörs men också för andra. Detta är något som regeringen i skilda sammanhang stöter på och också i utredningar och andra sammanhang försöker finna helhetslösningar till. Missbrukarvården behandlades i den nyligen till riksdagen överlämnade narkotikapolitiska handlingsplanen. Där understryker regeringen bl.a. att det krävs en förstärkning av vård- och behandlingsinsatserna och att ett kraftfullt motivationsarbete är viktigt för framgångsrika insatser.
Ytterst är det dock kommunerna som är ansvariga för att de som vistas i kommunen får den hjälp och det stöd som de behöver.
Intressenter
Frågeställare
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.