Socialtjänstens riskbedömning i tvister om vårdnad, boende och umgänge
Skriftlig fråga 2008/09:178 av Olofsson, Eva (v)
Frågan är besvarad
Händelser
- Anmäld
- 2008-10-29
- Inlämnad
- 2008-10-29
- Besvarad
- 2008-11-05
- Svar anmält
- 2008-11-10
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
Fråga
2008/09:178 Socialtjänstens riskbedömning i tvister om vårdnad, boende och umgänge
av Eva Olofsson (v)
till statsrådet Maria Larsson (kd)
Av en studie från Lunds universitet framgår att socialtjänsten brister i sina riskbedömningar när det gäller vårdnad, boende och umgänge. I en enkätundersökning svarade så många som var fjärde socialtjänst att de inte vidtar några extraåtgärder under samarbetssamtal med föräldrarna, även om det finns starka indikationer på en djupare konflikt eller våld inom familjen. Nästan 40 procent av de socialtjänster som svarade på enkäten uppgav att de avstod från ytterligare åtgärder trots risk för djup och allvarlig konflikt mellan föräldrarna. Jag är djupt oroad över att många av landets socialtjänster uppenbarligen struntar i att göra riskbedömningar för såväl barn som kvinnor som utsatts för eller riskerar att utsättas för våld. I juli 2006 trädde nya regler om vårdnad, boende och umgänge i kraft. Lagändringen syftade framför allt till att stärka barnperspektivet i föräldrabalken. Risken för att barnet far illa lyftes fram och den så kallade riskbedömning som domstol och socialtjänst ska göra betonades ytterligare. Vänsterpartiet deltog i egenskap av dåvarande samarbetsparti i arbetet med de nya vårdnadsreglerna. Trots ändringarna av vårdnadslagstiftningen finns det alltså exempel på att socialtjänsten inte gör de riskbedömningar som krävs för att skydda ett barn som varit utsatt för eller riskerar att utsättas för övergrepp. De nya vårdnadsreglerna har i skrivande stund varit i kraft i över två år. Socialtjänstens tillämpning av de nya vårdnadsreglerna bör utvärderas fortlöpande.
Med hänvisning till ovanstående vill jag ställa följande fråga till statsrådet:
Vad avser statsrådet att vidta för åtgärder för att socialtjänsten ska genomföra de riskbedömningar som lagen kräver i frågor om vårdnad, boende och umgänge?
Svar på skriftlig fråga 2008/09:178 besvarad av Statsrådet Maria Larsson
Svar på frågorna
2008/09:178 Socialtjänstens riskbedömning i tvister om vårdnad, boende och umgänge
2008/09:197 Socialtjänstens HBT-kompetens vid tvister om vårdnad, boende och umgänge
Statsrådet Maria Larsson
Eva Olofsson har frågat mig dels vilka åtgärder jag avser att vidta för att socialtjänsten ska genomföra de riskbedömningar som lagen kräver i frågor om vårdnad, boende och umgänge, dels vilka åtgärder jag avser att vidta för att stärka socialtjänstens HBT-kompetens i allmänhet och i synnerhet när det gäller samkönade föräldrars tvister om vårdnad, boende och umgänge. Jag väljer att ge ett gemensamt svar på de två frågorna.
Jag håller med Eva Olofsson om att det är viktigt att socialtjänsten gör riskbedömningar i ärenden om vårdnad, boende och umgänge. Enligt uppgifter jag har fått ta del av från universitet i Lund genomfördes den undersökning som Eva Olofsson refererar till innan lagändringen trädde i kraft. Den kan därför inte utgöra underlag för uttalanden om hur socialtjänsten agerar efter lagändringen.
När lagändringen genomfördes i juli 2006 saknades metoder för riskbedömningar inom socialtjänsten varför det redan i propositionen 2005/06:99 Nya vårdnadsregler aviserades att Socialstyrelsen och Institutet för utveckling av metoder i socialt arbete (IMS) skulle ges i uppdrag att sammanställa kunskap om och medverka till metodutveckling för hur riskbedömningarna ska göras. Ett sådant uppdrag lämnades och en första redovisning lämnades i december 2007.
Under 2007 har Socialstyrelsen genomfört en enkätundersökning bland kommunerna. I svaren påpekas att riskbedömningar inte är något nytt för socialtjänsten, men att lagstödet har gjort det tydligare att en sådan ska göras och har påverkat sättet att tänka om risker, ställa frågor, vara observant och lämna förslag till eventuella begränsningar. Många efterlyser bättre metoder, mer kunskap och utbildning, utvärderade riskbedömningsinstrument och mer vägledning från Socialstyrelsen.
IMS del av uppdraget handlade om att sammanställa kunskapsläget och redovisa hur metoder inom området kan utvecklas. Rapporten visade att kunskapsläget är begränsat och att det finns behov av att utveckla riskbedömningsinstrument i Sverige. IMS har därför inlett ett sådant utvecklingsarbete. Att utveckla vetenskapligt underbyggda metoder tar tid varför det kommer att dröja ytterligare innan socialtjänsten har de verktyg de behöver för att kunna göra tillförlitliga bedömningar.
När det gäller socialtjänstens allmänna HBT-kompetens genomförde Socialstyrelsen på uppdrag av den förra regeringen en kartläggning av i vilken mån en persons sexuella läggning kan ha betydelse för bemötandet inom socialtjänsten. Kartläggningen visade att det största problemet var att homo- och bisexuella personer inte uppmärksammas och att socialtjänsten i de flesta kontakter utgår från att alla lever ett heterosexuellt liv. Med anledning av kartläggningen gav Socialstyrelsen i december 2005 ut ett meddelandeblad Sexuell läggning och bemötande i socialtjänsten. Resultatet av kartläggningen spreds också i form av regionala konferenser. Därefter gjorde den förra regeringen bedömningen att arbetet på ett värdefullt sätt bidragit till en ökad förståelse för och ett bättre bemötande av HBT-personer inom socialtjänstens verksamhetsområde. Jag gör i dag ingen annan bedömning.
Jag vill också lyfta fram den hjälp som socialtjänsten sedan i mars i år kan få genom den webbaserade handbok som HomO tagit fram. I handboken finns en del som är en vägledning för personal inom socialtjänsten.
Det är angeläget att följa upp hur lagändringar efterlevs, men det bör gå viss tid innan sådana uppföljningar sker så att man får ett väl underbyggt underlag.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.