Snuset och livsmedelslagen
Skriftlig fråga 2015/16:909 av Jonas Jacobsson Gjörtler (M)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2016-03-03
- Överlämnad
- 2016-03-03
- Anmäld
- 2016-03-04
- Svarsdatum
- 2016-03-16
- Sista svarsdatum
- 2016-03-16
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
till Statsrådet Sven-Erik Bucht (S)
Den 1 mars presenterades den statliga utredningen En översyn av tobakslagen – Nya steg mot minskat tobaksbruk (SOU 2016:14). Utredningen presenterar en lång rad förslag som omfattar många olika politikområden.
Ett förslag som utredningen presenterar innebär att snus (och tuggtobak) inte längre ska jämställas med livsmedel i livsmedelslagen och att ansvaret i dessa delar flyttas från Livsmedelsverket till Folkhälsomyndigheten.
Det finns goda skäl för den nuvarande ordningen. När nuvarande livsmedelslagstiftning infördes för drygt tio år sedan så motiverade den dåvarande socialdemokratiska regeringen ordningen så här:
”Vi delar promemorians bedömning att åtskilliga moment i produktionen av snus eller tuggtobak medför risker som kan jämföras med dem som finns vid livsmedelsberedning. Detta gäller främst mikrobiologiska risker genom kontaminering. Till detta kommer att det varken från konsumentupplysningssynpunkt eller i övrigt finns skäl att ställa lägre krav på innehållsmärkning av snus och tuggtobak än på andra produkter som omfattas av den nuvarande livsmedelslagstiftningen. Det skall också vägas in att för de delar av snusproduktionen som gäller tillverkningshygien, användningen av aromämnen eller tillsatser m.m. finns det i viss utsträckning en upparbetad kompetens hos vissa av tillsynsmyndigheterna. Vi anser därför att starka skäl talar för att snus och tuggtobak även fortsättningsvis bör omfattas av livsmedelslagens bestämmelser.”
Jag anser att den motiveringen är högst relevant och håller än i dag och att tillräckliga motiv för att ändra på detta saknas. Jag har inte heller uppfattat att landsbygdsministern, som ansvarar för livsmedelsrelaterade frågor i regeringen, har uttalat någon annan uppfattning.
Med anledning av ovanstående vill jag fråga statsrådet Sven-Erik Bucht:
Avser statsrådet att verka, och i så fall på vilket sätt, för att snus även framgent regleras i livsmedelslagstiftningen med Livsmedelsverket som ansvarig myndighet?
Svar på skriftlig fråga 2015/16:909 besvarad av Statsrådet Sven-Erik Bucht (S)
Dnr S2016/01827/FS, S2016/01828/FS | ||
Socialdepartementet |
Folkhälso-, sjukvårds- och idrottsministern |
Till riksdagen
Svar på frågorna 2015/16:909 och 2015/16:912 av Jonas Jacobsson Gjörtler (M) och Åsa Coenraads (M) om snuset och livsmedelslagen och snus som livsmedel
Jonas Jacobsson Gjörtler har frågat landsbygdsministern om han avser att verka för att snus även fortsättningsvis kommer att regleras i livsmedelslagstiftningen med Livsmedelsverket som ansvarig myndighet.
Åsa Coenraads har frågat om landsbygdministern delar hennes bedömning att det vore olyckligt om livsmedelsfrågor, såsom frågor om tillsatser, ska hanteras av myndigheter som inte har den sakkunskapen.
Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på frågan.
Anledningen till båda dessa frågor är att jag nyligen mottog Tobaksdirektivsutredningens slutbetänkande En översyn av tobakslagen – Nya steg mot ett minskat tobaksbruk.
Den förra regeringen gav utredningen i uppdrag att lämna förslag på en ändamålsenlig reglering av snus och tuggtobak samt förslag till reglering av innehållet i snus. Mot denna bakgrund har utredningen bland annat föreslagit att snus inte längre ska omfattas av livsmedelslagstiftningens krav eller stå under Livsmedelsverkets tillsyn. Istället föreslås att det centrala tillsynsansvaret för samtliga tobaksprodukter samlas hos Folkhälsomyndigheten.
Regeringen har ännu inte tagit ställning till den fortsatta hanteringen av utredningens förslag.
Stockholm den 16 mars 2016
Gabriel Wikström
Intressenter
Frågeställare
Ställd till
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

