snatteri
Skriftlig fråga 2001/02:940 av Ekendahl, Maud (m)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2002-03-21
- Besvarad
- 2002-03-27
- Anmäld
- 2002-04-02
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
den 21 mars
Fråga 2001/02:940
av Maud Ekendahl (m) till justitieminister Thomas Bodström om snatteriDet finns flertalet exempel på snattare som är kända av butikerna och som mer eller mindre regelbundet snattar. Det handlar om helt medvetna handlingar där man stjäl varor i större mängd men ser till att de stulna varorna precis hamnar på 800 kr.
Varorna säljs ofta vidare. Vissa butiker tar dagligen minst en snattare och ofta flera stycken. Handlare räknar som regel med att minst 1 % av omsättningen går i svinn på grund av snatteri.
Snatteri är förbjudet, men straffen för snatteri är ringa i förhållande till straffen för stöld. Trots att gränsen för snatteri för varje enstaka tillfälle går vid 800 kr kan en och samma person under t.ex. ett år stjäla för stora summor.
Det är viktigt att stoppa dessa professionella snattare och det är tydligt att dagens lagstiftning inte förmår detta.
Hur avser justitieministern att agera för att lagstiftningen ska bli mer effektiv och hindra människor från att livnära sig på att snatta?
Svar på skriftlig fråga 2001/02:940 besvarad av justitieminister Thomas Bodström
den 27 mars
Svar på fråga 2001/02:940 om snatteri
Justitieminister Thomas Bodström
Maud Ekendahl har frågat mig vad jag avser att vidta för åtgärder för att lagstiftningen kring snatteri ska bli mer effektiv och hindra människor från att livnära sig på att snatta. I frågan framhålls att personer som regelbundet stjäl varor till ett värde understigande 800 kr per tillfälle, men för stora belopp under en längre tid, inte bör dömas för snatteri utan för stöld.
Låt mig inleda svaret med att påpeka att jag nyligen (svar på fråga 2001/02:669) förklarat för Maud Ekendahl att den beloppsgräns hon hänvisar till inte är absolut. Snatteri- och stöldbestämmelsernas utformning ger i dag domstolarna möjlighet att ta hänsyn till andra omständigheter än varornas värde när ett butikstillgrepp ska rubriceras. I rättspraxis har bl.a. just sådana tillgreppsbrott som ingått i en serie av likartade tillgrepp rubricerats som stöld trots att varje enskilt fall annars skulle varit att bedöma som snatteri.
Det är också så att oavsett om brottet bedöms som snatteri eller stöld kan det straff som kan följa på ett butikstillgrepp bli strängt. Straffskalan för snatteri sträcker sig från böter, ibland en nog så kännbar påföljd, till fängelse i högst sex månader. Detta kan jämföras med stöld som kan ge fängelse upp till två år.
Dagens straffbestämmelser ger således domstolarna möjligheter att både göra en nyanserad bedömning i varje enskilt fall av butikstillgrepp och att utdöma förhållandevis stränga straff. Jag ser därför inget behov av översyn av dessa bestämmelser från de utgångspunkter som Maud Ekendahl nämner.
Butikstillgrepp måste i likhet med annan brottslighet bekämpas med andra insatser än straff. Hit hör effektiv brottsutredning och lagföring. Av bl.a. dessa skäl har regeringen i juni 2001 beslutat om vissa tilläggsdirektiv (dir. 2001:61) för Beredningen för rättsväsendets utveckling (BRU). Härigenom har BRU givits i uppdrag att undersöka möjligheterna att på olika sätt förenkla brottsutredning och lagföring av i första hand snatteribrott. BRU ska redovisa sitt uppdrag i denna del senast den 1 juli 2002.
Det samhällsproblem butikstillgrepp utgör stannar dock enligt min uppfattning inte vid straff-, brottsutrednings- och lagföringsregler. Det är mer komplext än så. Förutom att dessa tillgrepp drabbar butiker och konsumenter ekonomiskt, skapar de i hög grad otrivsel och otrygghet hos kunder och butikspersonal. Ett problem som framhållits i olika sammanhang är att det i dag inte är straffbart för en person som exempelvis begått ett flertal brott i en butik, att trotsa affärsinnehavarens förbud att besöka butiken igen. Inom Justitiedepartementet pågår mot denna bakgrund ett arbete med ta fram ett förslag till att göra det straffbart för personer att ta sig in i bl.a. affärslokaler, trots att personerna i fråga tidigare förbjudits att komma in dit. Förslaget avses att remitteras inom kort och tanken är att en proposition ska kunna presenteras för riksdagen senare i år.
Slutligen vill jag påpeka att det finns stora vinster att göra genom att vidta olika åtgärder som kan förebygga butikstillgrepp. I det sammanhanget kan jag nämna att det för närvarande pågår diskussioner mellan företrädare för näringslivet och Justitiedepartementet om hur man på lokal nivå på ett lämpligt sätt kan ta vara på näringslivets möjligheter att förebygga dessa brott genom egna åtgärder och i samverkan med andra lokala aktörer.
Intressenter
Frågeställare
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.