Smygreklam till barn
Skriftlig fråga 2006/07:687 av Lundh, Fredrik (s)
Frågan är besvarad
Händelser
- Anmäld
- 2007-02-21
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Inlämnad
- 2007-02-21
- Besvarad
- 2007-03-01
- Svar anmält
- 2007-03-01
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
den 21 februari
Fråga
2006/07:687 Smygreklam till barn
av Fredrik Lundh (s)
till integrations- och jämställdhetsminister Nyamko Sabuni (fp)
Enligt en ny rapport från Sveriges Konsumenter utsätts barn i dag för mycket reklam i hemmen. Speciellt Internet förser barnen med dolda reklambudskap som föräldrarna har svårt att kontrollera.
Reklam påverkar barn och ungdomar på många olika sätt, ofta negativt. Reklamen i tv, tidningar och på affischer i offentliga miljöer skapar en självbild som inte är realistisk. Budskapet blir alltmer sexistiskt, vilket får till följd att många små flickor och pojkar försöker leva upp till saker de inte är mogna för.
Alltmer av reklamen börjar också anta en dold form, vilket är skrämmande. Utvecklingen av smygreklam på Internet är lavinartad och den riktas målmedvetet mot en försvarslös grupp. Med hjälp av tävlingar, spel, nedladdningar, musik samt chattsidor på företagens hemsidor nöts varumärken in och en överdriven konsumtion uppmuntras.
I Sverige är reklam riktad till barn hårt reglerad, men fler och fler kringgår detta på olika sätt. Detta visar att lagarna kring reklam riktad mot barn måste skärpas ytterligare för att tydligt omfatta alla nya former av medier. Smygreklam till barn på Internet bör omfattas av samma regler som direktreklam. Reklam får aldrig utnyttja barns naturliga godtrogenhet eller bristande erfarenhet och måste alltid gå att identifiera som reklam.
Jag vill därför fråga vilka åtgärder ministern avser att vidta för att bekämpa smygreklam riktad mot barn.
Svar på skriftlig fråga 2006/07:687 besvarad av Integrations- och jämställdhetsminister Nyamko Sabuni
Svar på fråga
2006/07:687 Smygreklam till barn
Integrations- och jämställdhetsminister Nyamko Sabuni
Fredrik Lundh har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att bekämpa smygreklam riktad till barn.
Jag håller med Fredrik Lundh om att utvecklingen av smygreklam på Internet är oroväckande. Den svenska marknadsföringslagen (1995:450) gäller även marknadsföring på Internet. Oavsett medium ska det klart framgå när ett budskap utgör marknadsföring. Marknadsföring måste också stämma överens med god marknadsföringssed. Det ställs högre krav på hederlighet i reklam som vänder sig till barn, eftersom denna målgrupp kan anses vara mindre kritisk och mer mottaglig för överdrivna produktlöften.
I svensk lagstiftning finns det ett fåtal regler inom marknadsföringsområdet som tar sikte specifikt på barn och unga. Specialregler finns i radio- och tv-lagen (1996:844), i tobakslagen (1993:581)och i alkohollagen (1994:1738). I övrigt är det marknadsrättslig praxis som definierar vad som är rätt och fel vid marknadsföring riktad mot barn och unga.
Marknadsföring på Internet är föränderlig och sker i många fall från näringsidkare utanför Sveriges gränser. Detta ställer stora krav på främst Konsumentverkets tillsyn och marknadskontroll. Det nätverk mellan tillsynsmyndigheter som håller på att byggas upp på europeisk nivå kan underlätta för tillsynsmyndigheterna att snabbare kunna ingripa mot reklam på Internet. Jag ser i nuläget inte något behov av ny lagstiftning, men jag har gett Konsumentverket i uppdrag att skärpa sin tillsyn och sina marknadskontroller.
Fredrik Lundh nämner även att reklamens budskap blir alltmer sexistiskt. Sedan hösten arbetar en särskild utredare bland annat med att kartlägga utvecklingen och omfattningen av könsdiskriminerande reklam i Sverige och med att lämna förslag till hur lagstiftning mot sådan reklam skulle kunna utformas. Jag vill avvakta utredningens slutsatser, som ska redovisas senast den 31 december 2007, innan jag uttalar mig i den frågan.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.