småskalig energiverksamhet

Skriftlig fråga 1999/2000:863 av Kihlström, Dan (kd)

den 27 april

Fråga 1999/2000:863

av Dan Kihlström (kd) till näringsminister Björn Rosengren om småskalig energiverksamhet

Sverige har i dag ett mycket stort behov av förnybar energi. Avregleringen av elmarknaden och minskande produktion i Sverige gör att vi importerar stora mängder fossilbaserad elenergi. Denna elkraft bygger till stor del på stenkol från Polen och Ryssland. På köpet får vi giftig rök som bl.a. bidrar till växthuseffekten. Riksdagen har tagit ställning för att alternativ energi ska tas fram och anvisat stimulansåtgärder för biobränslebaserad energiframställning. I miljöbalken 2 kap. har lagstiftaren bestämt att "i första hand skall förnyelsebara energikällor användas". Den småskaliga energiverksamheten bidrar också till att skapa arbetstillfällen i dessa regioner som ofta är hårt drabbade av utflyttning.

Att utnyttja det strömmande vattnets lägesförändring är en urgammal och beprövad metod för energiproduktion. Det ger inga utsläpp av vare sig försurande ämnen eller växthusgaser. Med modern teknik kan även små vattenkraftverk miljöanpassas och bl.a. helt undvika s.k. korttidsreglering. I Sverige har vi haft en tradition av småskaligt vattenkraftsutnyttjande. Många av dessa kraftverk lades ned under 50- och 60-talen främst på grund av lönsamhetsskäl. Efter nedläggningar förfaller gamla dammar och kan i vissa fall vara ett rent hot mot naturvärden. Småskalig energiproduktion har fördelen att få produktionen i flera fall närmare konsumenten, och på så vis minska närförlusten. Småskalig energiproduktion kan också ha fördelar ur beredskapssynpunkt.

Kommer näringsministern att undanröja de hinder som finns för etablering av småskalig vattenkraft?