småföretagares rätt till deltidsstämpling

Skriftlig fråga 1997/98:81 av Staaf-Igelström, Lisbeth (s)

Frågan är besvarad

Händelser

Inlämnad
1997-10-23
Anmäld
1997-10-27
Besvarad
1997-10-29

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

Fråga 1997/98:81 av Lisbeth Staaf-Igelström (s) till arbetsmarknadsministern om småföretagares rätt till deltidsstämpling

En småföretagare i Värmland tvingades i mars i år att avregistrera sitt småföretag för att få rätten att stämpla. Vid denna tidpunkt hade han ca 50 % beläggning och därmed ungefär 50 % i inkomster. Hade han fått stämpla halvtid hade han kunnat behålla sitt småföretag. Enligt nuvarande lagstiftning är detta inte möjligt. För att nu återuppta verksamheten krävs att han har 100 % täckning före igångsättning. Genom avregistrering har han förlorat många kontakter inom branschen vilket ytterligare försvårar möjligheten till nystart.

Sverige behöver fler och växande företag för arbete och utveckling. Regeringen har därför de senaste åren genomfört en rad åtgärder i första hand riktade mot små och medelstora företag. Företagarnas villkor i arbetslöshetsersättningen har förbättrats, vilket är bra, men ytterligare förbättringar måste ske, så att ovan nämnda situation inte behöver uppstå.

Eftersom anställda har möjligheter att få arbetslöshetsersättning på deltid, bör samma villkor gälla för egenföretagare. Det måste vara bättre, både för den enskilde och samhället, att man kan driva ett företag vidare och försörja sig på deltid än att bli helt arbetslös. Det är också betydligt lättare att utveckla ett deltidsföretag, än att starta om från början.

Jag vill därför fråga om arbetsmarknadsministern är beredd att se över möjligheterna för småföretagare att få stämpla på deltid.

 

Svar på skriftlig fråga 1997/98:81 besvarad av , ()

Svar på fråga 1997/98:81 om småföretagares rätt till deltidsstämpling
    Arbetsmarknadsminister Margareta Winberg

Lisbeth Staaf-Igelström har frågat om jag är beredd att se över möjligheterna för småföretagare att få arbetslöshetsersättning på deltid.

Lisbeth Staaf-Igelström refererar till en småföretagare i Värmland som fick avregistrera sitt företag för att få arbetslöshetsersättning. Han hade då cirka 50 procents beläggning och därmed ungefär 50 % i inkomster. Hon menar att om han kunnat få arbetslöshetsersättning på halvtid så hade han kunnat behålla sitt småföretag.

I ARBOM-utredningen (SOU 1996:150 delbetänkande SOU 1996:51) behandlas frågan om företagares rätt till arbetslöshetsersättning. Regeringen föreslog i proposition 1996/97:107 att företagare i vissa fall skulle kunna få arbetslöshetsersättning även om de har företaget kvar nämligen om verksamheten var vilande. Riksdagen beslutade i enlighet med regeringens förslag och regeln trädde i kraft den 29 september 1997.

Regeringen lämnade i det sammanhanget inget förslag att den som fortfarande är aktiv i sitt företag skulle kunna få arbetslöshetsersättning. Det finns flera skäl till det. För det första konkurrensskäl. Det är inte rimligt att den företagare som inte har en tillräcklig kundkrets skulle kunna få en statlig subvention i form av arbetslöshetsersättning. Om den möjligheten fanns skulle det leda till en överetablering av olönsamma företag eller att företagare utan stöd från arbetslöshetsersättningen konkurreras ut. Det andra skälet är kontrollaspekten. Ingen utomstående kan kontrollera hur mycket tid som företagaren verkligen lägger ned i sitt företag. Att endast gå på inkomster av företagandet ger ingen rättvisande bild av företagarens engagemang i företaget. Dessutom är det så att betalningen för det utförda arbetet som företagare kan komma långt senare. En företagare med aktiebolag bestämmer också helt själv om han eller hon skall ta ut någon lön eller ej.

Mot bakgrund av vad jag nu sagt är jag inte beredd att se över möjligheterna att ge företagare rätt att på deltid uppbära arbetslöshetsersättning.

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.