släktingplaceringar
Skriftlig fråga 2001/02:372 av Runegrund, Rosita (kd)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2001-12-06
- Anmäld
- 2001-12-11
- Besvarad
- 2001-12-12
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
den 6 december
Fråga 2001/02:372
av Rosita Runegrund (kd) till socialminister Lars Engqvist om släktingplaceringarDen 1 januari 1998 infördes en rekommendation i 22 § i socialtjänstlagen om att socialtjänsten vid placering av barn i första hand skulle överväga om barnet kunde placeras hos släktingar eller andra närstående. Den 1 juli 1999 ändrades bestämmelsen så att det i stället blev en skyldighet för socialtjänsten att göra sådana överväganden. Socialstyrelsen har presenterat en rapport där man följt upp de ändringar i socialtjänstlagen som trädde i kraft den 1 januari 1998 och den 1 juli 1999. Där framkom att det inte finns några tecken på att lagändringarna skulle ha lett till en ökning av antalet släktingplaceringar i landet. Skärpningen av lagen har alltså inte givit avsedd effekt.
Alla social- och familjehemssekreterare är inte medvetna om att det är en skyldighet. Det finns också tecken på att det från socialsekreterarnas sida finns en negativ inställning till släktingplaceringar, en hållning som är baserad på teorin om det sociala arvet. Även om socialsekreterarna har en positiv inställning till släktingsplaceringar i princip är det inte alltid det ingår i deras rutiner att kartlägga det sociala nätverket kring den som ska placeras och utreda möjligheter till släktingplacering.
Min fråga är:
Vad avser ministern göra för att det större antal släktingplaceringar som var syftet med lagändringen den 1 juli 1999 ska komma till stånd?
Svar på skriftlig fråga 2001/02:372 besvarad av socialminister Lars Engqvist
Svar på fråga 2001/02:372 om släktingplaceringar
Socialminister Lars Engqvist
Rosita Runegrund har frågat mig vad jag avser att göra för att det större antal släktingplaceringar som var syftet med lagändringen den 1 juli 1999 ska komma till stånd.
Det är en viktig princip att socialtjänsten i första hand ska överväga att placera barn och ungdomar hos släktingar eller andra närstående. Det finns många fördelar med sådana placeringar, bl.a. den att det är ovanligare att placeringen avbryts oplanerat. Men jag vill samtidigt betona att principen om barnets bästa ska vara utgångspunkten vid alla åtgärder som rör barn. Det är angeläget att barn placeras i det hem som har bäst förutsättningar att tillgodose enskilda barnets behov.
Statistiken över släktingplaceringar börjar år 1998. Vi kan alltså inte med bestämdhet uttala oss om hur vanliga dessa placeringar var före detta år och därför inte heller göra jämförelser med tidigare förhållanden.
Socialstyrelsen kommer inom kort att sända ut ett informationsblad till samtliga individ- och familjeomsorgsenheter i landet. Detta blad kommer att innehålla information om viktiga forskningsrön inom området och samtidigt understryka den skyldighet socialtjänsten har att med utgångspunkt i barnets bästa pröva om barnet kan placeras i ett hem som tillhör en släkting eller annan närstående. Också projektet Barns behov i centrum som pågår inom Socialstyrelsen uppmärksammar vikten av att involvera barnets nätverk redan under utredningen av barnets förhållanden.
Intressenter
Frågeställare
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.