slakt genom skäktning

Skriftlig fråga 1997/98:783 av Lindvall, Gudrun (mp)

Fråga 1997/98:783 av Gudrun Lindvall (mp) till jordbruksministern om slakt genom skäktning

Jordbruksverket har fått i uppdrag att "årligen göra en utvärdering av olika religiösa slaktmetoder i syfte att finna en religiös slaktmetod som inte strider mot svenska bestämmelser om skydd av djur vid slakt, men som kan godkännas av de parter vars utövande av religion bl.a. förutsätter tillämpning av religiös slakt".

Jag hade en interpellationsdebatt den 10 april 1997 med jordbruksministern om denna enligt mitt förmenande grymma slaktmetod. Den religiösa slakten kräver att djur slaktas genom skäktning, dvs. att djurets luftstrupe och halspulsådror skärs av medan djuret är vid medvetande. Eftersom hjärnan försörjs av blod även via kraftiga blodkärl vid ryggraden slås inte medvetandet ut utan djuret förblöder och dör först efter ½-1 ½ minut under lidande och ångest. Enligt 14 § djurskyddslagen skall djur vara bedövade när blodet tappas ur. I 13 § sägs att djur skall skonas från onödigt lidande.

Veterinärkåren, hjärnfysiologer och djurskyddsorganisationer är eniga om att stora djur som skäktas utsätts för lidande och ångest. Djurskyddslagen är såvitt jag förstår skriven utifrån samma uppfattning och insikt. Uppdraget till Jordbruksverket verkar utifrån detta mycket märkligt.

Jag vill fråga jordbruksministern:

Avser ministern - i och med det uppdrag som lämnats till Jordbruksverket - att frångå djurskyddslagens §§ 13 och 14 och låta religiösa grupper slakta djur utan föregående bedövning genom skäktning i Sverige?