skyddet av hällristningarna i Tanum

Skriftlig fråga 2001/02:667 av Kollmats, Lennart (fp)

Frågan är besvarad

Händelser

Inlämnad
2002-02-04
Anmäld
2002-02-12
Besvarad
2002-02-13

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

den 4 februari

Fråga 2001/02:667

av Lennart Kollmats (fp) till kulturminister Marita Ulvskog om skyddet av hällristningarna i Tanum

Under våren 2000 frågade jag om regeringen avser att vidta några åtgärder för att se till att hällristningarna i Tanum även i framtiden kan betecknas som "världsarv". Frågan var föranledd av förslag till sträckning av E 6 genom området.

I svaret skriver kulturministern att Sverige har åtagit sig att för all framtid bevara de värden som motiverar de svenska områdenas världsarvsstatus och att regeringen inte har för avsikt att frångå detta åtagande.

Nu har Vägverket ånyo föreslagit att E 6 ska få en sträckning som uppenbarligen kommer att skada världsarvet. Riksantikvarieämbetet anser att förslaget är oacceptabelt från kulturmiljösynpunkt och förordar ett annat alternativ för att det medför "minst skada avseende barriäreffekter och visuella och audiella intrång inom världsarvsområdet och riksintresset".

I en tidigare frågestund uttryckte kulturministern också att hon själv, miljöministern och andra ministrar i regeringen är djupt engagerade i hur infrastruktursatsningar placeras i olika kulturlandskap.

Vid frågestunden den 31 januari 2002 gav emellertid näringsministern först ett allmänt positivt svar på möjligheten att tillföra extra medel för att rädda känsliga kultur- och naturområden: "Det kostar pengar och det måste det få göra", för att sedan, vad beträffar området i Tanum, uttrycka att Vägverkets förslag till sträckning genom världsarvsområdet "inte gör intrång på det sätt som uttrycks här när det gäller detta kulturvärde".

Med anledning av det anförda vill jag fråga kulturministern:

Vilka initiativ avser kulturministern att ta för att skydda världsarvsområdet i Tanum?

Svar på skriftlig fråga 2001/02:667 besvarad av kulturminister Marita Ulvskog

den 13 februari

Svar på fråga 2001/02:667 om skyddet av hällristningarna i Tanum

Kulturminister Marita Ulvskog

Lennart Kollmats har frågat vilka initiativ jag avser att ta för att skydda världsarvsområdet i Tanum.

Hällristningarna i Tanumsområdet är ett enastående exempel på bronsålderskonst av högsta kvalitet och ett unikt vittnesbörd om livet under europeisk bronsålder. Utöver hällristningarna framhåller Världsarvskommittén kulturlandskapet som ett centralt motiv för skydd enligt Unescokonventionen.

Konventionen om skydd för världens kultur- och naturarv förutsätter att anslutna nationer har fullgod organisation och lagstiftning för att kunna ta hand om de egna objekten på världsarvslistan. Den svenska lagstiftningen inom relevanta områden som kulturmiljö, miljö- och naturvård uppfyller således konventionens krav.

Genom att ratificera världsarvskonventionen har Sverige åtagit sig att för all framtid bevara de värden som motiverar de svenska områdenas världsarvsstatus. Regeringen har givetvis inte för avsikt att frångå detta åtagande och riskera att hamna på UNESCO:s svarta lista.

Enligt reglerna i 17 kap. miljöbalken är det regeringen som prövar tillåtligheten av nya större vägar. I en ansökan om sådan tillåtlighet ska alltid ingå en miljökonsekvensbeskrivning som belyser den planerade verksamhetens konsekvenser för bl.a. kulturmiljön. Vid regeringens prövning avgörs om den planerade verksamheten är förenlig med miljöbalkens bestämmelser. Regeringen har idag inte fått in någon ansökan om tillåtlighet enligt 17 kap. miljöbalken avseende nu aktuell del av väg E 6.

Jag kan inte föregripa regeringens kommande ställningstagande av ärendet genom att uttala mig i frågan. Det är dock, enligt min bedömning, självklart att kulturmiljöaspekterna måste väga tungt vid den kommande prövningen av Vägverkets ansökan.

Intressenter

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.