Skyddet av ål

Skriftlig fråga 2019/20:713 av Elin Segerlind (V)

till Statsrådet Jennie Nilsson (S)

Ålen är en fascinerade art med en lång och komplex livscykel på uppemot 85 år. Den långa livslängden och de stora distanser ålen rör sig över gör att farorna är många, och flera av dem står människan för. Ett stort hot är vandringshindren i vattendragen men också det fortsatta fisket.

Ministerrådet beslutade 2018 om ett tre månaders fiskestopp för ålen under perioden den 1 augusti till den 29 februari. I dagarna har rådet tagit beslut om att förlänga det beslut som togs 2018 till att gälla även 2020. Inför rådsmötet påpekade Vänsterpartiet att fiskestoppet för ål borde förbättras och inte bara förlängas ytterligare eftersom de begränsningar som införts av rådet har två uppenbara problem. Det ena är att fredningsperioden som varje land kan välja att sätta när det vill under den utpekade sjumånadersperioden sätts under månader som ger låg effekt och påverkan på fisket. HaV har själva sagt att deras mål är att hitta en period för stängningen som ger så liten effekt på det svenska ålfisket som möjligt. Det andra problemet är att perioden inte är tillräckligt omfattande. Det ålfiske som sker i Sverige omfattas av kommissionens period men framför allt fisket efter glasål i Biscaya som sker under våren faller utanför kommissionens stängningsperiod. Biscaya är ett viktigt område för ålen eftersom det tar emot omkring 90 procent av alla glasålar som rekryteras till Europa.

Lösningen på det andra problemet hade kunnat vara att förlänga stängningsperioden men det hade gett möjligheten att sätta fiskestopp under månader då ett land inte bedriver något fiske alls. Det rimliga är att i stället sätta upp reduceringsmål, eftersom ålen inte ingår i TAC. Ices råd till kommissionen innebär i praktiken ett fiskestopp för ålen och en kvot så nära noll som möjligt. Ett första reduceringsmål om 50 procent följt av ytterligare minskningar i fisket tills vi når noll eller ser signifikanta förbättringar för ålen är en möjlig väg framåt.

Med anledning av detta vill jag fråga statsrådet Jennie Nilsson:

Avser statsrådet att verka för att införa ett reduktionsmål i EU för att på så sätt skydda en hotad art som ålen?