skyddad adress
Skriftlig fråga 1999/2000:485 av René, Inger (m)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2000-01-31
- Anmäld
- 2000-02-08
- Besvarad
- 2000-02-09
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
Fråga 1999/2000:485
av Inger René (m) till justitieminister Laila Freivalds om skyddad adressMisshandlade kvinnor kan i mycket allvarliga fall få en skyddad adress för känna trygghet i förvissningen om att mannen inte ska kunna nå henne och upprepa sitt brott.
I ett nyligen inträffat fall har i samband med att besöksförbudet utvidgades kvinnas skyddade adress lämnats ut till mannen. Mannen får alltså utvidgat besöksförbud och samtidigt får han reda på kvinnans adress @ den kvinna som han vid upprepade tillfällen misshandlat!
Vilka åtgärder avser justitieministern att vidta för att undanröja ovanstående missförhållande?
Svar på skriftlig fråga 1999/2000:485 besvarad av justitieminister Laila Freivalds
Svar på fråga 1999/2000:485 om skyddad adress
Justitieminister Laila Freivalds
Inger René har frågat vilka åtgärder jag avser att vidta för att undanröja förhållandet att en persons sekretesskyddade adressuppgift, genom ett beslut om utvidgat besöksförbud, lämnas ut till den person som förbudet avser.
Jag är som statsråd förhindrad att närmare kommentera det enskilda fall som Inger René beskriver i sin fråga, men har inhämtat att överåklagaren vid Åklagarmyndigheten i Göteborg i sitt tillsynsarbete kommer att granska ärendets hantering.
I dag bedriver flera av rättsväsendets myndigheter ett arbete som syftar till att förbättra skyddet för hotade personer. Det finns flera metoder för att skydda personer som utsätts för hot, allt från kvarskrivning, sekretessmarkering i folkbokföringsregistren och användande av fingerade personuppgifter till fysiska skyddsåtgärder som livvaktsskydd.
Avsikten med besöksförbudsreglerna är att ge hotade och förföljda människor ett skydd mot fortsatt förföljelse. Reglerna ger skydd t.ex. i de ofta förekommande situationerna när en man som har dömts för någon form av övergrepp mot en kvinna ständigt uppehåller sig mycket nära hennes bostad enbart i syfte att trakassera henne, utan att förfarandet kan anses utgöra hemfridsbrott eller ofredande. Ett beslut om besöksförbud möjliggör ett omedelbart polisingripande i en situation där en person är utsatt för förföljelse varigenom polisen kan förhindra att övergrepp sker och motverka fortsatt förföljelse.
Bestämmelser om besöksförbud finns i lagen (1988:688) om besöksförbud, m.m. Av 1 § framgår att ett förbud får meddelas en person att besöka eller på annat sätt ta kontakt med annan person eller att följa efter denna person. Av 2 § framgår att om det kan antas att ett besöksförbud enligt 1 § inte är tillräckligt, får förbudet utvidgas till att avse förbud att uppehålla sig i närheten av en annan persons bostad eller arbetsplats eller annat ställe där den personen brukar vistas.
Vilken eller vilka skyddsåtgärder som är lämpliga att använda måste bedömas i varje enskilt fall. Besöksförbud kan meddelas utan att den som åläggs förbudet får upplysning om adressen till den som ska skyddas med förbudet. I Riksåklagarens åtgärdskatalog om säkerhet och skydd för bevispersoner (Metodfrågor 1997:1) anges dock att det i praktiken inte är möjligt att meddela ett s.k. utvidgat besöksförbud utan att ange adressen i beslutet.
Om det med hänsyn till de sekretesskyddade uppgifter som kan finnas i ett enskilt fall är möjligt och lämpligt att meddela ett beslut om besöksförbud och hur det i så fall ska formuleras måste prövas särskilt av den som beslutar om skyddsåtgärden.
I de flesta fall aktualiseras en fråga om besöksförbud i samband med en brottsutredning. Regeringen gav i november 1999 Rikspolisstyrelsen i uppdrag att i samverkan med Riksåklagaren, Domstolsverket, Kriminalvårdsstyrelsen och Brottsoffermyndigheten utarbeta ett förslag till ett nationellt handlingsprogram för skydd av vittnen, målsägande och andra bevispersoner. Enligt riktlinjerna för uppdraget ska det nationella handlingsprogrammets syfte vara att samordna de insatser som behövs för att skydda bevispersoner från repressalier och hot i anledning av deras medverkan i brottsutredningar.
Intressenter
Frågeställare
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.