Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

skydd för tumlaren

Skriftlig fråga 2000/01:1173 av Nordlund, Harald (fp)

Frågan är besvarad

Händelser

Inlämnad
2001-05-08
Anmäld
2001-05-15
Besvarad
2001-05-16

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

den 7 maj

Fråga 2000/01:1173

 av Harald Nordlund (fp) till miljöminister Kjell Larsson om skydd för tumlaren

Tre miljöorganisationer har nyligen slagit larm om det hot mot tumlaren som bifångster av den medför.

Tumlaren, en delfinsläkting, är den enda valen som förekommer regelbundet i svenska havsområden.

Sverige fullföljer inte sin skyldighet att skydda tumlare enligt EU:s art- och habitatdirektiv säger miljöorganisationerna i sin anmälan till Europakommissionen.

Tumlaren är upptagen som en skyddsvärd art i dessa direktiv, enligt vilka medlemsstaterna också har en skyldighet att vidta åtgärder.

Om tumlare fortsätter att drunkna i bottengarn i Östersjöregionen ökar risken att beståndet av tumlare slås ut.

Jag vill fråga miljöministern:

Föranleder miljöorganisationernas anmälan att statsrådet avser att utarbeta ett system för beräkning av omfattningen av bifångster av tumlare i syfte att minska bifångsterna?

Svar på skriftlig fråga 2000/01:1173 besvarad av

den 16 maj

Svar på fråga 2000/01:1173 om skydd för tumlaren

Jordbruksminister Margareta Winberg

Harald Nordlund har frågat om miljöministern, mot bakgrund av miljöorganisationernas anmälan, avser att utarbeta ett system för beräkning av omfattningen av bifångster av tumlare i syfte att minska bifångsterna. Arbetet i regeringen är så fördelat att det ankommer på mig att besvara frågan.

Tumlaren är den enda valarten som regelbundet förekommer i svenska vatten. Dess utbredning begränsar sig till norra hemisfären med skilda bestånd i Stilla havet, Atlanten och Svarta havet. Tumlare förekommer såväl i Östersjön som i Nordsjön.

Enligt jaktlagen är tumlare sedan den 1 juli 1973 fridlysta i Sverige. Det finns bestämmelser om att vilt av vissa arter, bl.a. valar som omhändertas, påträffas döda eller dödas, tillfaller staten och vidare anges vilka uppgifter som ska rapporteras samt att anmälan ska göras till polisen. En lättillgänglig informationsskrift har utarbetats om detta.

Under perioden 1997@2000 har rapporterats in 10@15 strandade tumlare per år vid den svenska västkusten och 2@3 tumlare vid ostkusten.

Det nationella system som finns för att följa upp oavsiktliga bifångster av tumlare är via fiskeloggböckerna. Det finns krav på att dessa loggböcker ska lämnas in. Fr.o.m. 1999 får Fiskeriverket information från samtliga fiskefartyg men också från fiskebåtar kortare än 10 m. Några tumlare har inte rapporterats som bifångster under de senaste två åren.

Det svenska systemet kan medföra osäkerhet om att uppgifterna är fullständiga. Ett annat system skulle därför kunna vara att utarbeta en metod för oberoende observatörer ombord på fiskefartygen. Men det finns praktiska svårigheter med ett sådant system. De fartyg som löper störst risk att få bifångster av tumlare utgörs av ett stort antal mindre, ca 1 500 fiskefartyg, med 1@2 man ombord. Sannolikheten för att observera en bifångst är dessutom mycket låg, speciellt i Östersjön. För att nå en rimlig observationstäckning krävs därför flera hundra observatörer, kontinuerligt under hela året, för vilket det i dag inte finns resurser.

Såväl den internationella valfångstkonventionen som 1994 års internationella avtal om skydd av småvalar i Nordsjön och Östersjön, Ascobans (Agreement on the Conservation of Small Cetaceans of the Baltic and North Seas), rekommenderar att den årliga bifångstdödligheten av småvalar ska underskrida 2 % av populationen. För hotade bestånd krävs ytterligare restriktioner.

Den vetenskapliga kunskapen om hur många tumlare som fångas i Nordsjön är relativt god. Danmark har presenterat en nationell handlingsplan för att minimera de oavsiktliga bifångsterna. I Skagerrak, Kattegatt och Östersjön råder det för närvarande stor osäkerhet om såväl antalet tumlare som nivån på bifångsterna. Det pågår för närvarande en vetenskaplig diskussion om behovet av eventuella bevarandeåtgärder och återuppbyggnadsplaner för berörda länder.

Men jag delar oron för det hot som tumlaren utsätts för i svenska vatten. Detta är bakgrunden till att regeringen i propositionen Svenska miljömål @ delmål och åtgärdsstrategier, som lades i slutet av april, föreslagit riksdagen att det svenska delmålet ska skärpas så att de årliga totala bifångsterna av marina däggdjur ska uppgå till maximalt 1 % av respektive bestånd senast år 2010. Den huvudsakliga vägen för att minska bifångsterna är att utveckla selektiva redskap. I detta sammanhang är det viktigt att belysa effekterna av fiske med drivgarn.

Intressenter

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.