skydd av industriminne
Skriftlig fråga 1999/2000:662 av Larsson, Ewa (mp)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2000-03-08
- Anmäld
- 2000-03-14
- Besvarad
- 2000-03-15
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
Fråga 1999/2000:662
av Ewa Larsson (mp) till kulturminister Marita Ulvskog om skydd av industriminneJärnvägen Växjö@Västervik är Nordens längsta smalspår och enligt Riksantikvarieämbetet ett av Sveriges tio främsta industriminnen. Sträckan Västervik@Hultsfred är byggnadsminnesförklarad. Länsstyrelsen i Kronoberg vill dock inte ta något ansvar för att bevara, byggnadsminnesförklara, den del av industriminnet som länet ansvarar över trots länsantikvariens förslag om bevarande.
Den politiska majoriteten tycks sakna den känsla och den kunskap som behövs för att vårda och bevara ett industriminne. Betänk att vi talar om ett av de tio främsta industriminnena i Sverige, enligt Riksantikvarieämbetets professionella bedömning. Det kortsiktiga vinstintresset verkar ha starkare påverkan på denna styrelse än Riksantikvarieämbetets angelägenhetsskala.
Det är viktigt att spåren i historien får finnas kvar. Och även ett smalt spår kan ha stort värde för framtiden både som en del av ett kulturarv men också som turistattraktion och för nyttotrafik.
Avser kulturministern se över befintlig lagstiftning så att den bättre ger skydd för industriminne av riksintresse?
Svar på skriftlig fråga 1999/2000:662 besvarad av kulturminister Marita Ulvskog
Svar på fråga 1999/2000:662 om skydd av industriminne
Kulturminister Marita Ulvskog
Ewa Larsson har frågat om jag avser att se över befintlig lagstiftning så att den ger bättre skydd för industriminnen av riksintresse.
Jag anser, precis som Ewa Larsson, att det är av största vikt att spåren av historien får finnas kvar för framtiden. Inte minst viktigt är det att vi kan bevara minnena från den epok som är oss mest närstående i tid, nämligen industrins. Byggnader och anläggningar från industrin har mycket att berätta om vårt samhälle och den utveckling vi genomgått. Viljan att bevara industrisamhällets kulturarv understryks inte minst genom regeringens särskilda satsning som genomförs 1999@2001. I satsningen på industrisamhällets kulturarv är en delegation tillkallad bl.a. med uppgift att göra goda urval av vad av industrisamhällets kulturarv som ska bevaras. Satsningen ska genomföras på ett sådant sätt att insatser från bl.a. kommunikationshistoriska föreningar uppmärksammas när det gäller att ta till vara, utveckla och sprida kunskap om industrisamhällets kulturarv (dir. 1999:60).
Med den befintliga lagstiftning vi har i dag finns möjlighet att ge skydd åt de byggnader och anläggningar vi anser vara värda att bevara för framtiden. Att bevara och bruka kulturarvet är ett av riksdagen fastställt nationellt mål för kulturpolitiken. I lagen (1988:950) om kulturminnen m.m. (kulturminneslagen) slås fast att det är en nationell angelägenhet att skydda och vårda vår kulturmiljö och att ansvaret för detta delas av alla, såväl enskilda som myndigheter. Med kulturmiljö menas då såväl materiellt som immateriellt arv @ byggd miljö, föremål, produktionsprocesser m.m. Det statliga ansvaret kommer till uttryck bl.a. genom bestämmelserna om byggnadsminnen. Genom dessa bestämmelser ges möjlighet att skydda bl.a. byggnader och anläggningar av kulturhistoriskt värde. Vidare har kommunerna möjlighet att skydda kulturhistoriskt värdefulla byggnader och miljöer enligt plan- och bygglagen (1987:10).
Det finns alltså redan instrument för att ge skydd åt byggnader och anläggningar av kulturhistoriskt värde och därmed för industriminnen. Regeringen avser emellertid att tillkalla en särskild utredare för att utreda och lämna förslag om ett förbättrat skydd för kulturhistoriskt värdefull bebyggelse (prop. 1998/99:114, s. 30 f.).
Vad beträffar byggnadsminnesförklaring av smalspåret Växjö@Västervik vore det fel av mig att ingripa i den handläggning av ärendet som för närvarande pågår.
Intressenter
Frågeställare
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.