Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

skydd av barn som skickas utomlands

Skriftlig fråga 2002/03:455 av Runegrund, Rosita (kd)

Frågan är besvarad

Händelser

Anmäld
2003-01-30
Inlämnad
2003-01-30
Besvarad
2003-02-13
Fördröjd
Ärendet var fördröjt
Svar anmält
2003-02-14

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

den 30 januari

Fråga 2002/03:455

 av Rosita Runegrund (kd) till utrikesminister Anna Lindh om skydd av barn som skickas utomlands

Desperata somaliska barn söker sig till nordiska beskickningar i Etiopien, Kenya och Saudiarabien för att få hjälp med att komma hem. De har skickats iväg från Sverige, Danmark och Norge av sina familjer för att "återuppfostras". Danska myndigheter beräknar att mellan fem och tio barn skickas iväg årligen. Det kan vara en tonårsflicka som inte vill bära slöja eller en pojke som dricker alkohol eller hamnat i kriminalitet.

Myndigheternas möjligheter att hjälpa barnen är begränsade. Barnen är i det närmaste rättslösa. I många fall har föräldrarna eller de vuxna vårdnadshavarna tagit ifrån barnen deras pass och använt det för att föra andra barn från bland annat Somalia till Norden.

Problematiken har fått stor uppmärksamhet i Danmark där man debatterar om lagen ger myndigheterna rätt att bestämma var ett barn ska växa upp.

En dansksomalisk flicka skrev till den danska ambassaden i den självutropade republiken Somaliland: "Ni behöver inte rädda mig från att bli omskuren. Det har de redan gjort mot mig. Men hjälp mig att komma hem till Danmark."

Med anledning av detta vill jag fråga utrikesministern vad hon tänker vidta för åtgärder för att skydda barn från att hamna mellan stolarna i ansvarsfrågan.

Svar på skriftlig fråga 2002/03:455 besvarad av Jan O Karlsson

den 13 februari

Svar på fråga 2002/03:455 om skydd av barn som skickas utomlands

Statsrådet Jan O Karlsson

Rosita Runegrund har frågat utrikesministern vad regeringen tänker vidta för åtgärder för att skydda somaliska barn som skickats i väg från Sverige för att @ jag citerar @ "återuppfostras" från att hamna mellan stolarna i ansvarsfrågan. Frågan har överlämnats till mig.

Utgångspunkten i svensk lagstiftning är att ett barns vårdnadshavare har rätt och skyldighet att bestämma i frågor som rör barnets personliga angelägenheter. Vill vårdnadshavare, som har barnets bästa för ögonen, till exempel föra svensk-somaliska barn till Somalia för att de anser att barnen bör knyta kontakt med sitt ursprung har de således rätt att besluta om detta. Det är naturligtvis viktigt att föräldrarna inser det betydelsefulla i att lyssna på barnets åsikter och vilja samt att hänsyn tas till synpunkter och önskemål utifrån barnets stigande ålder och utveckling.

Samhället har dock ett övergripande ansvar för barnens skydd och föräldrarnas bestämmanderätt kan därför begränsas. Om det till exempel framkommer att ett barn som skickas till ett annat land löper risk för övergrepp, till exempel könsstympning, blir situationen annorlunda. I dessa fall kan det vara grund för ett ingripande enligt lagen om vård av unga (LVU). Det kan i detta sammanhang även nämnas att en person som begår brott mot lagen med förbud mot könsstympning av kvinnor, efter beslut av regeringen eller den som regeringen bemyndigat därtill, kan åtalas och lagfaras vid svensk domstol även i de fall ingreppet gjorts i en stat där detta är tillåtet. Ett syfte med lagen är således att hindra att flickor och unga kvinnor som finns i Sverige förs utomlands för att där utsättas för ingrepp som är förbjudna i Sverige.

Svenska myndigheters behörighet vad gäller personer som vistas utomlands eller som saknar hemvist i Sverige är dock begränsad. Enligt socialtjänstlagen är myndigheter vars verksamhet berör barn och ungdom skyldiga att genast anmäla till socialnämnden om de i sin verksamhet får kännedom om något som kan innebära att socialnämnden behöver ingripa till ett barns skydd. I det fall barnet befinner sig utomlands kan en svensk ambassad göra en anmälan till socialnämnden i barnets hemkommun. Socialtjänsten utreder sedan anmälan varvid kontakter tas med barnets vårdnadshavare. Ett beslut om LVU kan fattas även om barnet inte vistas i landet om det finns en kommun som är behörig att ansöka om vård hos länsrätten. Sverige har däremot inte några möjligheter att tvångsvis verkställa ett sådant beslut så länge barnet vistas utomlands. Därutöver torde det faktum att personen i vissa fall har dubbelt medborgarskap kunna innebära att svenska myndigheters möjlighet att agera är kringskuren.

Beträffande det konsulära bistånd som kan lämnas till personer som tillfälligt vistas utomlands är detta inriktat på personer med hemvist i Sverige. Vidare är det konsulära regelverket huvudsakligen fokuserat på myndiga personer. Detta med tanke på att en icke myndig person ej kan ikläda sig ekonomiskt ansvar i den omfattning det kan gälla. Huvuddelen av de för Sverige aktuella fallen gäller icke myndiga personer.

Vad avser regelverket avseende utfärdande av pass @ där normalt båda vårdnadshavarnas underskrift krävs @ innehåller detta bestämmelser som gör det möjligt för Utrikesdepartementet att medge att pass utfärdas för icke myndig svensk medborgare (eller för underårig person som har rätt till svenskt främlingspass) med godkännande endast av en av vårdnadshavarna. Denna undantagsbestämmelse har också utnyttjats i något av de aktuella fallen.

Sammanfattningsvis regleras ansvarsfrågan i lagstiftning och i övriga bestämmelser på ett tillfredsställande sätt och jag finner inte att någon ändring i denna del är påkallad. Jag vill samtidigt understryka att barnens bästa alltid ska vara vägledande såväl för föräldrars som myndigheters inklusive våra ambassaders agerande. I detta arbete kan även de enskilda organisationerna spela en viktig roll. De enskilda organisationernas roll ges också särskild uppmärksamhet inom ramen för den just avslutade konferensen om ensamkommande barn inom ramen för Östersjösamarbetet.

Med dessa utgångspunkter avser jag att fortsatt följa frågan.

Intressenter

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.