skuldavskrivningar
Skriftlig fråga 2000/01:1272 av Hägg, Carina (s)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2001-05-18
- Besvarad
- 2001-05-28
- Anmäld
- 2001-05-29
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
Fråga 2000/01:1272
av Carina Hägg (s) till finansminister Bosse Ringholm om skuldavskrivningarSveriges sammanlagda bidrag till skuldlättnaden uppgår till 8 miljarder. 1978 skrev Sverige av merparten av våra bilaterala ODA-lån på 1,1 miljarder kronor. Arbetet med skuldlättnader har fått ett allt bredare stöd i Sverige men fortfarande efterlyser jag en starkare internationell uppslutning. Ett viktigt instrument är HIPIC-initiativet som fått 750 miljoner från Sverige. Omkring 20 länder beviljades skuldlättnader enligt HIPIC II under förra året. Skuldlandet ska formulera sin egen fattigdomsstrategi. Effekten av skuldavskrivningarna ska gynna de allra fattigaste. Arbetet ska inriktas på att minimera risken för att landet återigen ska hamna i en skuldkris. Sunda statsfinanser och en god statsförvaltning samt strategier mot korruption ingår i arbetet. Detta för att skapa en varaktighet för effekten av skuldavskrivningarna. Samtidigt frigörs resurser för den nationella politiken att hantera för politiska prioriteringar. Moçambique kan lyftas fram som ett talande exempel på hur viktiga skuldlättnader är. Vi ser vilka länder som omfattas av skuldavskrivningar men uppgifter om länder med kvarvarande bilaterala skulder saknas däremot i redovisningar.
Min fråga är om finansminister Bosse Ringholm tagit initiativ för att redovisa länder med kvarvarande bilaterala skulder till Sverige.
Svar på skriftlig fråga 2000/01:1272 besvarad av finansminister Bosse Ringholm
den 28 maj
Svar på fråga 2000/01:1272 om skuldavskrivningar
Finansminister Bosse Ringholm
Carina Hägg har frågat mig om jag tagit initiativ för att redovisa vilka länder som har bilaterala skulder till Sverige.
Låt mig slå fast att jag delar åsikten att frågan om de fattigaste ländernas skuldbörda är mycket viktig. Sverige har varit en drivande kraft i det internationella arbetet i denna fråga och har helhjärtat stött såväl det ursprungliga som det förstärkta HIPC-initiativet, bl.a. genom betydande finansiella bidrag till den fond för skuldlättnader som Världsbanken administrerar. Sverige har betalat in 225 miljoner kronor och lämnat utfästelser om ytterligare 320 miljoner. Liksom Carina Hägg efterlyser jag en bredare internationell uppslutning vad gäller finansieringen av HIPC-initiativet. Därför är också Sveriges bidrag delvis betingade av att andra större givarländer tar sitt ansvar och medverkar med rimliga andelar i HIPC-finansieringen.
Att lätta skuldbördan för de fattigaste länderna är en viktig uppgift men är inte ett tillräckligt instrument för att uppnå de mål om utveckling och fattigdomsreduktion som vi strävar efter. För detta krävs ett bredare spektrum av åtgärder. En central del i HIPC-initiativet är därför att skuldlättnader ska gå till de länder som för en sund och tillväxtorienterad politik. Politiken ska bygga på en inhemsk och politiskt ägd fattigdomsstrategi som tagits fram genom en process med brett folkligt deltagande. Strategin ska främja nödvändiga strukturella och sociala reformer samt att de resurser som frigörs genom skuldlättnader används till att reducera fattigdomen.
Som Carina Hägg påpekar så har Sverige för länge sedan skrivit av sina fordringar under biståndslånen för de fattigaste länderna och har därefter koncentrerat sig på gåvobistånd till denna kategori länder. Således är de fordringar som Sverige alltjämt har på dessa länder i huvudsak att hänföra till kommersiella krediter garanterade av EKN i vissa fall på uppdrag av Sida. EKN redogör för dessa fordringar i sin årsredovisning varje år (specifikt i Tabell 5). Således torde det informationsbehov Carina Hägg pekar på redan vara uppfyllt varför jag inte har tagit eller ämnar ta fler initiativ i denna fråga.
Intressenter
Frågeställare
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.