skotertrafiken i fjällen
Skriftlig fråga 1999/2000:1139 av Saarinen, Ingegerd (mp)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2000-06-16
- Besvarad
- 2000-06-27
- Anmäld
- 2000-09-19
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
Fråga 1999/2000:1139
av Ingegerd Saarinen (mp) till miljöminister Kjell Larsson om skotertrafiken i fjällenLänsstyrelsen i Norrbotten har lagt ett förslag om att tillåta viss skotertrafik i Kebnekaises skoterregleringsområde. Efter utredningen Långsiktigt hållbar utveckling i fjällen (SOU 1995:100) beslutade regeringen att göra centrala delar av Kebnekaises fjällvärld till ett regleringsområde med högt skyddsvärde och starka begränsningar för skoteråkning, men man gav också ett kryphål genom att ge länsstyrelsen möjlighet att ge undantag "om särskilda skäl föreligger". Det är detta länsstyrelsen nu vill göra.
Fjällområdena kring Kebnekaise är i första hand av nationellt intresse och avgörande för attraktionskraften för den storslagna tystnaden och naturen. Det är ett av Europas finaste skidområden. Med de föreslagna skoterlederna skadar man allvarligt den enorma tillgång som Kebnekaise fjällvärld är i dag. Områden där man fortfarande kan uppleva ro och tystnad blir allt färre och de få stora områden som finns kvar måste bevaras.
Naturvårdsverket har också reagerat och överklagat länsstyrelsen beslut till regeringen. Nationella intressen för natur och friluftsliv står på spel.
Jag vill därför fråga ministern:
Avser ministern verka för att Kebnekaises skoterregleringsområde även i fortsättningen ska reserveras för den tysta skidturismen och naturen?
Svar på skriftlig fråga 1999/2000:1139 besvarad av miljöminister Kjell Larsson
den 27 juni
Svar på frågorna 1999/2000:1135 om skoter- och båttrafiken och 1139 om skotertrafiken i fjällen
Miljöminister Kjell Larsson
Ingegerd Saarinen har frågat näringsministern på vilket sätt han verkar för att vi ska få en tystare och renare skoter- och båttrafik. Arbetet i regeringen är så fördelat att det ankommer på mig att besvara frågan.
Ingegerd Saarinen har vidare frågat mig om jag avser att verka för att Kebnekaise skoterregleringsområde även i fortsättningen ska reserveras för den tysta skidturismen och naturen. Jag har valt att besvara frågorna i ett sammanhang.
Utgångspunkten för Ingegerd Saarinens frågor är att tystnad börjar bli en bristvara. Jag menar att frihet från buller och andra störningar är av stor betydelse för naturupplevelser och rekreationsvärden och att det är viktigt att det utvecklas tekniska bullerkrav för terrängskotrar och fritidsbåtar. I sitt betänkande Miljöklassning av snöskotrar (SOU 1995:97) föreslog Miljöklassutredningen att det skulle införas avgas- och bullerkrav för terrängskotrar. Ett förslag om detta anmäldes till EU-kommissionen men avvisades med hänvisning till det s.k. Maskindirektivet. Vad gäller buller- och avgasemissioner från fritidsbåtar är situationen bättre. Efter svenskt initiativ avser kommissionen att i höst lägga fram ett förslag om ett gemensamt regelverk för detta område.
Vidare har regeringen vid olika tillfällen låtit utreda miljösituationen i fjäll och skärgårdar med syftet att stärka skyddet av de områden där det är aktuellt med skoter- och båttrafik. Regeringen har också vidtagit olika åtgärder för att främja en hållbar utveckling i dessa områden bl.a. genom att inrätta regleringsområden avseende skotertrafiken i fjällen.
När det gäller Ingegerd Saarinens fråga om skotertrafiken i fjällen vill jag säga att Länsstyrelsen i Norrbottens län den 26 januari 2000 beslutade med stöd av terrängkörningsförordningen (SFS 1978:594) om undantag från förbud mot skotertrafik inom regleringsområdet Kebnekaise i Kiruna och Gällivare kommuner. Naturvårdsverket och Svenska Turistföreningen har överklagat länsstyrelsens beslut. Ärendet bereds för närvarande inom Regeringskansliet och jag kan således inte i dag ge något besked om Kebnekaise regleringsområde.
Riksdagen har i april 1999, med anledning av propositionen Svenska miljömål @ miljöpolitik för ett hållbart Sverige (prop. 1997/98:145), godkänt 15 nationella miljökvalitetsmål. Miljökvalitetsmålen innebär bl.a. att en låg bullernivå ska eftersträvas i fjäll och skärgårdar. Nyligen överlämnade Miljömålskommittén sitt slutbetänkande Framtidens miljö @ allas vårt ansvar (SOU 2000:52) där kommittén gjort en översyn av vilka delmål som behövs för att de nationella miljökvalitetsmålen ska kunna nås inom en generation. Kommittén föreslår bl.a. som etappmål att buller och andra störningar från båttrafik ska vara försumbara inom särskilt känsliga och utpekade skärgårds- och kustområden senast år 2010. När det gäller fjällen föreslår kommittén att buller från motordrivna fordon ska minska och att minst 50 % av terrängskotrarna ska uppfylla högt ställda bullerkrav senast år 2010.
Även Miljövårdsberedningen uppmärksammar bullerfrågan i sitt nyligen överlämnade betänkande Levande skärgård @ Utvärdering av de regionala miljö- och hushållningsprogrammen (SOU 2000:67). Beredningen föreslår bl.a. att berörda länsstyrelser och kommuner senast år 2003 i samverkan identifierar och avgränsar "hänsynsområden" där trafikrestriktioner intill land är lämpliga ur bullerbegränsande synpunkt.
Regeringen kommer efter remissbehandling av betänkandena att ta ställning till Miljömålskommitténs och Miljövårdsberedningens förslag.
Intressenter
Frågeställare
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.