skogsråvaror till de små sågverken
Skriftlig fråga 1997/98:201 av Svensson, Alf (kd)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 1997-11-28
- Anmäld
- 1997-12-01
- Besvarad
- 1997-12-03
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
På sistone har de dystra nyheterna spridits, att flyttlassen från Norrland nu går i lika strid ström söderut som under 70-talet. Det är alldeles självklart att konkreta åtgärder krävs nu.
I flera av Norrlands inlandskommuner spelar, av lättförklarliga skäl, skogsbruket en betydelsefull roll för näringslivet och sysselsättningen. I en liten kommun som Arvidsjaur, för att nämna ett exempel, finns fyra sågverk. Ca 100 personer är sysselsatta på dessa sågar. I dag upplever man stor vånda över att staten, som majoritetsägare i Assi Domän, transporterar de råvaror som sågverken behöver för fortsatt sysselsättning ned till kustkommunerna.
Assi Domän äger skogsarealerna i bygden och de små sågverken har ytterligt svårt att få tag i råvaror, såvida man inte kan köpa från Assi Domän. Det kan knappast råda någon tvekan om att de små inlandssågverken förädlar, generellt sett, träråvarorna i högre grad än vad som sker i kustkommunerna. Det finns således utöver behovet av aktiva konkreta regionalpolitiska åtgärder all anledning att beakta möjligheten att vinna ett högre förädlingsvärde ur skogsråvarorna.
Mot ovanstående bakgrund ställs följande fråga:
Vilka åtgärder är näringsministern beredd att vidta för att de små sågverken i Arvidsjaur och andra norrländska inlandskommuner skall kunna förses med tillräckliga råvaror?
Svar på skriftlig fråga 1997/98:201 besvarad av Näringsminister Anders Sundström
den 3 december
Svar på fråga 1997/98:201
Näringsminister Anders Sundström
Alf Svensson har frågat mig vilka åtgärder jag är beredd att vidta för
att de små sågverken i Arvidsjaur och andra norrländska inlandskommu-
ner skall kunna förses med tillräckliga råvaror.
I flera olika sammanhang har jag framhållit skogsnäringens stora be-
tydelse för vår samlade sysselsättning och försörjning. Vi har, om vi ser
på landet som helhet, till skillnad från många andra länder i Europa och
övriga världen fördelen att ha ett stort, växande skogskapital. Det ger ett
underlag för en betydande exportindustri. Betydelsen för sysselsättningen
är särskilt stor i glesbygden och inte minst i norra Sveriges inland.
Den kustlokaliserade skogsindustrin i Norrland har stora skogstill-
gångar i inlandet. Det är naturligt att dessa företag i första hand tillgodo-
ser sina egna behov. Några möjligheter att styra deras virkesleveranser
har inte statsmakterna. Företagen måste få arbeta på marknadsmässiga
villkor. Inlandssågverken borde dock ha en mer gynnsam ställning när det
gäller virke som bjuds ut på inlandsmarknaden än vad kustföretagen har.
Transportavstånden för dem är ju kortare och borde leda till en bättre
betalningsförmåga. Dessutom minskar transportstödet kostnadsnackdelar
i samband med vidareförsäljningen av den förädlade råvaran.
På den tiden Domänverket var ett affärsverk hade staten den uttryck-
liga politiken att förse inlandsindustrin med råvara från statens icke obe-
tydliga skogsinnehav. Denna möjlighet upphörde vid börsintroduktionen
av Assi Domän, en introduktion som förespråkades av Alf Svensson. De
effekter av börsintroduktionen som först nu är uppenbara för Alf Svens-
son påpekade jag både för tillskyndare av detta beslut och i massmedier-
na. Detta är väl dokumenterat.
Statsmakterna kan påverka virkesförsäljningama från de områden
som undantogs vid Domänverkets bolagisering. Dessa är till stor del
fjällmark och rymmer en förhållandevis mycket liten skogsareal. Undan-
taget motiverades nämligen i första hand av samemas särskilda rättigheter
inom dessa områden som ligger ovanför odlingsgränsen i Norrbotten och
Västerbotten och inom renbeteslanden i Jämtland. Av de förhållandevis
små virkesvolymer som kan avverkas på den statliga marken bjuds unge-
fär hälften ut som rotposter på marknaden på sedvanliga villkor. Reste-
rande säljs som leveransvirke, varvid ungefär hälften är förbehållen loka-
la sågverksföretag genom särskilda avtal. Förra säsongen köptes nästan
allt utbjudet virke av inlandsföretag.
Jag anser att det är angeläget att inlandssågama får en tryggad för-
sörjning av råvaror och den frågan aktualiserar jag i samband med över-
läggningar med de stora skogsbolagen.
Eftersom så stor del av den svenska skogsindustriproduktionen expor-
teras och Sverige jämfört med konkurrentländerna har sämre klimatiska
förutsättningar för skogsproduktion är det nödvändigt att försöka öka
värdeutbytet av skogsråvaran. Vi måste satsa på nya produkter och på
effektiv och långtgående förädling. Mot den bakgrunden gör regeringen
och några forskningsstiftelser stora insatser på forskning och utveckling
samt teknikspridning särskilt för den träbearbetande sektorn. En förut-
sättning för framsteg är dock att de olika delbranscherna också själva
ställer upp ekonomiskt och att man samarbetar i utvecklingen för framti-
den. Här behövs åtaganden inte minst från sågverksföretagens sida. En
sådan utveckling är nödvändig för att inlandets skogsindustri genom en
tillräcklig betalningsförmåga skall kunna säkra ett råvarubehov i balans
med den möjliga skogsproduktionen.
Intressenter
Frågeställare
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.