Skogsgödsling

Skriftlig fråga 2024/25:741 av Rebecka Le Moine (MP)

till Landsbygdsminister Peter Kullgren (KD)

I regleringsbrevet till Skogsstyrelsen för 2025 uppdras myndigheten att leverera förslag för att främja ökad hållbar skogsgödsling och bland annat lämna förslag till hur stor årlig areal som bör gödslas och i vilken takt skogsgödslingen kan öka.

Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) fick redan 2022 i uppdrag av regeringen att föreslå åtgärder för ökad skogsgödsling, men SLU kom fram till att det är en dålig idé. Skogsgödsling kan kraftigt försämra den biologiska mångfalden. När marken blir mer näringsrik förändras artsammansättningen. Exempelvis kan blåbärsris försvinna på grund av kalhyggesbruket, och de har redan minskat med nära 50 procent i vissa delar av Sverige. Djur och växter knutna till en mindre näringsrik miljö riskerar att försvinna, och skogarna kan bli tätare och mörkare, vilket redan i dagsläget är ett problem för många arter. En ökad tillförsel av näringsämnen förstärker problem med försurning och övergödning.

Även klimatanpassningsförmågan hos gödslade skogar kan försämras genom att trädens rotsystem kan minska i omfång, vilket kan leda till stormkänsligare skogar och skogar som också är mer torkkänsliga.

De resultat som forskningen vid SLU visar utgör allvarliga invändningar mot en satsning på ökad skogsgödsling och visar att det finns inneboende motsättningar i det som regeringen kallar för ”hållbar skogsgödsling”.

Min fråga till landsbygdsminister Peter Kullgren är därför:

På vilket sätt kan de negativa konsekvenser för bland annat biologisk mångfald, ekosystem och klimatanpassning som ökad skogsgödsling kan ge upphov till och som SLU lyfter fram kallas för hållbara?